Tidigare i bloggen har jag nämnt att jag emellanåt har stora luckor i mitt dagsschema som personlig tränare. Så gott som varje dag blir det någon eller några "håltimmar" mellan kunder och gruppträningsklasser. Egentligen är det givet, de flesta vill träna före eller efter jobbet/skolan.
Den här tiden passar jag ibland på att träna själv. Det brukar vara väldigt lugnt och skönt ute på träningsytan. Men jag kan ju inte bara träna och träna och träna.... En del av dessa timmar tänker jag att jag skall använda till planering, mailkonversation och telefonsamtal. Lite kontorstid, helt enkelt. Administrationen kring mina kunder och klasser får jag sköta på den här övriga tiden. Vi har ett fantastiskt fint kontor med pärmar, dator, pennor, telefon och allt som hör ett kontor till.
Men jag kan inte sitta still! Kontorsjobb verkar helt enkelt inte vara min grej. Så fort någon kollega ska ta en kaffe, gå ett ärende eller kanske träna själv så tenderar jag att haka på. Allt som innebär att jag måste lätta på rumpan från skrivbordsstolen lockar enormt! Ibland bara "måste" jag själv gå en runda i Sollentuna Centrum och kolla läget. Klockan tickar och så blir jag arg på mig själv för att det tog så lång tid alternativt inte alls blev av att jag gjorde de där administrativa sakerna. Inte undra på att chefsjobbet inte passade mig. Det innehöll en massa tid framför datorn och i telefon.
Att sitta på bussen till och från jobbet ger mig ochså myror i benen, jag märker attjag blir rastlös och spänd. Alltså springer jag dit och hem idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
När jag råkar ut för tråkiga saker så brukar jag försöka inbilla mig att det är bra pannbensträning. Bra pannben handlar inte bara om att bryta igenom fysiska barriärer...
Dvs kontorsarbete kan ses som ypperlig mental träning för en ultradistansare.
Ericsson: Ja, precis som löpbandet kan bli det!
Med tråkiga hälsenor känns löpband just nu som en sommardröm, men annars näe inte ens som pannbensträning. Men, mer än en timme på roddmaskinen är mumma...
Hur går det med cykeln? Också en sommardröm?
Inte ens du kan väl ha tyckt vädret var mysigt i dag????
Ingmarie: Jo, jag fick en stunds skön avkoppling i den ljuddämpande miljön som snön skapade när jag sprang hem.
haha. Ja om det var snö är det ju ok. Vi hade mest kallt blött snöblask.
Skicka en kommentar