Kloka uttalanden och citat är något som det finns gott om och alltid kan du hitta något eller några som verkligen "träffar rätt". Igår avslutade jag inlägget med "det finns inga misslyckanden, bara resultat av dina insatser", något i den stilen. Tyvärr har exakt formulering och upphovsman(kvinna?) fallit ur minnet. Att hitta ett gäng citat att lagra lättåtkomliga i hjärnan kan vara en slags mental träning.
Kloka kommentarer från gullfot och Sofie RW får diskussionen om mål och motivation att liksom klistra sig fast i mitt medvetande: mål är för många förknippat med krav och de flesta har nog trots allt mål men är rädda för att misslyckas och kommunicerar därför inte ut dem.
"Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig få spänna en båge" .
Efter en av veckans föreläsningar kom en kvinna fram efteråt och kommenterade en manlig kollegas mål med träningen: "Wow, han skulle springa milen på under 40 min! Så konkret och så tuff vågar inte jag vara med mina mål". Hon var imponerad och så pratade vi kort om ifall detta är en manlig respektive kvinnlig egenskap. Är det så att killar vågar "misslyckas" medan tjejer inte gör det? För några veckor sedan skrev jag ner ett citat från en NFL-coach här som handlade om just detta att våga ställa krav och ha höga mål. Om du inte satsar så mycket så svider det mindre att förlora, men en seger blir heller inte så mycket värd.
Att anstränga dig seriöst och på vägen mot målet få en eller annan törn, det kan få dig att utvecklas enormt! När vi som små lär oss gå så trillar vi omkull oräkneliga gånger. Hur skulle det se ut om du gav upp försöken och fortsatte hasa fram krypande ända fram till vuxen ålder? Jag säger inte att jag sitter inne med några svar, men frågorna intresserar mig enormt och jag blir själaglad för läsarkommentarerna som får mina tankar att fördjupas i detta spännande ämne!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mitt 2009 präglades i mångt och mycket av nederlag. Dels blev jag av med jobbet, presterade dåligt på Lidingö Ultra och dels bröt jag GAX som var årets och mitt livs dittills största mål. Bitterheten satt djupt efter det. Att jag en månad senare fick bryta Uppsala 100 pga knät efter bara 52 km var en bagatell.
Min revansch fick jag dock på SUM då jag fick avsluta året med ett PB.
Alla dessa motgångar gjorde mig än mer målinriktad och även om jag än så länge är försiktig med att "gå ut" med min målsättning inför TEC så har jag ett klart mål som jag arbetar mot.
Jag vågar spänna min båge med råge och har fått höra mången sträng brista, men hellre det än aldrig få smaka segerns sötma.
Jag tror att män och kvinnor är ungefär lika tävlingsinriktade, men att de uttrycker det på olika sätt och dessutom kanske reagerar olika på nederlag.
Tack för en bra blogg!
Jag är lite kluven när det gäller att sätta tuffa mål som motionär. Rent principiellt tror jag benhårt på mål och jag jobbar med målstyrning i min roll på jobbet. Löpningen är en hobby som måste vara lustfylld. Mål gör det hela spännande och motiverande, men mål som inte uppnås måste vara lätta att lägga bakom sig. Det är ändå en hobby för mig och inte blodigt allvar.
Skicka en kommentar