Livskraft

I maj blir det så tydligt vilken livskraft som finns i naturen. Varje år vid den här tiden när löven börjar spricka ut och grönskan liksom kommer smygande blir jag lika positivt överraskad som året innan. Jag upplevde att vi hade glömt att sätta ner lökar i jorden i höstas och trodde att vi skulle bli utan vårblommor. Men vi hade glömt ta upp de gamla, som nu fått ny kraft och växer så att det knakar! Mellan våren och livet finns det många paralleller, men ingen kan i mitt tycke uttrycka det lika starkt som Karin Boye:

"Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen."