På bild är det förstås svårt att uppfatta höjdskillnaden mellan min position och sjön där nere (drygt 80 meter). Den perfekta träningstemperaturen och avsaknaden av vind märks inte alls på bild, vilket däremot det härliga solskenet gör. Det är inte längre än två veckor sedan jag kutade upp och ner här senast men på den relativt korta tiden har gräset i backen växt så det knakat och nått från knä- till midjehöjd. Att välja en annan väg än den smala stigen var det inte tal om. Om jag inte skulle "fega" och köra grusvägen vid sidan av, förstås.
Tio vändor, minst, stod på dagens träningsschema. För att hålla koll la jag en liten sten på min cykelsadel för varje varv. Som om jag skulle tappa räkningen. Knappast troligt. Och medan jag jobbade mig upp och ner funderade jag över antalet höjdmeter som under ett pass som detta kan summeras till ca 800. Om jag får till ett sånt här pass per vecka under de veckor som är kvar till Ultra Trail du Mont Blanc blir det tio stycken. Sammanlagt 8000 höjdmeter alltså. Under själva loppet kommer vi att plocka 9500, så jag borde verkligen göra fler backpass här på hemmaplan! Allt kändes bara fint efter tio upp- och nerförsbackar och där lät jag det vara, rensade cykelsadeln från mina tio stenar och cyklade mot Sats Sollentuna för att inta frukost nummer två.
Jag kan ärligt säga att jag faktiskt längtade till nästa backpass efterom jag kände mig stark och hade hittat en fungerande teknik som gjorde mig snabbare nerför än förra gången. Eftersom jag visste att min kund Karin gillar tuffa utmaningar och träning utomhus i solskenet kunde väntan på nästa backpass kanske bli tämligen kort? Jag chansade med ett sms...
Karin nappade, tuff som hon är! Det är nog knappast någon annan av mina kunder som skulle bli så glad över ett sådant förslag på träningspass. Tillsammans med lite transportsträckor hann vi med sex vändor under vår timme. Karin tog täten uppför och jag ledde vägen ner, så höll vi på under tystnad. Snackade gjorde vi lite på toppen och lite nere vid backens fot. Ruggigt nöjda tog vi oss vidare till nästa träningspass (jo, det är sant, vi testade "Judokardio" som jag fick ge upp eftersom jag hade svårt att hänga med på aerobicsstegen i kombintion med judomanövrar. Bytte till motionsscykel istället).
Jag vet inte ännu när det är dags för nästa backpass, men jag längtar. Först ska dock träningsvärken få lägga sig något. Och ja, det gjorde lite ont att vara SatsCorePuls-instruktör ikväll. ;)
5 kommentarer:
Måste fråga dig camilla vad du jobbar som?
What a day! Helt i min smak. Du kommer att bli ÄNNU starkare och tuffare! Jag ska försöka leta rätt på backen anneliten rekommenderade. Annars får det bli Hammarbybacken. :-)
Backar i all ära - men Judocardio?!? Berätta mer. Jag blir supernyfiken som gammal kampsportare.
Elin: Jag jobbar som personlig tränare.
Ingmarie: Jag är nyfiken på Annelis backe...
Mikael Björk: Det var ett träningspass som kan beskrivas som en mix av aerobic och judo, med fokus på kondition. Men jag hann aldrig vara med om så mycket judo eftersom jag gick ut efter uppvärmningen... Upphovskvinnan är f.d. judomästarinna.
Haha jag vet hur det känns att störta utför den där backen! Har kört en gång både upp och ner på "framsidan" av backen, dvs. den brantaste nerfarten - är det där du kör upp och ner också? Sen har jag kört vanligt backpass under liftlinorna. Och så fuskpasset med löpning upp på "framsidan" och nerjogg runt på den flackare baksidan.. nu ska jag hålla koll här så jag kanske ev. kan hänga med på nästa backpass, om jag får?
Skicka en kommentar