"Vad ska du bli när du blir stor?" Den frågan har nog alla av oss fått som små. Det triggar igång fantasin att få den. Den vuxne som ställer frågan tycker förmodligen att det är roligt att tänka tillbaka på när han eller hon själv fick den frågan som liten. När alla dörrar fortfarande stod öppna och det gick att göra vad som helst av livet. När inga broar blivit brända. Tiden innan ankungen upptäckt att den egentligen är en svan.
Jag minns att jag tyckte att valmöjligheterna kändes spännande. Djur låg mig varmt om hjärtat och alltså ville jag bli veterinär först. När jag blev något äldre triggades jag av att "göra det omöjliga" och i fantasin bytte jag raskt bana och tänkte bli stridspilot. På den tiden kunde inte tjejer bli stridspiloter. När det blev dags att göra något slags verkligt val i tonåren var det arkitekt jag ville bli. Men jag kom inte in på utbildningen. Civilingenjör? Jag kom in, men det var inte någonting för mig. Dietist? Svårt att komma in, så jag läste till Kostekonom istället.
Idag står jag här som Personlig Tränare. Det yrket fanns inte när jag var liten. Därför kunde jag inte veta att det var det jag skulle bli! Jag har haft titeln i snart sex år och jag känner en enorm yrkesstolthet. En Personlig Tränare hjälper friska människor att bli ännu friskare. Han eller hon hjälper dig att utveckla din fysiska förmåga och ger dig nya utmaningar. En Personlig Tränare gör aldrig jobbet åt dig, men är ett starkt stöd och en guide på vägen mot ditt mål. Kanske öppnar din tränare ögonen på dig och ger dig nya mål att sikta mot.
Min yrkesstolthet kommer att bli ännu större när jag nu fått chansen att flytta in i nya, extremt fräscha och inspirerande lokaler på Sats Sollentuna. Ett riktigt modernt träningscenter med alla bekvämligheter man kan önska sig! Ljusa lokaler, fräscha omklädningsrum, fantastiska gruppträningsklasser, trevlig och serviceinriktad personal... Listan tar inte slut där, men hur jag än skulle försöka beskriva det så bara måste du se detta med egna ögon. Invigning på lördag den 9/1. Kom dit!
Skapa förutsättningar för att kunna sträcka på dig och se ordentligt: 3x1 minut i plankan är en bra början!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag ville bli detektiv. Det fanns inte rktigt visade det sig... Jag kommer definitivt att besöka din blogg många gånger. Att du finns visste jag redan (så lite detektiv är jag) - genom Ingmaries blogg.
Är jag hemma så kommer jag garanterat!! Mitt drömjobb var att bli jockey. Men kroppen ville annorlunda och växte långt över "jockey-höjd". I dag är jag glad över att det blev så för jag vill inte vara en del av det djurplågeriet som det ofta innebär... Plankan nästa! På powerplaten. ;-)
En personlig tränare kan dessutom hjälpa två vilsna galenpannor att åstadkomma något mer än vad de skulle kunna tro!
Välskrivet Camilla.
//Mattias
TBVU
Fint inlägg. Jag vill också känna yrkesstolthet, skall bara hitta mitt yrke först.
Hej Camilla! Ingmarie tipsade om att du hade börjat blogga, vad kul! Blev extra glad över att läsa ett fint och välskrivet inlägg också. Så jag tänkte bli stammis här :-)
Kram!
/Fredrika
Skicka en kommentar