Träningsläger del 1: Ottsjöfjället

I onsdags kväll, sent, bar det av till fjälls med nattåget. Väldigt smidigt att gå och lägga sig i Stockholm och vakna upp strax utanför Östersund, gå till restaurangvagnen och dricka en god kopp kaffe för att strax därefter kliva av i Järpen. Våra "värdar" fanns på samma tåg. Därför gick det extremt smidigt att hitta till huset där vi skulle bo under fyra dagars fjälläventyr.

Vi provianterade, bekantade oss lite med Järpen och lagade lunch innan det äntligen bar iväg på första löpturen. Vi tackade ja till värdarnas sällskap och förslag på Vålådalen och Ottsjöfjället som utflyktsmål. Självklart fann jag detta extra spännande eftersom det är i dessa trakter Vértex Fjällmarathon avgörs i början av augusti.

Vi plockade cirka 715 höjdmeter under vår väg upp till den blåsiga toppen av fjället. Rejält blöta om fötterna blev vi också. Utsikten däruppe var magnifik och det var tur att alla tre löpare kommit ihåg att packa ner sin vindjacka så att vi kunde titta oss omkring ordentligt utan att börja frysa.

Micke föreslog en annan väg ner från toppen för en mer omväxlande tur och både Emelie och jag tyckte att det lät spännande. Det slutade med att vi i obanad terräng letade oss neråt i tät björkskog och det blev svårt att hålla bra fart och jämnt tempo. Till slut fann vi i alla fall de sista kilometrarna av ett röjt skidspår, så att vi kunde löpa på in i "mål" -parkeringen utanför STF:s fjällstation i Vålådalen.

Denna första eftermiddag hade allt som hela helgen skulle komma att innehålla: rejält branta och steniga backar, blöt myrmark, myggor och en riktigt frisk vind. Vi hade väl inte sovit så bra under tågresan för i bilen på väg tillbaka till Järpen nickade Emelie till och själv satt jag helt tyst och stirrade apatiskt ut genom bilrutan. Vi avvek tidigt från värdarnas grillkväll tillsammans med grannar på samma gata för att hinna samla energi inför de tre återstående löpardagarna till fjälls.

Emelie och Micke på Ottsjöfjället

(klicka för större bild)