Förbryllad

Jag vet inte vad som hände. Förvirringen är total och jag är oförmögen att dra någon slutsats överhuvudtaget. Världen har tillfälligt vänts upp-och-ned.

Förmiddagens löppass med Emelie var tufft. Snittpulsen under fyra timmar låg över 80%, vilket är på tok för högt för ett långpass som detta. Att vi babblade på under så gott som hela vägen bidrog visserligen till att höja pulsen några slag, men ändå.. Dessutom fick jag i mig vätska och energi i underkant. När vi landade hemma hos Emelie var jag jättetrött i kroppen!

Det var med viss bävan jag begav mig till Sats Sollentuna för att instruera SatsCorePuls, ett av de tuffare passen i Sats utbud av gruppträning. Hopp, armhävningar, balansövningar m.m. ingår. Benen jobbar hårt och explosivt för att höja pulsnivån och ge deltagarna (och instruktören!) en rejäl utmaning. Det brukar kännas om jag är det minsta seg i benen efter styrketräning eller löpning. Därför informerade jag faktiskt deltagarna vad som kunde vara orsaken till min brist på spänst just idag. Dumt gjort, för med facit på hand kunde jag lika gärna hållit klaffen.

Det gick hur bra som helst! Benen kändes spänstiga, huvudet var klart och vartenda steg och hopp satt där det skulle. Jag vinglade mindre än någonsin tidigare under balansövningarna och jag förstår precis ingenting! Tröttheten i benen var borta. Och när jag sedan cyklade hemåt var benen fortfarande fräscha. Jag har inte den blekaste aning om hur detta kan komma sig. All logik och all min erfarenhet talar för att motsatta förhållanden borde råda. Jag skall nu sova på saken och vaknar med säkert spänd förväntan på vilken känsla som kommer att finnas i benen imorgon.