Välkomna! ...och en liten löparberättelse.

Bloggen har nu fått en liten läsarskara och det känns fantastiskt roligt! Varmt välkomna hit allihopa!

Min ambition är att sprida träningsglädje och att inspirera genom att berätta en del om min egen träning. Det finns faktiskt "soffpotatis"-perioder i mitt tidigare liv. Då blev inspirerad av andra att komma igång samt att fortsätta vara fysiskt aktiv (ja t.o.m. tvingad ibland). Det är viktigt för mig att få dela med mig. Men nu tänkte jag inte börja helt från början, utan med en härlig upplevelse från september i fjol:

Under våren blev jag kontaktad av ett par killar som tänkte ställa upp i en smått galen tävling som heter "Ö till ö". Det hela går ut på att ta sig simmandes, springandes och cyklandes från Sandhamn till Utö, en nätt liten sträcka på cirka sex(!) mil. Eftersom tävlingen går första helgen i september får man räkna med vattentemperaturer på ca 13-14 grader ute i skärgården. Det kan vara svalt i luften också. Eller jättevarmt.

Efter att ha fått förtroendet och förmånen att hjälpa dessa grabbar med lite kost, löpteknik och såsmåningom mentala förberedelser gick det inte bara att sitta hemma vid datorn och följa tävlingen. Jag måste dit ut och se med egna ögon.

Vi hade skämtat om att jag också gärna skulle testa på tävlingen om det inte vore för allt simmande, för simma är något som jag verkligen inte är förtjust i. Däremot lockade det att få löpa över stora och små öar på blandat underlag. Problemet var ju bara att ta sig mellan öarna utan att simma...

Jag anmälde mig till funktionärsstaben, helt enkelt. På så vis kunde jag få se lite av tävlingen och njuta av en helg i skärgården. När arrangörerna fick veta att jag är ultralöpare kom de med ett fantastiskt förslag: jag skulle få följa med en kille som sprang efter sista laget för att plocka ner snitslarna längs banan. Ett sådant förslag går bara inte att tacka nej till om man heter Camilla!

Jag fick alltså springa över nästan alla öarna, en sträcka på totalt 39 km, men åka båt när tävlingsdeltagarna simmade! Vädret var fint och banan bjöd på otroligt vackra skärgårdsvyer. Ibland sprang vi på grusväg och ibland helt obanat över klippor och i skogssnår. Vi hade inget krav på att hålla en viss fart. På en ö stannade vi till och hälsade på i en stuga och åt bullar. På andra sidan av varje ö blev vi upplockade av en båt av något slag, oftast en RIB-båt.

Detta tog givetvis hela dagen. På slutet peppade vi det sista laget i mål som bestod av två sammanbitna amerikanskor. Mörkret hade börjat lägga sig när vi joggade in framför Utö Värdshus lagom till prisutdelning och magnifik middag.

"Mina" grabbar gjorde en superprestation och det kändes mycket bra att vara på plats och kunna gratulera dem till detta. Samtidigt fick jag själv en av årets mer udda löpupplevelser som jag kommar att minnas länge, länge. Och jag är välkommen att plocka snitslar även nästa år. Men vi får se om jag orkar då, för det kommer att hända något alldeles in i hästväg jobbigt bara någon vecka innan...