På hemväg

Det tillhör verkligen inte vanligheterna att min arbetsdag är slut vid lunchtid. Därför kändes det som en ovanlig torsdag igår. Trots att det blåste kyligt stod solen högt på en blå himmel när jag lämnade underjorden på Sats Odenplan strax före klockan 14. Jag stack nog ut lite med trekvartslånga tights och tunn vindjacka bland alla påpälsade höstflanörer. Och hade det inte varit för att min avsikt var att springande ta mig hemåt så hade jag varit väldigt avundsjuk på alla tjocka mössor och vantar som jag såg.

Min avsikt var att handla nya Nike löparkor och sedan springa hem i dem. De gamla har fullständigt utslitna sulor och ett hål vid tån, så det är verkligen dags. De är faktiskt en ganska sorglig syn, men har förstås burit mig många mil på grus- och asfaltvägar.

Det var nog inte meningen att jag skulle köpa nytt just dena torsdag, för när jag närmar mig Runners Store på Vasagatan upptäcker jag att jag glömt mitt Visa-kort i fickan på min Sats-väst som hänger kvar i mitt skåp i personalens omklädningsrum på Sats Odenplan. Bara att vända igen. De gamla skorna får alltså hänga med nån vecka till.

Såhär sent på hösten blir det en häftig upplevelse att starta löprundan i solsken och landa hemmavid i mörker. Min vanliga cykelväg till och från stan kändes otroligt ospännande när jag hade så gott om tid. Därför blev det en utökad tur som gick via Brunnsviken. Sol, vind och vatten var huvudingredienserna på första halvan. Reflexer och gatlyktor kryddade den andra.