lördag 4 september 2010

Världens coolaste start?

Som liten såg jag Vätternrundans start nästan varje år. Motala levde upp under den där junihelgen och det var alltid feststämning kring de första starterna på fredagkvällen. Hela Motala var på fötter, speciellt om det var en varm sommarkväll. Vi såg cyklisternas ryggar när de trampade ut från startområdet och påbörjade de 30 milen runt sjön. De fick små spridda applåder på sin väg ut ur stan.

2005 stod jag på New York Marathons startlinje och fick uppleva det mäktiga trampet av mer än 30.000 par fötter över Verrazano Narrows Bridge till tonerna av Frank Sinatras "New York, New York". Inte så mycket applåder eftersom nästan ingen publik fick plats på bron. Men jag minns att den gungade märkligt under våra löparfötter.

Ibland har jag startat på små lopp i ett tillstånd av lätt förvirring: "Va? Vad sa ni, ska vi springa nu?". Det har till och med hänt att starten blivit lite försenad på grund av att vi väntat in någon deltagare som inte fanns på plats när starten skulle gå.


Ingenting jag hört, sett eller upplevt går upp mot starten på UTMB i Chamonix. Vad som än händer kommer jag att bära med mig den otroligt häftiga känslan i mitt hjärta. Till tonerna av nationalsånger från Italien, Schweiz och Frankrike samt den pampiga filmmusiken från "1492" byggdes det upp en stämning som inte kan beskrivas annat än som magisk. Nervositeten hade legat tung över staden hela fredagen och klockan 18.30 var det äntligen dags...Vi stod tätt, tätt packade på torget bakom start- och målportalen. När jag lyfte blicken kunde jag se moln svepa förbi Aiguille du Midi, långsamt och ödesmättat som om molnen kunde höra musiken. Löpare bredvid mig vände sig om och tog andra löpare i hand och önskade lycka till med sammanbitet ansiktsuttryck. När vi släpptes iväg genom Chamonix gator visste jublet inga gränser! Jag tror inte jag skådat en så entusiastisk publik på ett lopp tidigare. En filmsnutt från starten 2009 finns här, filmad från en balkong nära startområdet. Den ger bara en svag aning om hur det är att verkligen vara där.

Har du varit med om något riktigt mäktigt startögonblick i något lopp?

8 kommentarer:

Fredrik sa...

Precis. Starten är alltid härlig men kombinationen av publiken och den stora uppgiften framför oss på UTMB gjorde det verkligen till något extra.Längtar tillbaks redan!

Ola Pe sa...

Startögonblicken är magiska, fast närmare än din beskrivning kommer jag nog inte en UTMB:start så tack för din stämningsskildring.
Vätterns starter är speciella framförallt på natten i mörkret när man grupperar sig i sin startfålla, tyst sammanbitna, förväntansfulla. Jag log lite när jag läste tidigare att du packat "Medevisalva" till UTMB. Det är nog bara Vätterncyklister som vet vad det är.
En annan start som är speciell är orienteringens natttävling "Rodhen natt" där man tågar ut med facklor i skogen och ställer upp alla tävlande (flera hundra) för gemensam start. Man ställer upp i hästskoform runt ett fackelbål, alltid på Allhelgonaaftons kväll. Alla tänder sina lampor strax innan start. Skottet går alla far i väg adrenalinstinna åt olika håll. Trots att jag ska tävla ganska mycket i oktober så har vi lyckats välja helt olika tävlingar. Mina är nog mer skogsrelaterade. Tjurruset har jag sprungit en gång. Ha en bra helg
/Ola

Camilla sa...

Fredrik: Du ska tillbaka, väl?

Ola: "Rodhen natt" låter JÄTTE spännande! Jag gillar nattävlingar. Synd att jag inte är orienterare...

Fredrik sa...

2012 it is! Insett att jag är rädd för maxpuls och asfalt. Så utmanar mig själv med lite mer av den varan 2011...2012, herregud vad långsiktiga planer jag fick nu då//Fredrik

bureborn sa...

Åh, den där starten hade jag gärna velat uppleva! Från en balkong. ;-) I alla fall ännu så länge, men en gång i livet...

Se upp Camilla. Rätt som det är är du medlurad på Rodhen! Man springer i par nämligen, och då räcker det att ena parten kan orientera. Vet jag av erfarenhet efter att ha hängt på Ola i kolmörkret. Rena vansinnet! Och jätteroligt!

MarathonMia sa...

Visst är det coolt med de olika starterna! Jag har Berlin marathon som hårresande start i minnet - raka motsatsen är när vi står och språkar vid starten av GAX förra året.

Sådan cool kontrast. Ultra med ett fåtal deltagaren kanske skulle anamma lite nationalsång eller en liten flöjtrudilutt åtminstone!

Anonym sa...

Det finns med ett http// för mycket i länken, men över till sakfrågan: Håller helt med! UTMB-starten är tveklöst det mäktigaste jag varit med om i löparväg rent känslomässigt. Så mycket uppbygda förväntningar, förstärkta av musiken och publikhavets påhejande och känslan av att "där gick startskottet, nu börjar det!" var nästan så man kunde bli gråtfärdig. :P

/ Niklas G

Camilla sa...

Niklas G: jag har fixat bort ett http// nu! ;) Och jag blev faktiskt inte bara nästan gråtfärdig, det kom nog en tår i varje öga när vi stod där i trängseln.