Upptäckarlöpningen längs Upplandsleden fortsatte. Jag tog mig ut över Järvafältet och klev på leden strax norr om Stäket för att fortsätta söderut. Sommarvärmen som bäddade in hela Stockholmsorådet i en fuktig, tryckande hetta, är knappast mitt idealväder för löpning. Desto bättre med tanke på sommarens lopp, det finns risk (chans?) att det kan bli både värme och kyla då. I alla slags väder behöver jag ge mig ut, på alla möjliga tider och gärna i knivig, teknisk terräng med mycket backar. Egentligen skulle jag behöva många fler och längre backar än den här delen av landet kan bjuda på. Men det skall vi säkert kunna råda bot på längre fram i sommar...
Salomon Speed Cross blev dagens skoval och jag kan efter den här turen bara stämma in i kritiken jag hittills tagit del av, både positiv och negativ. Om jag säger att jag är glad att jag även fann La Sportiva-skon i min storlek, så förstår du säkert hur jag menar. Om inte, så kommer det säkert att klarna längre ner i inlägget.
Efter att ha kryssat runt på lite cykelbanor och smågator vid Stäket kom jag upp på en höjd och en underbar vy över vattnet öppnar sig:
Uppe på den här höjden låg några relativt nybyggda villor med en fantastisk utsikt över en flik av Mälaren. Vilken lyx att få både denna och närheten till Upplandsleden!
Grönskan har de senaste dagarna tagit fart ordentligt. Blad spricker ut både högt och lågt och gräset växer så att det knakar. Jag gillar när allt är så nytt och fräscht ljusgrönt i naturen. Dessutom blir utmaningen att hitta rätt på vandringslederna större när allt flermarkeringar döljs av grönskan. Det gäller att ha koll på kartan också. På denna del av Upplandsleden hade jag aldrig vistats förut och det ställer högre krav på sinnesnärvaro. Jag sprang fel flera gånger och fick vända om eller stanna upp och se mig omkring ordentligt. Kanske flytta mig några meter och titta en gång till efter de orangea markeringarna på träd eller stolpar. Vid ett tillfälle när stigen var väldigt stenig och teknisk fick jag i ögonvrån syn på en riktigt brant backe. "Oj, vilken backe" minns jag att jag tänkte och utan att se mig om ordentligt började jag jobba mig uppför. Väl uppe på toppen insåg jag att jag i min back-iver sprungit fel! Jag skulle inte alls upp på toppen, utan den skulle snarare skråas över lite längre ner i skogen. Men jag kom med kartans hjälp snart tillbaka till leden och kunde fnissa åt min egen dumhet att verkligen vilja ta mig an backen.
Medhavd ostsmörgås intogs på en avledens rastplatser strax söder om Görvälns slott. Då hade jag kommit ungefär halvvägs till mitt mål. En fördel med det varma vädret är att det går bra att stanna till och äta i lugn och ro utan att behöva bli frusen. Och fördelen med rastplatser är att där finns ofta möjlighet att slänga skräp i någon soptunna.
Det blev varmt om fötterna i Salomon-skorna, vilket jag var beredd på. Men att de är relativt vridstyva i sulan glömmer jag bort ibland och när leden slingrade ut i en mjuk kohage trampade jag rejält snett! Foten sitter fastkramad i skon och har du väl trampat lite snett finns inte en chans att parera det, hela foten vrids med och det gjorde riktigt ont! Det blev haltande löpning en bit, sedan stannade jag till, trampade runt lite och försökte avgöra hur illa det var. Tog några promenadsteg istället, joggade sedan lätt och efter några minuter släppte den akuta smärtan och jag kom sakta tillbaka till normalt (ultra)löpsteg. Puh! Jag blev riktigt nervös där...
Det är roligt att ha mobilkameran nära till hands. Vissa saker bara måste plåtas. Som den här skylten:
Jag skickade den sedan på mms till några vänner och ställde frågan: "Om Gåseborg bara ligger 700 meter bort, hur långt är det då till Ankeborg?". Jag mindes Kalle Anka-tidningarna som jag och min syster läste flitigt på 70- och 80-talet.
Upplandsleden tog mig ända fram till pendeltågsstationen i Barkarby. I närheten låg en Coop-butik där jag tankade kolsyrat vatten (bubblor är gott efter löpning!), glass och frukt. Jag hoppade på tåget och åkte "hem" till Sats Sollentuna, där jag klev in svettig och lerig. I träningscentret pågick en fotosession för en personaltidning och en hel massa piffade människor sprang runt och såg snygga ut. Jag vet inte om jag blev så mycket snyggare av att duscha och basta, men skönt var det i alla fall!
För mig är detta löpning när den är som bäst. Att få utforska stigar i naturen, vara ute länge ochgärna mitti veckan när det är tomt på folk. Intervaller, tempo, löpskolning, personliga rekord, nummerlappar, tartanbanor och allt sådant som gör löpningen till en idrott känns just då som en helt annan värld. Samma sak eller helt annorlunda, vad tycker du?
5 kommentarer:
Låter underbart! Jag upplever att en frisk fläkt drar in i mitt kontorsrum när jag läser din text. Inspireras. Ler.
Jag är inne i en svacka löparmässigt. Det går trögt, benen känns som betongklumpar och det är få steg som känns roliga. Jag längtar efter den lätta, fria känslan. Den där det känns som att man vill fortsätta springa i en evighet.
Mitt pannben får visserligen jobba desto mer under denna svacka. Och det är ju träning det också!
Stort tack för ett fint inlägg. Nu längtar jag lite mer efter nästa runda. Tack, tack!!
Fantastisk beskrivning!Jag vill ut NU trots att timmen är sen. För mig är löpningen inte det ena eller andra utan ALLT. Eller som du skriver; Samma sak men helt annorlunda. :-)
Jag gillar blandning. Att alltid kunna upptäcka. Att känna stadens puls och njuta av naturens stillhet. Att ta sig an teknisk terräng och bränna hundringar på tartan.
Men mest äventyr är det förstås i skogen. Krävs inte lika mycket pannben för jag blir lycklig av omgivningen! (och sparar pannbenet till asfaltslöpning)
Löpningen på Upplandsleden från Stäket till Kallhäll, Görvälns slott och vidare längs med Mälaren är grymt fin. Kul att du gjorde den turen. Det finns en fortsättning på löpning längs med Mälaren Vid Hässelby strand mot Nockeby och Kungshomen.
Ha det bra
Urban
Samtliga ovanstående: TACK för era kommentarer! När jag postade inlägget hann jag tänka "och vem tycker att det här är kul att läsa, egentligen?". Men det tyckte uppenbarligen ni och det känns ju jättebra!
Skicka en kommentar