Snö, snö, snö

Stockholmsområdet har fått vinter på riktigt nu. Det varnas för trafiksvårigheter och snökaos överallt. Vädret är ett tacksamt samtalsämne och gör att vi tillsammans kan förskräckas över långa restider, frusna fingrar och andra besvärligheter som snön och kylan för med sig.

Min resväg till jobbet blev en löptur. Kvart över sju stack jag iväg och det rådde en magisk tystnad i snöfallet i gryningen. Först kändes det kyligt, men när jag blivit varm var det en härlig upplevelse att ta sig fram över blank is och genom djupa snödrivor. Genom snön var det svårt att hålla ett högt tempo, men jag hade tidsmarginal nog för de extra 2-3 minuter som snön sinkade mig. En dusch och en kopp te senare var jag redo för dagens arbete.

Arbetsdagen blev något sönderhackad. En miserabel beläggning på min lunchklass (snökaosets fel?), sjuka kunder, kunder som trillat och slagit i svanskotan och så till slut Helena, som visade sig bli dagens höjdpunkt. Löpning stod på vår agenda, vad annars? Ut i snön och blåsten bar det, samtidigt som det mörknade ute. Nere vid Edsviken fick vi en motvind som såg till att blästra våra kinder med de vassa små snäökorn som yrde omkring i luften. Ett av våra samtalsämnen blev förstås väder. Att inget väder hittills stoppat oss från en löprunda känns mentalt stärkande. Vi tog en ny väg. Vi höll på att springa vilse, men kom på rätt spår igen och kunde efter 10 km pusta ut med en smarrig smoothie i Sollentuna Centrum.

Efter kvällsklassen (Pilates) var jag en aning sugen på att ta bussen hem, men peppade till slut mig själv att dra på löparkläderna och jogga sakta hemåt. Det gick lugnt och var behagligt. Inte många andra människor, eller bilar heller för den delen, i rörelse. Nu är jag nöjd och ganska trött i både knopp och kropp. Jag kommer att sova gott inatt.