Adventskalender lucka 15

En viktig del i den mentala träningen för mig är att ta del av äventyrshistorier där människor utsatts för svåra förhållanden och fått kämpa på gränsen till sin förmåga. Det hjälper mig att tänka att vilket ultralångt lopp jag än springer och hur trött jag än blir så kan jag vara säker på att det finns någon slags inre kraft som bär mig framåt, så länge jag själv vill vidare. En av de mest fascinerande och inspirerande historierna är den om Aaron Ralston, en amerikansk äventyrskille, som fastnade med armen mellan en stor sten och en klippvägg när han var ute på en helgutflykt. Den blev bok för några år sedan och nu har boken blivit film:

127 timmar




Här i Sverige får vi vänta till den 11:e februari nästa år innan vi kan se den på bio. Men den som väntar på något gott...

Boken finns om du är otålig...

...kan läsa boken så länge! Det som fasscinerar mig allra mest i denna och andra berättelser om överlevnad är att även om du tror att slutet är nära så finns så väldigt mycket kraft kvar. När vi var små brukade pappa säga något i stil med: "om du tror att du inte orkar mer så har du hälften av krafterna kvar". Nu är det inte alls så att jag längtar efter att få utsätta mig för livsfara. Det känns galet nog att springa t.ex. 100 miles, som jag gjorde förra året. När tröttheten och grinigheten sätter in, då påminner jag mig själv om t.ex. Aaron och vad han faktiskt kunde klara av. Trötta ben och låg energinivå blir plötsligt en bagatell...