Jag är vinterdrottningen

Inte dagens Icebugs, men ändå ett par Icebugs!

Foto: Sara Ringström

Dagens löptur har varit en löptur för själen. Termometern visade femton minusgrader på förmiddagen och jag förstod att det skulle kännas kallt där ute. Kallt men vackert. Lusten att få komma ut i solljuset fick mig att svida om till löparkläder strax före halv elva. I kylan är det svårt att klä sig lagom varmt. Jag vill kunna hålla mig varm men inte svettas, för då blir jag ju kall i slutändan ändå. Det gäller också att hitta ett bra tempo som stämmer överens med klädseln för att varken frysa eller svettas.

Det blev långkalsonger med tunna vindbyxor utanpå. Ullsockar i mina Icebugs och dubbla underställströjor, en löparjacka som är ventilerad i ryggen med ganska tjock i ärmarna samt mina tjockare löparvantar och fleecemössa. Samtliga plagg utom skorna i svart! Ett tips för riktigt kyliga dagar är att smörja in hela ansiktet, händer och fötter med en fet kräm/salva för att skydda känslig hud mot att torka ut i kylan.

Efter några hundra meter kunde jag känna kylan bita i kinder, fingrar och fötter. Jag bestämde mig för att ge de två första kilometerna en chans. Om jag fortfarande var frusen då så skulle jag vända hemåt. Jag trippade med lätta steg genom ett tunt lager nysnö och jobbade på att hålla ett så snyggt löpsteg som möjligt, trots att jag hade lågt tempo. Det kändes fantastiskt och vid tvåkilometerspasseringen var jag varm nog för att våga fortsätta ut på en hyfsat lång runda. Vid det här laget var jag alldeles ensam med skogen, solen och snön. Det var så sagolikt vackert och löpsteget kändes så lätt att jag upplevde mig som en riktig vinterdrottning! Först efter fem kilometer skymtade jag de första människorna. Det blev totalt sett inte många möten under hela rundan. Folk höll sig nog inne i värmen. Längden på pass i kylan behöver anpassas till att bli genomförbart utan vätska (som ändå fryser). Ibland har jag med en termos men när det är såpass kallt som idag blir jag snabbt frusen om jag stannar. Även om det bara tar ett par minuter att öppna, hälla upp och dricka ur termosens innehåll.

Min uppmärksamhet skiftade från det vackra snölandskapet, känslan i kroppen i det lätta löpsteget och tankar på vackra rundor och platser på både cykel och i löparskor. Några exempel på vad som dök upp är Halvvättern 2009, Monte Gordo 2007, Munkastigen Trailrun 2009... Vår och sommar dominerade när jag sammanställde en liten topplista på vackra lopp/träningsrundor. Jag vet att det kommer många fler vackra rundor att se fram emot och att det är året-runt-löpningen som gör att de blir så njutbara. Det vore jobbigt att behöva "börja om" och bygga upp löp- och cykelkonditionen inför varje säsong.

Jag hade bestämt mig för att inte titta på klockan en enda gång under rundan, ett löfte till mig själv som jag höll utan svårigheter. Jag kände mig stark, vacker och fokuserad under totalt 18,5 kilometer i kylan. Dessutom njöt jag av att höra Icebug:ens dubbar bita sig fast i det frusna underlaget. När jag kom hem väntade nygräddad ugnspannkaka och blåbärssylt eftersom jag bor tillsammans med världens mest omtänksamma.