Ett friskare Sverige

Den här veckan (19-25/4) pågår kampanjen "Ett friskare Sverige". Har du märkt av det? Det händer en hel del i skolor, idrottsanläggningar, på lunchrestauranger och lite andra ställen. Kampanjen har en jättefin hemsida där det finns mycket intressant att läsa om vilka vanor vi har när det gäller hälsa och hur vi kan förbättra dem. Du får bland annat veta att glas och tallrikar som vi använder i våra hem har blivit 36% större sedan 1960! Och vi fyller dem med mat, såklart...

Det talas också om det som jag själv tycker mig ha registrerat i min vardag som personlig tränare: vi tror att vi äter bättre än vi verkligen gör och vi tror också att vi rör på oss tillräckligt fastän vi i själva verket sitter stilla alldeles för mycket. Miniminivån för att kroppen överhuvudtaget skall fungera är 30 minuter fysisk aktivitet om dagen. För att må bra behövs ännu mera. Visste du att vi är med i toppstriden om det mest stillasittande folket i EU? Vi behöver också minst ett halvt kilo frukt och grönt om dagen. Bara tio procent av svenskarna lever upp till detta. Fet fisk skulle vi behöva äta tre gånger i veckan för att få i oss viktiga fettsyror, men det är det alldeles för få som gör.

Jag brukar ibland berätta historien om Johan, som kom till mig för att få hjälp med träningen för några år sedan. Johan var runt 50 år gammal och hade ett stressigt jobb på ett stort företag. Han jobbade alldeles för mycket och både tränade och åt helt åt fanders. Exakt hur illa det var förstod jag inte först, men ganska snart blev jag varse hur lite han tagit hand om sin kropp. När man själv är aktiv kan det vara svårt att förstå hur någon annan kan vara nästintill helt stillasittande.

Johan pekade bestämt med hela handen och sa att "DU ska hjälpa mig med träningen och bli min PT!". Supertidiga morgnar var det enda jag kunde erbjuda honom och det var inte jättepopulärt, men han hade som tur var bestämt sig och vi kom till skott. Styrke- och konditionsträning under 60 minuter plus en cykelklass i veckan, det var vad Johan kunde hinna med.

Moderna träningskläder ingick inte i hans garderob men de slitna reklamt-shirts och urtvättade gamla bomullsshorts han letat fram dög alldeles utmärkt för våra aktiviteter. Det såg faktiskt ganska charmigt ut.

Efter några veckors träning berättade Johan för mig om sina fötter och ben. "Jaha", sa jag, "vad är det med dina fötter och ben?". Jo, han hade varit fullständigt övertygad om att hans iskalla fötter som gjorde att han fick sova med sockar på och hans torra hud på benen, han fick smörja in dem varje dag, var ett arv från hans far, som ju haft samma bekymmer. Men efter att ha kommit igång med träning två gånger i veckan hade dessa problem försvunnit! Det var då det gick upp för mig hur stillasittande liv han hade levt (och till stor del fortfarande levde). Hans ben och fötter hade haft katastrofalt låg blodförsörjning! Två gånger i veckan på träningscentret avhjälpte det problemet.

Vi tränade vidare och nu var Johan än mer entusiastisk eftersom hans nya träningsvana förbättrat vardagen avsevärt. Till slut blev det dags för honom att inhandla nya timmar hos mig. Att ta flera tusen kronor betalt på en och samma gång bär mig emot ibland och då brukar jag skämta lite för att det ska kännas bättre. Jag sa förmodligen någonting i stil med "Nu tömmer jag din plånbok igen". Då tittade han barskt på mig och utbrast att "Det här är inte dyrt! I förra veckan provade jag tre av mina gamla kostymer, som jag hade vuxit ur. Jag kom i alla tre och vet du hur mycket en ny kostym kostar? Det här är billigt i jämförelse!" Och det handlade ju förstås inte bara om kostymerna utan om hans hälsa också.

Det finns många "Johan" därute. Och även vi som redan är aktiva skall inte låta oss luras och tro att vi gör allt det bästa för våra kroppar. Det finns många, många godisråttor bland träningsfolket. Det vet jag. Bättre att äta någonting näringsrikt, även om godiset förbränns och inte sätter sig runt midjan.