Sommaren är som allra vackrast nu i juni. Även om temperaturen varit lite väl sval för klänning och sandaler hittills så har det funnits många dagar att njuta utomhus, speciellt om du är aktiv och rör på dig. Till exempel kunde jag igår ta en cykeltur som sista genomkörare inför helgens Vätternrunda i kortärmat och kortbyxor utan problem. En hel del solsken bjöds jag på under det träningspasset. Några av dem som jag cyklade förbi såg till och med ut att svettas rejält redan på morgonkvisten:
Ni som troget följer mig på bloggen vet att jag önskar mig sol till Vätternrundan. Sol och lätt vind hade varit perfekt. Dessvärre ser det ut som att vi nu får vända på det gamla ordspråket "efter regn kommer solsken" och samtidigt verkligen hålla tummarna för att det bara är bokstavligt och inte syftar på något annat.
Det är inget att hänga läpp över, för så sent som igår så skrev jag ju att jag inte alltid måste känna mig glad för att uppskatta ett träningspass. Nu får jag tillfälle att testa min karaktär och betrakta "dåligt" väder som en utmaning. Vad sjutton, så illa som 1981 års Vätternrunda-väder kan det väl ändå inte bli? Eller...? Det hjälper mig mycket att tänka på de som haft det värre när jag ställs inför något jobbigt/tråkigt/smärtsamt. Förra sommaren blev Touching the void , både boken och filmen, ett sätt för mig att förbereda mig mentalt för en stor utmaning.
Det ser alltså just nu ut som att skoöverdrag och regnjacka blir en del av utrustningen till helgen. Dessutom blir jag sysselsatt med en ordentlig cykeltvätt på söndag om jag nu hade haft problem att aktivera mig den dagen. Du kan, om du vill, följa mig på sms under lördagen. Skicka ett sms med texten "VR 17547" till 72700 så får du löpande rapporter från min framfart (kostar 30 kr).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar