Stelbent skogstur

Om ett långt och lugnt träningspass kan reducera träningsvärken får jag aldrig veta. Jag vet ju inte hur benen hade mått om jag inte genomfört dagens skogslöpning på Järvafältet med omnejd. Vem som helst kan räkna ut att 16 ggr upp och ner i en slalombacke får effekt i form av en alldeles vansinnig träningsvärk i lårens framsida. När jag stod redo utanför dörren, hade tryckt på "start" på löparklockan och just skulle ta det första löpsteget tänkte jag "hur tusan ska det här gå till?", det kändes som en omöjlighet att kunna springa på grund av träningsvärken. Tur att ingen såg mig. Om någon gjort det skulle han eller hon ha fått sig ett riktigt gott skratt. Känslan var på pricken lik den jag hade under de sista milen av GAX 100 miles förra sommaren. Det kändes bra att bli påmind om den eftersom den kommer tillbaka i alperna i augusti.

All löpning blev inte i skogen. Vid ett par tillfällen dök det upp härliga hagar och sommarängar:


Korkat nog hade jag valt att börja på ett ställe där det kryllar av småstigar som går kors och tvärs. Säkert finns inte ens hälften av dem med på kartan och det gjorde mig obeslutsam och förvirrad under den första timmens löpning. Inte för att jag kunde hålla så högt tempo med mina stela ben, men det drogs ytterligare ner av svårigheten att hitta rätt. Så var det den lilla detaljen med att lyfta fötterna ordentligt också som jag missade ett par gånger, varav ett tillfälle resulterade i en vurpa. Tur att ingen såg nu heller.

Efter en dryg timme gav jag upp kartan och bestämde mig för att ta kända stigar istället. Så kunde jag på så sätt hålla fokus på var jag skulle sätta fötterna och eventuellt kunna hålla ett snyggare löpsteg och ett högre tempo. Andra halvan av passet bet jag ihop, blev vän med träningsvärken och jobbade mig fram i terrängen i en jämnare fart. Det kändes... okej. Inte behagligt. Men jag hade roligt åt mig själv och kunde lättad konstatera att jag hållit igång i nästan 2 timmar och 40 minuter på mina telefonstolpar till ben.

Medan jag sprang ute i den torra och varma skogen och svetten lackade drömde jag emellanåt om en svalkande smoothie eller en islatte som kunde pigga upp. Att få kleta in låren med

Ice Power för att kyla och lindra träningsvärken framstod också som ren och skär lycka just då. Sagt och gjort, det blev ett besök på apotek i Sollentuna centrum och därefter en dusch och efterföljande insmörjning med kylande gelé. Den kyler riktigt bra, för när jag stod på fiket och skulle beställa något kallt till mellanmål så hade jag gåshud på hela kroppen och huttrade! Det fick bli varm dryck och grillad bagel istället!

Nu är jag nyfiken på: 1. om jag kan sova ordentligt i natt och 2. hur benen kommer att kännas imorgon.