fredag 30 juli 2010

Fjällen

Jag tror inte att jag kan komma på någon annan aktivitet som är så avkopplande som att vandra i norrbottniska fjäll. Du är totalt avskuren från omvärlden, mobilen saknar täckning och de enda ljud som hörs är porlande jokkar, vinden och kanske ett och annat pipande fågelläte. Dina största bekymmer är hur länge du vill gå innan det är dags för nästa fikarast samt att hitta den bästa platsen att slå upp tältet på för natten. Sakta vandrar du framåt och njuter av de mest fantastiska naturscener som du kan tänka dig samtidigt som kroppen får andas ren luft och tankarna rensas, du blir fri från all stress... Jag ska alldeles strax läsa den här introduktionen igen och försöka minnas det så. För sanningen kan också vara en helt annan:

Du är iklädd yllesockar, långkalsonger, underställströja i ull, fleecemössa och stickade vantar. Allt känns lite fuktigt och det gör det svårt att få sovsäcken att kännas riktigt varm. Du huttrar faktiskt så mycket att tänderna skallrar. Utanför tjuter vinden och trycker så hårt mot tältduken att det känns som att det snöblandade regnet kommer att pressas in i tältet vilken sekund som helst. Undrar just om stormlinorna kommer att sitta kvar när den här natten är över? Samtidigt är du glad att du inte drack något till den frystorkade middagsmåltiden, för det hade inte varit roligt att behöva gå ut och kissa nu.


En alldeles underbar plats...? Foto: Jörgen Berglund

Vi lämnade den tryckande hettan i Stockholm för fuktig kyla i norr för tio dagar sedan. Nu har vi en överenskommelse på pränt om att vi låter bli att fjällvandra nästa säsong. Det får helt enkelt bli en annan typ av semester. Efter fyra år på raken känner vi oss mätta på detta.

Det var inte fullt så eländigt som det låter hela tiden. Det jag skrev i introduktionen fick vi faktiskt också uppleva. Men vi hamnade i en snöstorm med vindar på cirka 20 sekundmeter och då längtade jag hem, för jag var inte beredd på riktigt så dåligt väder. Under vandringens första dagar såg vi mycket snö och is, bland annat den fantastiska lilla sjön på bilden ovan. Jag har frusit mycket, ibland var det så kallt att fingrarna domnade och det blev en rejäl utmaning både att öppna ryggsäcken och att kunna sätta upp eller montera ned vårt lilla tält. Jag har svettats lite grann också, det fanns många höjdmeter att plocka emellanåt. Men mest av allt har jag känt mig stark och envis, precis som sig börinför både fjäll- och alplopp som väntar. Styrka och tålamod är två värdeord som jag tar med mig från dessa tio dagar till fjälls...

3 kommentarer:

Ingmarie sa...

Milde himmel! Ditt pannben måste vara kilometer tjockt nu! Men shit vilken nytta du kommer att ha av detta!Längtar tills vi ses!

RosaMilton sa...

Och jag som funderat på fjällvandring med barnen! Får nog börja på hemmaplan misstänker jag! Det låter ändå som en minnesvärd semester (i alla fall i efterhand!).

Camilla sa...

RosaMilton: Fjällvandring är underbart! Men väder kan ju inte styras, förstås. 2008 hade vi riktig tur och kunde vandra en hel vecka i strålande solsken och 20-25 grader!