Ladda

Laddad och bestämd! Foto: Sara Ringström

Nu laddar vi för fullt! Det gäller både prylarna och jag. Garmin 310XT (GPS, klocka och pulsmätare) och Petzl Ultra (pannlampa) får sin energi från två hål i väggen. Och därmed blir de mätta och nöjda. Så enkelt det hade varit om mina batterier varit lika lättladdade.

Nattens lopp kommer att ta gissningsvis nio timmar. En hel del kolhydrater kommer att förbrukas under dessa timmar. Ingen människa kan lagra så mycket kolhydrater i sin kropp. Däremot har nästan alla, även magra personer, fett som räcker till. Men kolhydrater och fett är väl allierade i processen att förse musklerna med energi. De kan inte verka var för sig utan måste alltid komma tillsammans. Detta betyder att jag måste tillföra kolhydrater under loppet och det kommer att ske i form av bars, sportdryck, banan och de speciella lättuggade löpargodisar från Honeystinger som jag blivit så förtjust i.

Om det går att ladda upp för ett ultralångt lopp tvistas det mycket om. Jag känner mig trygg i att stå på startlinjen med välfyllda kolhydratlager i kroppen, även om jag mycket väl vet att de aldrig räcker hela vägen. Däremot ger de mig en bra start. Att jag skulle drabbas av någon slags hybris och rusa iväg i ett för snabbt tempo för att det känns lätt i början, den risken är minimal. Därtill är jag alldeles för rutinerad. Rune Larsson laddar bäst med fet mat. Jag har hört honom berätta om hur han tog sin första 100 km-seger med mängder av smörgåstårta som uppladdning. Ostkaka med 2 dl vispgrädde är en annan av hans klassiker. Det är lätt att bli sugen på att testa Runes metoder eftersom han verit enormt framgångsrik. På mig fungerar det dåligt. Min bästa laddning består av just kolhydrater.

För en brödälskare som jag är det inte svårt att få in kolhydrater i kosten. Men magen mår bättre om jag laddar med Vitargo. Samtidigt får jag i mig viktig vätska. I en hundraprocentig laddning ingår det knappast SatsCorePuls- och cykelklasser dagen före, något jag ägnade mig åt igår. Men jag får nog släppa tanken på seger i Ursvik Ultra och anta utmaningen att "bara" ta mig i mål. Så som deltagarlistan ser ut kommer det att bli minst två damer före mig i mål. Men det vore trevligt att komma trea... ;)

Den mentala laddningen känner jag mig klar med, väl införstådd med banans utmaningar i form av isiga backar och blöta ängar som skall forceras. De värsta minuterna i detta lopp är strax före och strax efter start. Före start är det ruggigt och kallt och alldeles efter startskottet känns det tröstlöst att se löparna rusa iväg uppför backen, trots att jag vet att jag plockar många av dem senare och att en del faktiskt bryter loppet. När den första kilometern är avklarad kommer allt att kännas okej och jag kan fokusera på "här och nu".

Det skall bli trevligt att få skriva en tävlingsrapport här på bloggen imorgon. Hoppas att du vill läsa och inspireras. Just nu ber jag att få tacka allra ödmjukast för alla "lycka till"-hälsningar jag fått, det känns verkligen jättebra!

På återhörande... Eller "au revoir" från en som borde öva upp sin franska lite inför sommaren.