Vissa saker ligger i släkten, så är det bara och du kan inte göra någonting åt det. För några år sedan hade jag en lång och gänglig 18-årig kille som kund. Han ville bli muskulös. Det krävs massor av arbete för att se muskulös ut om du är lång och smal i grunden. När jag frågade killen hur det såg ut i hans släkt kom han fram till att både pappa och farfar hade liknande kroppsbyggnad som han själv. Utgångsläget var inte det mest gynnsamma med tanke på hans drömmar om en muskulös kroppshydda...
När jag var i tonåren hände det att jag grät en skvätt över mina stora lårmuskler, som jag tyckte var jättefula. Vaderna var också "tjocka" och jag kunde inte komma i de snyggaste vinterstövlarna som jag så gärna ville äga. Inte hade jag en tanke på att det kunde vara genetiskt. Nä, jag trodde att det var mitt eget fel att det såg ut så. Idag är jag stolt över mina starka ben, både låren och vaderna! Jag har hittat deras funktion och lärt mig utnyttja den.
Mindre trevlig är benskörheten som går i arv på mammas sida. För ett par år sedan fick jag möjligheten att kolla läget på just min benstomme på Danderyds sjukhus. Troligtvis är det min träning som gör att läget kan betecknas som "okej". Jag har ett svagare skelett än normalt men med fysisk aktivitet och rätt kost kan jag hålla det tillräckligt starkt. Så som tjej i min släkt gäller det att 1. inte väga för lite och 2. vara fysiskt aktiv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag vet inte hur du kom fram till att dina lår och vader var tjocka. Jag fick pikar av min egen pappa för mina spinkiga ben. Det har tagit lång tid för mig att acceptera benen.
Bra att du jobbar mot benskörheten med din träning. Själv motionerar jag delsvis för att fördröja hjärtinfarkt som ganska säkert är det jag kommer dö av (om jag inte blir överkörd på någon löptur innan dess :-)
anneliten: jag jämförde mig med klasskompisarna, såklart. (En av dem hade anorexia...)
Om du är medveten om hjärtinfarkt-risken och lever därefter så får du nog ingen.
Ricktigt så enkelt är det inte. Att det räcker med att leva sunt alltså. Om man genetiskt tillverkar mycket kolesterol i sin kropp så kan man påverka bara en liten liten del med träning och kost - tyvärr. Men det man kan göra ska man förstås göra. Inte helt ovanligt att skötsamma maratonlöpare får hjärtinfarkt just när de springer :-)
Skicka en kommentar