Fredag den trettonde

Det kunde ha varit en ursäkt, men datumet stämmer tyvärr inte. Jag gissar att det inte bara är i min almanacka som det står tisdag den 25:e idag. Men fadäserna började egentligen under dygnets sista timmar igår.

Jag hade redan gått och lagt mig och hade svårt att somna på grund av att jag hostade så mycket, när jag kläckte den briljanta idén att jag skulle tvätta överdragen på stolsdynorna i köket. De är ljust, ljust beigea så de ser ganska snabbt solkiga ut och jag hade dessutom spillt på två av dem. Jag tänkte att om jag tvättar dem i maskin under natten, hänger dem på tork imorgon bitti och kränger på dem rena, torra och fräscha på kvällen efter jobbet så blir det jättebra! Observera att jag var ensam hemma och gick upp ur sängen helt näck och monterade av stolssitsarna på tre av stolarna (jag tänkte att det var bra att spara en att sitta på till frukosten, så jag valde den som såg renast ut) och slängde in dem i tvättmaskinen. Det kunde ha blivit jättebra om jag inte i sista sekunden valde att slänga in en scarves som jag länge tänkt tvätta.

Fortsättningen kan du ju lätt räkna ut själv. Om jag slängt in alla fyra överdragen i tvättmaskinen tillsammans med scarvesen hade det i alla fall varit mindre uppenbart vad som skett. Men nu lyser en av stolssitsarna i köket pinsamt vit mot de tre blaskigt mintgröna som står intill...

Mintgrönt eller gräddvitt, vilket är egentligen snyggast...?

På jobbet vid lunchtid snubblar jag på en 50 cm hög glasvas. Som i slow motion ser jag den falla framför mina fötter och eftersom även min arm rör sig i slow motion vid samma ögonblick, har jag inte en chans att fånga upp den. Glasvasen krossas mot golvet och skär upp ett djupt sår vid min fotknöl.

Det finns ingen ursäkt, men det finns en förklaring. Inga datum att skylla på utan bara den mänskliga dumheten hos mig, framkallad av stress och inget annat. Det är dags för lite yoga och meditation igen, banne mej!