Inspiratör. Tänk att få inneha den prestigefyllda titeln! Att kunna motivera andra till positiva livsstilsförändringar och att verkligen hjälpa mina medmänniskor till ett större välbefinnande. Detta är någonting jag strävar efter.
Prestationsångest. Det är sådant jag får när jag inte stått på scen på länge. I veckan är det dags igen. Dags att göra mitt bästa för att inspirera och motivera, prestationsångesten till trots. Jag skall hålla föreläsning i ämnet vid två tillfällen ute hos ett företag.
Ämnet träning och hälsa berör människor. Ofta handlar det tyvärr om dåligt samvete och det första jag behöver göra är att avväpna åhörarna genom att prata om något heeelt annat. Då kan de slappna av en aning och sluta granska mig så kritiskt, lägga ursäkterna eller motargumenten på hyllan och faktiskt lyssna. Men hur får jag dem att verkligen ta in det jag har att förmedla?
En gång för länge sedan (mer än tio år) var jag på en föreläsning om träning som en läkare höll. Hans taktik var helt uppenbart skrämsel. Vi fick reda på alla detaljer om hur dåligt vi skulle må om vi inte motionerade. Han lät oss veta att vi vilade sönder våra kroppar. Det kändes verkligen som att vi fick oss en utskällning, mer eller mindre. MEN jag minns faktiskt föreläsningen, för det var ett annorlunda grepp.
Andra pratar med skojig dialekt och skämtar ofta. Det blir enkelt att minnas föreläsaren och de avsnitt vi skrattade åt. Kanske går även ett budskap fram?
Att skrämmas är inte riktigt min grej. Jag har visserligen en liten släng av östgötska kvar i mitt språk, men om jag skulle spela på den skulle det bara låta som om jag försökte härma. Min karriär som stå-upp-komiker skulle vara över innan den ens hunnit börja. Så vad göra? Bara vara mig själv och prata om det jag brinner för. Återstår att se om det fungerar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
med tanke på hur bra du lyckas med att inspirera på bloggen tror jag inte att det kommer vara några problem! Om man, som du säger, pratar om något man brinner för och känner glädje kring så smittar det av sig på åhörarna! :) (Jag tänker t ex på föreläsningar i skolan. De föreläsare som känner glädje över ämnet förmedlar informationen bättre än de som bara rabblar utantill..)
Det är möjligt att du har lite scenskräck men "misslyckas"? det gör du aldrig! Den som inte inspireras av dig (även om det är aldrig så lite) är både blind och döv.
Annelie och Ingmarie: Tack för uppmuntran! Det är nog så att om jag motiverar 1 av 100 åhörare så var det värt prestationsångesten. ;)
Jag har inte en aning om vilken typ av publik du kommer att möta, men jag har en känsla av att de som kommer på den här typen av evenemang eller tex ser på Blossoms TV-program, är redan ganska på. Blossoms och andra så kallade hälsoprogram vill rikta sig till soffpotatisarna men publiken är många gånger du och jag. Det kan vara ett litet tips från mig
Ola: Jag tror som du, de som är intresserade och tar sig tid för detta är lite grann av bekräftelsesökare.
Jag tror att prestationsångest och nervositet gör en bättre fokuserad och intresserad. Du har ju helt rätt angrepp i och med att du vill inspirera och motivera - Du vill alltså innanför huden på publiken - DET kan inte gå fel - halva grejen är just att se de andra och förmedla det du brinner för.
Rätt taktik att avväpna dem - visa att du också är en "vanlig människa" trots att du är så grymt vältränad och har en kropp "att dö för".
Får man komma och lyssna någon gång?
Tänk, jag tror att det är bra med prestationsångest...då jag har det inom områden som jag behärskar så blir jag så förvånad och förstår först ingenting alls. Men när jag har iaktagit och gått igenom det så förstår jag att det är just den känslan som gör att jag är bra på det jag gör och att nervositeten/prestationsångesten gör att jag blir mitt bästa jag och väldigt fokuserad.
Du är den absolut bästa inspiratören jag vet! Du utstrålar ren glädje och kunskap! Var den du är, det blir det absolut bästa, ös ur din enorma kunskapskista.
Vi ses snart!
MarathonMia: Om det blir aktuellt med en föreläsning för Sats-medlemmarna snart så lovar jag att bjuda in dig som gäst!
Ewa: Tack för dina kloka ord. Och visst ses vi snart!
Skicka en kommentar