Kvällslugnet har lagt sig här i ett bostadsområde norr om Stockholm. Solen är på väg ner, det har slutat blåsa i trädtopparna och allt som hörs är fågelkvitter. Denna sena timme är det svårt att tro att jag faktiskt haft en actionfylld och spännande onsdag. Men så är det.
Jag bytte ut morgonens tänkta trailrunning-timme mot jobb vid datorn. Jobb som kommer att synas på den där annons-sajten jag skrev om i ett tidigare inlägg. Det kommer att synas i nästa vecka och då avslöjar jag också detaljerna... Håll ut!
Så bar det av till Sats Sollentuna för att träna en av mina nyare kunder. Funktionellt förstås, för det pallar han.
Hem igen och jag fick skjuta på min cykelträningsrunda ett par timmar eftersom mer spännande "jobb" dök upp på mailen och jag fick ringa lite telefonsamtal. Jag kommer med största sannolikhet att promota trairunning via bloggen (precis som jag redan gör) och jag kommer att synas på en trailrunning-sajt, så att fler hittar hit och kan bli inspirerade! Ge och ta.
Om hjärnan jobbade för högtryck på förmiddagen så var det kroppen som fick kämpa under eftermiddagen. Jag höll mitt löfte till mig själv om en träningsrunda på landsvägsracern och susade fram på både små och stora vägar i solskenet. Visst är det kul att cykla i klunga, men det är verkligen inte fy skam att i ensamt majestät kunna njuta av de vackra omgivningarna ute på landet! Jo, jag får ta all motvind själv visserligen, men det priset betalar jag gärna en dag som den här. Det blev ytterligare några mil att addera till min hittills ganska mediokra Vätternrunda-träning.
Askan tipsade mig häromdagen i en kommentar att han brukade springa direkt efter middagen som en mental prövning. Ofta känns det ju en aning obekvämt att ge sig ut just då. Jag tog fasta på det tipset och gav mig ut en dryg halvtimme efter en stor portion tagliatelle med saffranssås. Jag skulle ju ändå tillbaka till Sats Sollentuna och jag stack iväg med tidsmarginal ifall jag skulle kräkas på vägen och behöva promenera. Men det hände inte. Förmodligen sög min kropp gladeligen åt sig pastan efter cykelturen för det kändes helt okej att springa. Så fick jag springa hem också några timmar senare, vrålhungrig istället. Passade då på att sätta målet att springa snabbare hem från, än till, jobbet. Vilket jag också gjorde. Med tjugo sekunders marginal.
Om jag hunnit bli frisk än? Tillräckligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag funderar lite på en sak, som jag funderat på till och från. "Funktionell träning". Funktionell jämfört med vadå? Och finns det någon ofunktionell träning? Borde inte all träning som ligger på "rätt nivå" för den tränande vara funktionell?
Ex; om du går på löpbandet i 4 km/h så är det ju inte funktionellt för dig, men om någon som aldrig tidigare tränat, eller rehabiliterar efter en skada, eller är kraftigt överviktig går i 4 km/h så kan det ju vara väldigt funktionellt..
Är du med på hur jag menar? Jag uppfattar det lite som om annan träning "får skit" (inte i din blogg, men liksom, i stora vida världen) för att den då INTE är funktionell, eftersom det ju inte är "funktionell träning".
Annelie: Med funktionell träning menas övningar där du utför en rörelse som involverar flera leder, t.ex en styrkefrivändning eller ett utfallssteg. Övningar som isolerar en muskelgrupp, t.ex. bicepscurl känns för mig väldigt "ofunktionell" eftersom du sällan i vardagen har nytta av en så specifik, isolerad rörelse. Funktionell träning är en fackterm, inser jag nu och det känns så pass intressant att utveckla resonemanget att det får bli ett eget inlägg framöver.
Tack för din kommentar! Min ambition är att uttrycka mig så att så många som möjligt förstår.
Skicka en kommentar