Mat, mat, mat

Mat är något som vi alla behöver. Jag är ute och föreläser om kost ibland och det väcker alltid heta diskussioner och mycket känslor. Åhörarna ställer fem gånger så många frågor när ämnet är kost jämfört med om jag pratar motivation.

Det går trender i kost, precis som i klädmode, inredning och bilar. Vi påverkas utan att ibland vara helt och fullt medvetna om det. På åttiotalet fans en trend där vi undvek allt fett. Idag är trenden snarare att undvika kolhydrater. Vi har samma konstruktion på kroppen som för tiotusentals år sedan och ingen av dessa trender tycks ha hejdat den kostrelaterade ohälsa som finns i västvärlden idag.

Vi äter för mycket, vi rör oss för lite och så tillbringar vi massor av kraft och energi på att försöka bli smalare och friskare emellanåt. Och misslyckas ofta eftersom vi tenderar att tänka kortsiktigt. Antingen äter vi helt ohejdat precis vad vi vill i enorma mängder eller så kämpar vi febrilt för att gå ner i vikt. Hälften av alla svenska kvinnor försöker just nu gå ner i vikt!

Den mat du äter under din livstid motsvarar ett fullastat godståg, cirka 50 ton. Tanken är svindlande: att alla dessa livsmedel ska passera genom din kropp. Tuggas, brytas ned, transporteras runt i blodet... Vad har du lastat i ditt godståg?

Kroppen är en fantastisk överlevnadsmaskin och den tål att misshandlas ganska rejält när det gäller bränsletillförsel. Den tar vad den får och gör vad den kan för att fortsätta framåt, även om det går lite knackigt emellanåt. Periodvis kan den överleva de mest märkliga svält- eller övergödningsdieter och i slutändan under bättre tider faktiskt reparera sig själv och må bra igen.

Jag glömmer aldrig när en av mina personlig tränar-kollegor uttryckte sin frustration över näringsrekommendationer och kostråd: "Det är ju skitsvårt och typ helt omöjligt att veta vad en enskild individ mår bäst av att äta!" utbrast han. Sant. Om vi skulle ta reda på vad just din kropp mår allra bäst av skulle du få leva under ständig övervakning i ett labratorium. Låter det skoj? Inte så värst.

Min filosofi är att det funkar att äta det mesta. Med lugn och ro kring måltiden, variation och råvaror med kvalité kan det inte bli fel. Jag tror att många metoder och dieter upplevs som positiva av två skäl:

Dels skapar du en ritual kring måltiden och uppmärksammar den på ett annorlunda sätt än i ett "slentrianätande". Du tar dig kanske mera tid att äta och att förbereda din mat.

Du får ofta i dig färre kalorier än innan, när du plötsligt börjar kontrollera ditt ätande. Du får ju inte äta hur som helst längre och väljer med omsorg vad du lägger på tallriken, vilket gör att "småätandet" försvinner.

Det här skulle vara fullt genomförbart och leda till positiva förändringar även med våra svenska näringsrekommendationer. Det behövs inte någon speciell "metod", tror jag. Jag tar bestämt avstånd från allt som heter metoder, dieter eller kurer. I längden fungerar det sällan. Det bästa vi kan göra för våra kroppar är att verkligen njuta av maten. Tugga varje tugga 20 ggr nästa gång du äter och njut av smaksensationen!

Ät och var glad! Kanke en bit tårta när det är fest? Foto: Sara Ringström