torsdag 11 februari 2010

Veckans utmaning avklarad

Tre tidiga morgonpass på 18,5 km. Exakt samma runda alla tre gångerna. Det var vad jag gjorde till min utmaning denna vecka. Nu kan jag bocka av den punkten på utmanings-listan och ge mig själv med beröm godkänt.

Tisdag startade jag hemifrån klockan 07.21 och rundan tog mig 1:45:59

Onsdag startade jag klockan 05.36 och rundan tog mig 1:48:29

Torsdag startade jag klockan 04:48 och rundan tog mig 1:48:19

Jag känner mig stabil. Snittpulsen har legat på 157 i första passet och 153 i de båda andra. Jag har inte känt mig sliten, jag har inte ont någonstans och det är med glädje jag studsat upp ur sängen dessa tidiga morgnar! Det har inte funnits några tvivel om att jag skulle klara detta. Utmaning? Knappast! Den mentala utmaningen som jag väntade mig av samma runda tre morgnar i rad, den uteblev den också. Jag har haft fantastiska tankar under alla tre rundorna och aldrig känt mig uttråkad, vilket jag faktiskt förväntade mig. Jag får helt enkelt höja ribban till nästa vecka.

Två gånger den här veckan har jag varit ute och besökt företag med föreläsningen "Mål och motivation". Fortfarande utgör målsättarna knappa 10% av åhörarna och fortfarande är det luddiga "komma i form" (d.v.s. syfte och inte mål) som hägrar. Ingen kan tvingas att sätta mål, men jag önskar att vi som har mål kan förmedla inspirationen och glädjen som kommer med målen. Inte minst när man uppnår dem. Vi har haft fantastiska diskussioner under föreläsningarna och det är mycket inspirerande för mig att koma ut och träffa människor utanför träningscentret.

Förresten så vill jag bara nämna att det inte finns några misslyckanden. Bara resultat av dina insatser.

3 kommentarer:

gullfot sa...

Det är ju det här som är så svårt. Man vill ju verkligen förmedla det här till sin omgivning, för att hjälpa, men ofta säger sig folk inte vilja ha mål "för då blir det prestationskrav" och liknande. Och så går folk hellre omkring år ut och år in för de är småfrustrerade och inte känner någon riktning, och dessutom att deinte lyckas få till det (prestationskraven finns alltså där även utan mål).

Märkligt det där med att folk förknippar mål med krav. Ett mål skall ju vara något att se fram emot, något man verkligen vill göra - och kommer att tycka att det är så fruktansvärt roligt att få ha gjort det att det är värt att slita lite för!

Mål är inte lika med "du måste", mål är lika med "du får". Ett mål är inget krav som måste uppfyllas, utan en belöning man gör sig förtjänt av. Och en mental bild som fyller en med glädje och förväntan, att glädjas åt under tiden man har roligt på vägen dit!

Camilla sa...

Fredrika: tack för en underbar kommentar som verkligen kompletterar mitt lilla mål-inlägg!

Sofie RW sa...

Jag är lite inne på den linjen att människor nog egentligen har mål, men man vill hålla dem för sig själv, så att man inte ska behöva känna sig dålig inför andra om man inte klarar dom.

Lät så underbart med dina morgonpass!