Energiläckage

De senaste 36 timmarna har varit en pärs! Att tänka "här och nu" (något jag ivrigt brukar förespråka) har nästan verkat som ett skämt. Är det någon gång som jag vill att tiden skall gå fort framåt så är det när jag ligger nedbäddad i sängen och vet att jag kommer att bli frisk snart, att det är en tidsfråga.

Jag har varit så matt att jag inte ens orkat läsa en bok. Igår var jag uppe ovanför täcket i högst tre timmar och med stor möda skrev jag ett inlägg här och tittade runt på några andra bloggar.

Idag känns det betydligt bättre och jag har stort hopp om att kunna vara på benen. Eller åtminstone inte sängliggande. Men oj, vad energi som läckt ut ur min kropp dessa 36 sjuktimmar! Vågen visar mer än 2 kilo mindre och det är vätska och viktiga kolhydrater som gått förlorade! Det kommer att ta tid att fylla på eftersom kroppen nu inte accepterar vad som helst. Jag prövar att tänka på något ätbart, t.ex. chokladharen som jag fick i påskpresent: blä, vad äckligt! Nytt försök: köttgryta på lamm som jag tänkt laga under helgen: nej tack, ingen aptit! Vilken tur att det ändå finns något som känns okej:

I ett sådant här läge känns drickyoghurt som någonting sänt från himlen! Len, snäll och söt tas den tacksamt emot av kroppen.

Det ser ut att bli ännu en härlig vårdag ute. Jag hoppas kunna komma utanför dörren idag och lapa lite sol vid vår varma södervägg. Solljus ger också energi om än på ett psykologiskt plan för oss människor.