Vad tror du på?

"Jag tror inte på någonting jag hör
Jag tror inte på någonting jag läser
Jag tror jag aldrig någon gång
har trott på att tro
Jag ber en bön när ingen ser mig
Du har också mörka hemligheter
Bäst att vara på den säkra sidan tron
Att gardera sig att inte bränna broar"

Ovanstående citat är hämtat från Kents låt "Idioter". Det är svårt att veta vad som menas med Kents texter, men när jag tolkar dessa rader på mitt sätt (det är ju så vi gör med information) känner jag naturligtvis igen mig. Ofta är jag misstänksam, vill att precis allt här i världen skall kunna förklaras med vetenskap och logik. Och ibland är den övertygelsen mindre stark.

Under en kort period på högstadiet ägnade jag mig åt att skjuta luftpistol. Blev hyfsat duktig på det men tröttnade till slut på att hänga nere i ett skyddsrum med gubbar och vad jag upplevde som nördiga, finniga tonårskillar. Hursomhelst så hade vi där en ledare som var väldigt mån om att ta ur oss det där med "tur"-prylar, amuletter och dylikt. Hur vi presterade berodde inte på att vi hade en speciell tröja på oss, att vi knutit vänsterskon före höger eller det där lyckobringande armbandet vi bar. Det berodde på hur vi tränat och förberett oss samt på vår förmåga att fokusera och stå emot stress. Jag tog detta till mig och har strävat efter att tänka så ända sedan dess.

När Ingemar Stenmark en gång ställdes inför påståendet att han haft tur i en slalomtävling svarade han med det som numera blivit ett klassiskt citat: "Det är konstigt - ju mer jag tränar desto mer tur har jag". Helt logiskt, förstås. I världseliten finns inte utrymme för att lämna något åt slumpen.

När jag alldeles nyligen läste "Slumpen är ingen tillfällighet" av Jan Cederquist vändes den här övertygelsen för en stund brutalt upp-och-ned. Jag tycker att det är spännande med filosofi och livsfrågor och dessutom gillar jag när min egen övertygelse ibland blir ifrågasatt. Tänk om allt som sker i världen inte alls är en slump, utan tänk om det finns nånting som styr... Visserligen tror jag att vi påverkar vad som händer i världen och speciellt i våra egna liv, vi är inte helt utlämnade åt slumpen. Men finns det verkligen en "högre makt"?

Jag har inga speciella ritualer eller amuletter när jag ska tävla eller utföra en prestation på något sätt. Eller är det en ritual att försöka äta bra och sova gott och att vara tankemässigt redo?

Igår förärades jag en fantastisk liten skyddsängel av min vän Ingmarie och den inspirerade till detta inlägg. Om jag namnger den lilla leende lerfiguren, en tum hög, och låter den "laddas" på en speciell pappersbit så kommer den att bringa mig en livsväg som är lätt och glädjefylld. Naturligtvis blev jag fantastiskt glad över att få en present! Egentligen hade det kunnat vara vadsomhelst. Hon hade kunnat plocka upp en sten från marken på väg till tunnelbanan och gett den till mig. Själva omtanken är det allra finaste, att hon tänkte på just mig och att hon vill lyckönska mig. Men vad tror du att jag nu gjort med en lilla ängeln? Inte så svårt att gissa när du läst inläggets inledande Kent-citat, förstås.

Efter min luftpistols-karriär har jag intresserat mig för mental träning och i mitt idrottsbibliotek hemma finns flera böcker i ämnet. Det kan vara väldigt värdefullt att kunna försätta kroppen i ett tillstånd där du med säkerhet vet att du kan prestera ditt bästa. Det kan vara en speciell ritual, som Carolina Klûfts klappande i ansiktet, som tar dig dit. Eller kanske en amulett av något slag. Hur du tar dig in i ditt "prestations-tillstånd" är egentligen ointressant, huvudsaken är att du kan göra det snabbt när det som bäst behövs.Detta är en högst personlig sak och har du kopplat ihop din ritual med ett specifikt mentalt tillstånd så ger det en enorm kraft! Tro eller logik? Eller båda?

Jag skapar ett speciellt "mantra" inför långa lopp, att använda mig av när det går tungt. Inför Ultra Trail du Mont Blanc kommer värdeorden styrka och tålamod att finnas med mig. Varför det blev just dessa är en speciell historia som bara jag vet om och inte tänker avslöja. Då kanske de förlorar sin kraft i detta sammanhang. Tro eller logik? Eller båda?