onsdag 27 oktober 2010

Magsjuk

"Är du aldrig sjuk?" undrade en av mina kunder i måndags. Jag fick svara att jo, det händer väl att jag åker på nån förkylning emellanåt, som de flesta andra av oss. På tisdagen skojade jag och min närmsta chef om vad som skulle hända om vi plötsligt började må dåligt och behövde springa ut från en gruppträningsklass. Som instruktör, alltså, inte som deltagare. Som deltagare är det ju enkelt att bara lämna.


"När man talar om trollen så står de i farstun" enligt ett gammalt ordspråk. På tisdag eftemiddag blev jag sjuk, magsjuk.



Det började med en vag känsla av att något inte stod helt rätt till, men i första skedet var det omöjligt att säga exakt vad. Precis för min klass, SatsCorePuls, började jag förstå att det handlade om magen. Kris och panik! Den enda på vårt center som var i tjänst just då, 20 minuter innan, och som instruerar denna typ av klass hade lovat att vikariera på ett helt annat center denna afton. Bara att hålla tummen för att det skulle hålla. För vad skulle jag göra om jag plötsligt måste springa ut? Måste jag så måste jag, men det skulle vara oerhört konstigt och pinsamt.


Jag brukar ge järnet på den här typen av klass. För om jag tar i allt jag orkar, så tar deltagarna i 50-75% av sitt max. Den här gången gick det inte att satsa allt men jag lyckades faktiskt att genomföra hela träningspasset, om än lite disträ och matt. Efteråt var jag helt slut och funderade på om det var bäst att ta bussen hem för att korta ner restiden eller att promenera, för då skulle jag ju kunna kräkas närhelst jag behövde. Promenaden fick en chans, men det slutade ändå med bussfärd.


Det blev en plågsam kväll och natt med feber, smärta och allt det andra som hör magsjuka till. Att avgöra hur mycket eller lite jag sovit är omöjligt eftersom jag varit rejält omtöcknad. Nu börjar jag bli mer normal och har kunnat lämna sängen och sitta upprätt och till och med fått i mig en banan(!). Nu kan jag hoppas att tillfrisknandet accelererar så att jag får en normal dag imorgon. Vila, mat och dryck ska väl kunna hjälpa till i den processen. Problemet är bara att jag inte är hungrig eller speciellt sugen på någonting. Inte ens på gröt...

7 kommentarer:

Jesper Scheutz sa...

Auch då har du fått den värsta sorten när du inte ens är sugen gröt. Det är som killar med förkylningar fast lite värre ;) ;)

Jag lider med dig magsjuka är det värsta jag vet och sen håller du en klass med hoppa studs övningar. Jag hade varit hemma redan vid den första aningen.

Krya på dig så att du snart kan komma på benen igen.

Peace Love och Löparskor!

Ingmarie sa...

usch och fy! Sist jag var sjuk var förra julafton med precis samma sjuka. Det går tack o lov fort över.Hoppas magen inte kommer att "ett-årsjubilera"...Förkyld kommer jag inte ihåg när jag var sist. :-)

MarathonMia sa...

Krya på dig! Anti-gröt-sjukdomar är läskiga, okontrollerbara och helt onödiga.

Mota bort!

Anonym sa...

Krya på dig.
Snyggt löpt i helgen också, kanske vart det för mycket kladdkaka vid vändpunkten? // Fredrik

Camilla sa...

Tack för alla krya-på-dig-hälsningar! Jag mår bättre nu och det känns underbart!

Helene sa...

Man uppskattar så mycket mer sin vanliga vardag efter att man varit sjuk. Är man alltid frisk så tar man det liksom för givet. Det är precis som Alfons Åbergs farmor sa att man måste ha tråkigt ibland för att kunna ha roligt. Hon är en klok människa hon...=)

Camilla sa...

Helene: Det är sant att jag är gladare över små vardagssaker nu när jag blivit frisk. :)