Knäckebröd

Till frukost, lunch och middag funkar alltid knäckebröd. Just för tillfället är knäckebrödet överlägset mjukt bröd i popularitet hos mig. Precis bara som det är, utan pålägg och med en kopp te skulle jag kunna njuta av knäckebrödet men ännu godare blir det med jordnötssmör, messmör eller ost. Den enda egentliga nackdelen med knäckebröd är att det inte fungerar särskilt bra att packa i ryggsäcken som matsäck...

Bild från Leksandsbröds hemsida

Det är mycket i knäckebrödsväg som funkar, men självklart har jag några favoriter som jag helst väljer. Leksands knäckebröd och Roslagsbröd ligger högst upp på min topplista. Min käre sambo var på jobbresa i Dalarna under veckan som gick och kom hem med ett surdegsknäcke från Leksand som jag inte fattar hur jag kunnat missa på butikshyllan här hemma. För när vi var och veckohandlade igår kväll så låg där ju en hel trave svarta, sobra knäckebrödspaket på hyllan längst ner. Det är tunt, mörkt, okryddat och har i sig självt en fantastisk smak! Funkar både till maten och som smörgås med pålägg.

Bröd överhuvudtaget fascinerar mig och en av de mer udda meriterna på mitt CV är fem poäng i brödbakning från Göteborgs Universitet. Jag vill minnas att kursen hette någonting i stil med "Matkultur med inriktning mot bröd" och gick som en sommarkurs i mitten på 90-talet. Vi läste en hel massa teori om mjöl, jäst, surdeg ända ner på molekylnivå under förmiddagarna och på eftermiddagarna bakade vi! Jag cyklade hem proppmätt på mackor i en gassande sommarvärme under de veckorna. Bland det mest intressanta med den kursen var när en av deltagarna letade upp i historiearkiven hur det gick till när man under extrema svältår bakade barkbröd för att spara på mjölet. Och han bakade det faktiskt och bjöd oss andra och det smakade vidrigt!

Vi bakade naturligtvis knäckebröd också, det går att göra fantastiskt både vackert och gott knäckebröd hemma i köket. När jag var liten bakade mamma ofta och hängde upp dem sådär lantligt hemtrevligt på en träkäpp ovanför spisen.

Knäckebrödet i min kost är nog motsvarigheten till terränglöpning i min träning. Det jag allra helst väljer om jag har möjlighet att välja. Lite smuligare, mer tuggmotstånd och det går inte riktigt i samma hastighet (att äta/springa), men är desto mer njutbart.