onsdag 25 augusti 2010

Onsdag i Chamonix

I morse vaknade jag på hotellet som du ser här till vänster. Men mitt rum syns inte på bilden eftersom föstret vetter mot baksidan och jag har ingen tjusig balkong med utsikt mot Mont Blanc. Nöjd är jag ändå, för jag kunde skåda Mont Blanc och Auguille du Midi från frukostbordet i restaurangen på högsta våningen.

Klockan 06:48 slog jag upp mina blå, vilket passade alldeles utmärkt ihop med att frukostbuffén öppnade klockan sju. Det blev en dusch som start på dagen och sedan traskade jag upp en våning till frukosten. Förväntningarna var högt ställda på vad som skulle serveras. På byn hade ryktet gått att detta hotell har en fantastisk buffé. Föga förvånande var det jag och en stor grupp japaner som var först till kvarn denna morgon.

Det fanns müsli, cornflakes och mjölk, plus yoghurt i småförpackningar. Vidare serverades baguette, croissant, toast och marmelad. Tyckte att jag även såg salami och brieost. Äggröra, bacon och korv (har svårt för det till frukost) kunde sköljas ner med kaffe eller te. Lite melonskivor och färsk frukt. That´s it. Säkert lyxigt för att vara i Frankrike, men jag tycker att ett vanligt Scandichotell hemma har tre gånger så bra frukost. Jag saknade grovt bröd, nötter och frön. Bland annat. Imorgon ska jag smyga ner ännu tidigare och ta en bild på den enorma croissant-korgen.

Sömnen hade varit mindre god några kilometer bort i Les Houches, så supporter-syster fick tillstånd att sova ut ordentligt. Medan jag väntade på henne och bloggade kom ett sms från Urban som blivit sugen på att haka på oss till Le Brevent. Vi fick dock ta en promenad genom byn och prata ultralöpning medan vi väntade in resten av sällskapet. Tittade på start- och målportalen för UTMB, gapade över den enorma kön i liften till Auguille du Midi och mötte sedan upp en sömnig supporter för en andra frukost (eller kanske tidig lunch?) mitt i Chamonix.



Vi köpte biljett till Le Brevent, som ligger på 2525 meters höjd och dit du kommer med lift och kabinbana. Snabbt och effektivt steg liften upp från Chamonix och vi kunde förundras över en magnifik utsikt däruppe! Helt cool låg en kille alldeles vid kanten av en brant och tog igen sig. Såg verkligen helt livsfarligt ut! Själv vågade jag inte gå närmare kanten än en meter.

Istället för att ta kabinbanan ner igen använde vi benen till att manuellt bromsa oss cirka 500 höjdmeter neråt, till punkten där lift och kabinbana möttes. Här sökte vi skugga och stärkte oss med en kopp kaffe. På nervägen i kabinen fick supportern syn på en simbassäng och Urban, som hade koll, kunde meddela att den tillhörde sportcentret i stan och bergis var öppen för motionssim.

Sagt och gjort och medan hon simmade så passade jag på att hämta nummerlapp till loppet eftersom det visade sig vara alldeles intill simbassängen det ärendet uträttades. Ett effektivt system i flera steg och med funktionärer som styrde upp det hela, lånade ut pennor och svarade på frågor tog jag mig igenom hela registreringen på cirka 20 minuter. Därefter kunde jag stolt gå till utställarnas mässa (Salon d´Últra-Trail) och kvittera ut en löpar t-shirt med UTMB-tryck. Själva mässan var inte så mycket att ha tyckte jag. Istället knallade jag in på en sportaffär intill mitt hotell och bad om lite råd angående stavar.

De flesta springer detta lopp med stavar. Jag har tyckt att det verkar vara besvärligt att hålla reda på ett par pinnar med vassa spetsar och befarat att jag säkert skulle bli fumlig med dem och kanske inte ens behöva dem så ofta under loppet. Samtidigt vore det försmädligt att behöva ge upp på grund av att jag slitit ut mina ben för att jag tjurigt envisats med att se nyttan av ett par stavar.
Så nu är jag med stavar! Den lättaste och smidigaste modellen som hopfällda kommer att rymmas i en av sidfickorna på ryggsäcken.

Framåt sena eftermiddagen begav vi oss till fots mot Les Houches. Skrattande och babblande höll vi ett raskt gångtempo. Jag lämnade supporter-syter på hennes hotell och tog mig joggande tillbaka till Chamonix. Solen höll på att dala men innan den försvann helt bjöd den på detta enormt färgstarka skådespel:

Nu väntar kudden på mig efter en dag full av nya upplevelser och intryck. Utan tvekan kommer jag att sova som en prinsessa med vetskap om att om mindre än 48 timmar befinner jag mig ute på banan, på väg runt Mont Blanc-massivet med mina stavar i ryggsäcksfickan.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Vad härligt att läsa att du är på plats och laddar med croissanter! Jag laddar för fredagsklubben på din klass. Jag tänker väldigt mycket på dig och undrar hur du kan somna på kvällarna utan för många grubblerier. Jag beundrar dig, men framförallt önskar jag dig all lycka till - med eller utan stavar så är jag övertygad om att du kommer gå i mål!! Kram Anna W

Ingmarie sa...

oj oj oj. Det verkar vara en drömplats! Jag hade garanterat testat poolen med. :-)Du hade kunnat låna mina hopfällbara stavar, de är superbra!Eller så betyder det att vi ska göra något tillsammans med våra stavar. :-)

Camilla sa...

Anna: Hälsa fedagsklubben så gott från mig! Ni kommer att ha superkul!

Ingmarie: Fram till i eftermiddags var jag fullständigt övertygad om att stavar var onödigt, så jag hade ju säkerligen svarat nej om du erbjudit dig. ;)

Fredrika sa...

Camilla, jag har varit hopplöst avskuren från bloggvärlden den senaste tiden, men jag vill verkligen passa på att önska dig innerligt lycka till på UTMB. Är fruktansvärt glad för dig att du får springa, du kommer att ha ett fantastiskt äventyr. Kram!

Camilla sa...

Fredrika: Tack, söta du! Tänk på mej när ni kutar Salomon på lördag förmiddag.

Ulrica sa...

Jag följer din blogg regelbundet. Du, liksom MarathonMia mfl, är supercoola och jag är stum av beundran inför er fysiska och mentala styrka.

Stort lycka till på din väg runt Mont Blanc!

/Ulrica

Ewa sa...

Vill bara säga att jag tycker att det är jättekul att du har tid att skriva så mycket just nu. Förstår att det bara är precis nu ;). Men jag har rest en del och just att skriva reseblogg har funkat dåligt tyvärr. Och bilder har det aldrig varit tal om att ens försöka få med pga av långsam uppkoppling. SÅ tack för att du delar med dig.

Camilla sa...

Ulrica: Kul att du gillar både min och Mias blogg!´

Ewa: Det blir lite blogg imorgon också. Fast kankse inte lika långa inlägg...