De flesta löpare har ett år eller mer av förberedelser och fokus på just dessa 166 kilometer. Att bara få springa 21 av dessa känns otroligt snopet. Vi slussades iväg på tåg tillbaka till Chamonix. Det regnade, tågvagnarna fylldes till bredden och jag var väldigt nära att svimma av anspännig och syrebrist. Fick kliva av i panik två hållplatser för tidigt.
Under natten sms:ade arrangören först ut att det skulle ges möjlighet till "omstart" från Courmayeur klockan 10 idag. Jag hade somnat och fick se informationen vid 04.30. Låg och funderade på om jag hade torra kläder och tillräckligt med energi för en omstart. När klockan blev 5 kom beskedet att endast 1000 löpare kunde få starta, och vi var ca 3000 (från UTMB och TDS) som blivit drabbade. Då somnade jag om.
Sov dock inte speciellt länge och bestämde mig vid frukosten för att göra ett försök att ta mig till Courmayeur. Men de 1000 platserna var fyllda och även om jag på egen hand skulle kunna ta mig till starten så var det långt ifrån säkert att jag kunde få en plats.
Det kändes tungt att vara i Chamonix idag. På gatorna syntes många ledsna och besvikna löpare strosa omkring. Jag flydde fältet till syster i Les Houches där jag tillbringat större delen av dagen utomhus i regnskurarna.
8 kommentarer:
åh nej vilket antiklimax! =/
Åh, så tråkigt. När du nu har planerat så länge för detta.
Hoppas att ni får fri start till nästa år! /Ingrid
När vi fick beskedet igår kväll blev vi helt bedrövade. Bara tanken att så många förberett sig både mentalt och fysiskt för att genomföra detta lopp och så blir det stopp efter bara en kort stund. Idag har tankarna gått mycket till dig, Camilla, men tänker även på övriga besvikna löpare. Men känner vi dig rätt så är du nog igång snart igen för en ny utmaning.
Stor kram från
mamma o pappa
Naturen är större. Besvikelse nu, men ett minne och en lärdom du säkert bär med dig länge.
Blev så fundersam i Skövde i natt när det aldrig kom något SMS efter det andra. Fick förklaringen om jordskredet i morse av Fredrik och Stefan.
Det är tugnt nu, men se det positiva, motgångar stärker. Det kommer fler tillfällen att utmana naturen.
Åh nej! Det är som att bjuda på tårtkalas och sen ta bort allt precis innan man ska hugga i. Fy bubblan! jag lider med dig! hur blir det nu?
Usch vad trist :( Men det är bara att bryta ihop och komma igen.
Det där är ju riktigt trist att höra. Men nu har det varit tyst från dig ett par timmar. Kanske kom du med bland de tusen i alla fal. Hoppas!
Skicka en kommentar