onsdag 25 augusti 2010

Märkt och klar


Tidtagningschipet med Mont Blanc som fond

Att hämta ut nummerlapp och chip inför ett lopp ger en speciell känsla av att nu är det allvar. Jag måste hädanefter bära chipet runt handleden i vått och torrt, löparryggsäcken är märkt och jag har intygat på heder och samvete att jag kommer att ha en obligatoriska utrustningen med mig under loppet. En aning läskigt kändes det i registreringen, för jag blev mött med oerhörd respekt när du berättade att det är längsta distansen jag ska springa.

Dagen har innehållit en hel del spännande äventyr utöver detta. Rapport kommer senare ikväll. Nu kurrar magen och kräver middag! Au révoir!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Måste kännas stort, vilken läcker nummerlapp .... Tänk bara att nå så långt som att komma med i ett så tufft äventyr. Blir säkert en fantastisk upplevelse! Ha det så bra och var rädda om er båda två.

Kramar mamma o pappa

Annelie sa...

När du skriver såhär blir tillochmed jag nervös, som aldrig ens har sprungit ett lopp! Lycka till! Jag tycker det är så.. häftigt. Att man kan springa så långt och kuperat!

Ewa sa...

Vacker bakgrund till tidtagningschipet. Ja håller tummar och tår för dig! Vilket äventyr!
Kramar

Bosse J sa...

Inte utan att man blir riktigt avundsjuk. Det blir inte så häftiga vyer i Skövde, typ samma i en massa varv.
Nu är det nära, STORT Lycka Till!!

mary (intothewild) sa...

aaaah, vad underbart det är när man står med de likasinnade på nummerlappsutdelningen! :D

Camilla sa...

Mamma, pappa, Annelie, Ewa och Bosse: Tack för er omtanke! Det värmer mycket att läsa era kommentarer.

mary: Det där med likasinnade är intressant. Jag känner mig som en udda fågel här. Seniga, solbrända herrar i 50 årsåldern dominerar och de visar gärna upp sig i en t-shirt från något annat kämpigt lopp, typ Swiss Alpin. ;)