lördag 18 december 2010

Adventskalender lucka 18

Jag är en året-runt-löpare. Visserligen innebär det begränsningar i valet av löprundor när snön bäddat in landskapet i ett vitt täcke, men med genomtänkt utrustning går det ändå att få till riktigt givande träningspass. Grövre skosulor är ett förträffligt val, men ännu hellre springer jag med:

Dubbar!

Det kan vara stor skillnad på underlaget under en runda. Vältrafikerade vägar, cykelbanor och trottoarer är moddiga och trögsprugna medan plogade stråk med mindre trafik inte skiljer sig så mycket från sommarhalvårets underlag. Emellanåt hittar jag en oplogad sträcka eller något som mer liknar en upptrampad stig i snön. Osäkerhet vad gäller underlagets karaktär gör att jag gärna väljer mina Icebug med dubbar.


Det är tur att jag inte är frusen om fötterna och att det finns många par ullsockar i min garderob. Skorna har en tunn ovandel, konstruerad för att hålla kvar minsta möjliga väta. Att springa i dubbskor på ren asfalt är ingen höjdarupplevelse, även om det i just dessa fungerar hyfsat. Dubbarna sjunker inåt i sulan, men det blir ett ljudligt krasande under fötterna och det känns trots allt att det sitter piggar där. I det väder som råder just nu i större delen av landet är det perfekt: i packad snö gör dubbarna inte största nyttan, men de stör knappast heller.

Det finns förstås lösa dubbar att fästa utanpå de vanliga löparskorna. De är enkla att ta av och på efter behov. Ett smart alternativ om du inte vill investera i ett par helt nya skor. Ett annat avtagbart halkskydd är yaktrax. Det är först denna vinter som jag sett att det finns och jag har hört varierande omdömen. Min slutsats blir att det beror på löpstil huruvida de fungerar i längden eller ej. Ingmarie springer snabbt sönder sina, men hon är å andra sidan en snabb framfotalöpare...

Jag åker varken skidor eller skridskor, trots att många i min omgivning nu är lyriska när det vankas snö och is. Jag håller fast vid löpningen och de senaste vintrarna har det hänt att jag löpt en sväng på Norrvikens sjöisbana. När jag använt GPS och laddar över informationen ser det hemskt skoj ut att jag varit ute och sprungit på vattnet. "Mamma, mamma! Man får väl inte springa på isen?" utbrast en liten kille en gång när jag kom travande. Kanske blev det lite svårt för mamman att förklara vem som får springa runt på isen och inte.

Jag har vistats alldeles för mycket inomhus den här veckan. Jag längtar ut! Med dubbarna under fötterna tänker jag bjuda mig själv på en riktig njutar-runda idag. Imorgon blir det troligtvis inomhusträning av det mer nördiga slaget och kanske dags att presentera en ny bekantskap...

1 kommentar:

Katarina M-I sa...

Jag är lite spänd på hur länge mina Yaktax kommer att hålla efter att ha läst om att Ingmarie sprungit sönder TRE par. Men så är jag inte riktigt lika mycket på "framfoten" och inte lika snabb så det kanske går!!

/Katarina