fredag 26 februari 2010

Och vinnaren är...

...Frida! Det har varit otroligt roligt att ta del av gissningarna. När det gäller tempot på löppassen finns det för min del en hel massa saker som kan spela in. Föregående träningspass, tid på dygnet, underlag, banprofil, temperatur ute m.m. Ofta är det så att jag bestämmer efter några hundra meter om jag vill trycka på lite fart eller ta det lugnt. Springer jag ensam är det sällan jag har planerat mer än passets ungefärliga längd. Och snabbare behöver inte vara bättre. Bara ett annat tempo.

I onsdags låg snitthastigheten på 6 min 14 sek per kilometer (Frida gissade 5.58). Tuffast var backen i början, som fick upp pulsen till 165 slag. Inte jättehård körning i den backen, med andra ord.

När jag introducerades till ultralöpningen för några år sedan var det första viktiga jag fick lära mig: sänk tempot! Ska jag orka länge kan jag inte förvänta mig att det kommer att funka om jag rusar fram. Det blev en nyttig lärdom som ett tag höll på att göra mig alltför bekväm, d.v.s. långsam. Ibland behöver jag krydda med lite fart också. På kortare distanser.

Min träningsfilosofi är just nu att mängd går före intensitet (för egen del, alltså) och att rörlighet och god teknik är ett absolut måste (det gäller även mina adepter). Hur tänker du när du llägger upp din träning?

3 kommentarer:

Frida sa...

..borde lagt på några sekunder för tjuvsläpp på isen med odubbade ice-bugs ;-)

Mitt träningsupplägg tänker en kompis-forskar-tränar-coach-peppare ut åt mig. I den bästa av världar skulle jag inte alls tänka så mycket själv på det, utan gå "fullt ut" på en teori eller period och verkligen till 100% följa en linje i träningen. Tyvärr så blir jag mer och mer ifrågasättande och får allt mer egna infallsvinklar och visioner om träning, vilket antagligen både är sub-optimalt men samtidigt helt nödvändigt (förlåt om det blir krångligt och filosofiskt nu).

Generellt och gällande andras träning tror jag personligen på enkla hållpunkter.
1) Vad är jag bra/(styrkor) resp. dålig/(svagheter) på?
2) Vad ska jag göra NU och de närmaste 6-8 veckorna: förbättra styrkor eller svagheter?
3) Hålla fast vid den linje man bestämt sig för att jobba på.

Har man inriktning mot maxkapacitetshöjande träning (VO2max) så kör man sina nyckelpass tills man har blodsmak i öronen, övriga dagar ska man inte jogga och samla kilometrar och överlånga subtröskelpass kan vänta nästa period. Under en renodlat aerob mängdperiod ska man inte slänga in massor av stenhårda anaeroba 400-ingar här och där och stressa upp systemet, utan helt enkelt låta kroppen mata km efter km och suga upp den mängd man är inriktad på att få.
Tror att många gör felet att träna "lite allt möjligt lite halvdant lite mellanmjölk" vilket gör att de inte utvecklas lika mycket/snabbt/bra som de skulle göra med tydliga fokus och ordentliga "all out" träningspass- och upplägg. Ofta kan man t.ex. fundera på om inte 1*"mycket ordentligt" är bättre än 2*"lite halvdant" så att säga...tror jag! Gäller både träning och vila. För riktigt hårdtränande är 24tim helvila ofta mer värdefullt än 2x12tim helvila med fuskpower-walks...t.ex....

MarathonMia sa...

Jag kör alltid långpassen långsamt. Sedan jag började med Ultra har jag dragit ner rejält på tempot. Jag petar in 1-2 fartpass - kvalitet i veckan - som nästan alltid är mindre än 1 timme.

Det sköna med att dra ner tempot är att jag inte längre känner tidshets utan bara gläds åt distansen. Riktigt skönt och harmoniskt!

MarathonMia sa...

Mer träningsfilosofi... glömde ju alldeles bort min andra del (född i tvillingarna!) Jag tror på en stark kropp och kör funktionell styrka. Starka ben, stark mage och stark rygg ska ta mig långt, längre ultralångt. Vältränade armar är... i alla fall snyggt att ha i löpralinnet ;)