Överträning

Mitt jobb som personlig tränare handlar mycket om att hjälpa människor att komma igång, hitta motivation och upprätthålla den goda vanan med fysisk aktivitet som ett inslag i vardagslivet. Av naturliga skäl träffar jag även på många personer som tränar mycket, särskilt bland personal och vänner. Motivationen att ta sig an ett hårt pass på gymmet eller tuffa intervaller i löpspåret är knappast ett problem för dem. Men att vila och återhämta kroppen kan vara det...

Själva träningsprocessen syftar givetvis till att bryta ner och det är under den efterföljande återhämtningen som du sedan bygger upp, förhoppningsvis får du också kroppen att bygga sig ännu lite starkare, så kallad superkompensation. Det låter så logiskt och enkelt, men kan vara oerhört svårt att optimera, därför att livet är inte bara träning. Det är inte bara fysisk belastning som påverkar kroppen. Psykisk och social belastning behöver också tas med i kalkylen för träning och återhämtning.

När jag för några år sedan började öka min träningsmängd upptäckte jag att jag återhämtade mig relativt snabbt. I en diskussion med en tränarkollega kom vi fram till att jag har min goda aptit och variation i kosten att tacka för detta. Jag är inte den som petar i maten. Jag äter som en hungrig varg och det mesta går ner (så jag borde kanske skriva get, för getter äter ju nästan allt). Så kom jag till en period när det sociala livet fungerade sämre, jag behövde byta boende med allt vad det innebär av uppbrott, lägenhetsletande, sälja och köpa, kontakter med banken. I efterhand kan jag se att det även påverkade min träning-och återhämtningskapacitet. Just då förstod jag inte detta, men jag hade heller inte lyssnat tillräckligt på signalerna, för jag visste inte vad jag skulle lyssna på. Jag hade heller inga specifika mål med träningen just då.

På väg mot toppen? Det gäller att balansera... Foto: Sara Ringström

Jag äger ett helt litet bibliotek med träningslitteratur som dessutom ständigt växer. När "Träna smart!" av Göran Kenttä och Peter Hassmén fann sin väg in i det biblioteket började mitt intresse för återhämtning och helhetstänk i samband med fysisk träning att öka. Jag fick upp ögonen för hur viktigt det är med rätt sorts återhämtning. Något år tidigare hade jag läst "Upptäck din förmåga" av Terry Orlick och tyckt att han mest svammlade om betydelsen av familj och vänner runtomkring en idrottare.

Du kan ha en aldrig så noggrant utarbetad plan för dina träningspass, men balanseras den inte upp med häsyn till allt övrigt som händer i livet finns risken att du blir negativt övertränad. Kroppen bryts ner istället för att byggas upp. Lyssnar du inte på signalerna och misstolkar dem, då är du på väg ner i en riktig utförsbacke...

Varje individ är unik och det finns ingen magisk formel som garanterar ständig framgång. För elitidrottare och hårt satsande motionärer gäller att våga överbelasta kroppen rejält i perioder, men ingen är garanterad ett positivt resultat. Först när en riktigt intensiv träningsperiod är över kan du vara säker på om resultatet blev det önskvärda eller om du blev negativt övertränad, d.v.s. resultaten försämras, eller till och med skadad. Inför Ultra Trail du Mont Blanc har jag en intensiv träningsperiod som förhoppningsvis resulterar i att jag är mitt allra bästa och starkaste jag när starten går den 27:e augusti. För att orka igenom och att komma ut starkare på andra sidan behöver jag bra mat, psykisk balans och social trygghet.

Ibland funderar jag på om jag kanske borde gjort lite till, rent träningsmässigt. Men jag har aldrig varit skadad och de senaste åren heller aldrig tappat motivationen. Därför tror jag mig vara på rätt spår, ett spår som passar just mig. En viktig faktor är att mitt vardagsliv innehåller sambon Jörgen. Inte alltid håller han med om att min träningsnivå är förnuftig eller att mina utmaningar är spännande, men han ger mig trygghet, support och kärlek som gör att jag kan koppla av när jag ska koppla av, en mental och social frizon där jag kan hämta massor av energi och kraft!