Träningsläger del 2: Åreskutan

På bilden pekar Emelie mot toppen. Den reser sig stor och mäktig 1420 meter över havet och räknat nerifrån tågstationen i byn Åre är det drygt 1000 höjdmeter att klättra dit upp. Perfekt terräng för fjäll- och alplöpare att träna i!

Det finns flera vägar att ta sig dit upp (och ner, förstås). Enklast är att hoppa i kabinbanan och få lyfthjälp till 1274 m och sedan ta den sista biten till fots. Men för oss gällde naturligtvis den tuffa, östra sidan upp till fjällets topp. Vi visste inte då att den sidan var tuffast utan förstod det först senare när vi både pluggat på och praktiserat lite mer löpning i dessa trakter.

Vår värd Micke såg till att koppla ihop oss med klubbkompisen Bosse som semestrade med sin familj i Åre. Vi mötte upp Bosse vid tågstationen och utan speciellt mycket presentationer eller försnack satte vi helt sonika av uppåt. Uppförsbacken startar redan nere vid Åresjön och stationen, så det blir inte värst mycket uppvärmning under sådana här träningspass. Maxpuls direkt.

Vårt lilla sällskap kom tidigt till toppen som låg nästan öde och där tuggade vi i oss varsin energibar innan det bar av neråt igen längs den norra sidan. Bosse som gammal orienterare visade sig vara en riktig bergsget när det gick utför. Jag häpnade över hans snabbhet och smidighet! Stundtals var det mycket blött även högt upp på fjället. Leran sög fast fötterna i marken och vid ett tillfälle hör jag ett riktigt sugande ljud, ser Emelie hoppa runt på ett ben strax därefter och finner hennes tomma högersko fastgjuten i lerpölen framför mig! Vi hade sällskap med Bosse ner till trädgränsen. Emelies och min plan var att luncha i byn, Bosse ville fortsätta genom fjällskogen till Huså. Det blev inget långt farväl heller, det såg ett respektabelt gäng med stora fäbromsar till att förhindra. Jag har fortfarande märken efter betten...


Det blev lunch på torget. Tunnbrödsrulle med lammkorv satt fint efter en hel förmiddags fjällöpning! Nu tittade även solen fram lite grann och värmde oss. Eftermiddagen bjöd på löpning runt det lite mindre fjället Totthummeln som vi båda blev väldigt förtjusta i! Tillräckligt högt för att resa sig över trädgränsen, men lågt nog att ha fri sikt när Skutan låg inbäddad i dimmoln och terrängen runt berget bjöd på brant, men fullt löpbar och tekniskt klurig terräng.

Jag skulle kunna berätta en himla massa detaljer om våra fortsatta äventyr i Årefjällen. Men för en utomstående betraktare skiljer de förmodligen inte ut sig så mycket från varandra. Dessutom är jag just nu under viss tidspress för att hinna packa om utrustningen inför nästa fjälläventyr. Jag väljer att kort summera istället:


5807 höjdmeter, cirka 16 timmars effektiv löptid, det blev resultatet av den här träningshelgen i siffror. I vänskapsrelationer, erfarenhet och upplevelser kan är den omöjlig att mäta. Jag vet bara att den verkligen var värdefull för mig! Under fyra dagar har vi åstadkommit ungefär ett halvt UTMB och då har vi inte kunnat simulera den höga höjden som alperna kommer att bjuda på. Detta inger en enormt stor respekt och om jag tidigare bara haft en liten, liten aning om vad jag gett mig in på om bara någon månad så börjar bilden nu klarna än mer: det kommer att bli fruktansvärt jobbigt både fysiskt och mentalt och alldeles makalöst vackert!