Här och nu

Allt som oftast är våra tankar antingen i det förflutna eller i framtiden. Vi människor har förmågan att fantisera och kan se oss själva utifrån, vilket djur inte kan. Det gör att vi kan ställas inför valmöjligheter och tänka oss in i vad som kan bli konsekvensen av våra val. Vi kan också se tillbaka och ångra val som vi gjort tidigare: för en timme sedan, förra veckan eller när vi var små. Med andra ord: vi har förmågan att både oroa oss och att älta. Men också att kunna njuta av ljuva minnen och att känna förväntan.

Att vara här och nu borde vara den allra enklaste av uppgifter. Bara sluta tänka på dåtid och framtid och koncentrera allt till just denna sekund. För vi kan ju välja...

Om vi ständigt var i nuet och blankt struntade i all framtid och helt vände ryggen åt erfarenheterna så vore livet inte heller så kul. Jag tror att vi behöver både då, nu och sedan i lagom proportioner. De flesta av oss behöver nog bli bättre på "nu". Jag vet att jag behöver bli det i alla fall. Att stanna upp, känna efter och acceptera. I bästa fall innebär det att njuta, men det är långt ifrån säkert.

Förmågan att emellanåt vara här och nu och att acceptera omständigheterna, det tror jag är en väg till framgång. Om vi bara rusar på i blindo utan att kolla kartan och kompassen ibland, så kan vi hamna var som helst... På gott och ont. Och om vi aldrig förflyttar oss utan stannar ängsliga i en vägkorsning för att vi är rädda att välja fel och i värsta fall börjar springa tillbaka, då kommer vi säkerligen aldrig fram till någonting överhuvudtaget.

Jag kommer att koppla ihop det här med ultradistanslöpning och mental träning. Men inte nu, det blir senare under helgen. Nu ska jag ut och njuta av vårsolen!