Snabb av långsam träning?

Under de vinterförhållanden som rådde i år har det varit svårt att springa snabbt. Jag har upplevt mig själv som långsammare än vanligt och befarade att det kunde påverka sommarsäsongens löpning. Snön och isen har dock gett starka fotleder, det är det inget snack om.

Testrunda igår kväll i solskenet ute på Järvafältets grusvägar. Syftet med passet var att se om jag kunde göra en (för mig) bra tid om jag stod på allt jag orkade. Valde en runda som jag loggat tider på många, många gånger tidigare. "Snyggt, snabbt, avslappnat" blev mitt mantra under passet. Flera andra löpare var ute denna ljumma kväll. Vaggande, lufsande, studsande stilar. Jag ansträngde mig ännu mer för att springa med flyt och elegans.

Jodå, det blev rekord på denna sträcka! Med nästan en och en halv minuts förbättring på 10,7 km kände jag mig nöjd. Det blir ingen strukturerad intervallöpning i år heller, med andra ord. Däremot blir jag nyfiken på ett laktattest för att få ett kvitto på var min mjölksyratröskel egentligen ligger. Om det jag misstänker är min maxpuls stämmer så låg jag under detta träningspass på 88% av den.

En gång som jag definitivt inte var snabb och lätt i löpsteget var på GAX 100 miles i somras. Här passerar jag Kabusa skjutfält på morgonkvisten och har då sprungit i mer än 14 mil.

Tempot är ca 7 min/km och jag har inte sovit en blund på hela natten. Jag är så trött här att jag faktiskt inte ens märker att jag blir filmad, även om det ser ut så. Själv tycker jag att jag påminner om någon slags uppdragbar mekanisk leksak som sakta tar sig framåt. När vi efteråt sattpå gräsmattan vid Sankt Knuts Torg i Ystad och diskuterade loppet var en av kommentarerna att raksträckan vid Kabusa skjutfält känts oändligt lång och trist. Jag hade inte ens noterat att det fanns en raksträcka där...