Jag såg det först på tv-shop, men nu har Zumba vuxit sig ur dumburken och dyker upp lite överallt på flera stora träningskedjor i landet. Och gissa vilket ord som förekom i tv-shopreklamen när dvd:n för hemträning skulle säljas in? Just det: "fettförbränning"! Det passar så fint in i ett samhälle där vi blivit ganska lata, överkonsumerar mat och kraven på underhållning samtidigt växer.
Cykel i grupp (eller spinning som det ibland lite slarvigt kallas) är just nu inte särskilt hett, men den träningsformen verkar vara bestående och känns trygg på så sätt att den är enkel och passar nästan alla.
Min cykelklass på fredagar 17.30 fick i höst hård konkurrens när Zumba kom in på gruppträningsschemat och hamnade på fredag klockan 17. Under våren var det bra tryck på cykelklassen och några fredagar hade till och med väntelista uppstått. Under hösten har jag fått nöja mig med halvfull klass. Jag kände mig tvungen att agera! Men hur?
När jag en dag hörde och såg vår fantastiska Zumba-instruktör Karin öva på sin klass, slog det mig: den där musiken går ju alldeles utmärkt att cykla till! Latinska, medryckande rytmer borde vara som klippt och skuret för en cykelklass. Med Karins hjälp hittade jag musik till 55 minuter och så satte jag igång att komponera ihop och öva. Dessutom marknadsförde vi min klass som "Zumba-cykel" på en stor tavla i entrén till centret. Och vips! så blev den fullbokad!
Frågorna haglade förstås under veckan. "Vad är det där för något?", "Zumba-cykel, hur går det till?" o.s.v. Intresset var väckt och vi i personalen fick en chans att prata om träningsformen cykel med dem som kanske inte alls varit nyfikna på den tidigare.
Igår var det alltså upp till bevis! Jag bestämde mig för att skoja till det lite extra och få deltagarna att minnas denna speciella fredag. Därför införskaffade jag den här fantastiska klänningen, som hkändes lite "salsa"-aktig och egentligen inte alls är min stil:
Till klassen kom en brokig skara deltagare: unga, gamla, tjocka, smala, gamla cykelrävar, nybörjare, tjejer och killar. I sista stund lyckades jag övertala en triathlon-kille att hänga på! Nu skulle jag överdriva om jag säger att stämningen var uppslupen, det är den sällan på cykelklasser, men förhållandevis mycket tjo och tjim bjöd deltagarna på. Och i halvtid, när den riktiga Zumbaklassen var slut i salen bredvid, kom Karin in och skakade loss framför oss. Och deltagarna hängde på!
Jag kunde enkelt konstatera att det varit värt besväret att göra en Zumba-cykelklass. Det gick åt många timmar för att kunna bjuda på dessa 55 minuter. Men nästa fredag är jag tillbaka i mer vanlig cykelform. Förhoppningsvis med medryckande rytmer även då. Och kanske en och annan ny deltagare...
Gillade du den fantastiska leopardklänningen, så hittar du den här.
5 kommentarer:
Du är en riktig kluring du! Har testat Zumba en gång (inte på cykel dock) och slogs av att det nog var en hel del damer därinne som i vanliga fall inte tränar så mycket. Alltså har Zumban en plats. Dock inte i mitt träningshjärta - där passar vanlig simpel spinning bättre...
anneliten: Jag tror att det är precis så vi ska betrakta Zumban: som en inkörsport till annan träning.
Än en gång önskar jag att jag bodde närmre Sollentuna... Eller att du gästspelade lite mer inne i stan.Eller åtminstone att våra tider gick att synka!
Kära Camilla, det är galet men jag missade din ZUMBA-cykel och är så ledsen för det!! Jag var bokad fram till eftermiddagen då det plötsligt stod klart att jag var tvungen att ha barnen, mannen fick gå jour. MEN det glädjer mig verkligen att det blev tryck på fredagsklubben igen, det är du absolut värd! Jag gillar dina klasser, vare sig det är med eller utan ZUMBA. Jag gör nytt försök att hinna med din cykel nästa fredag. Vilken fin klänning, härligt initiativ!
Kram cykelkollegan
Ingmarie och cykelkollegen: Det är alltid kul när ni kommer på mina klasser, men vi har tuffa scheman alla tre. Jag hinner inte heller träffa er så ofta som jag skulle önska...
Skicka en kommentar