Gilla läget

"Är du sådär glad jämt?". Den frågan får jag emellanåt. Och jag brukar svara att jag är glad nästan jämt. Underrubriken på den här bloggen är "Gilla läget! Livet är enkelt och kul!", därför att det är precis så jag ser på livet. Jag väljer att vara glad nästan jämt. Ingenting blir lättare för att jag deppar eller surar, varken för mig själv eller någon annan. Jag kan inte påverka världen, men jag kan påverka min egen attityd till världen runtomkring mig, hur jag upplever och tolkar den.

Foto: Sara Ringström

Den här insikten har jag vunnit med hjälp av andra människor. Jag tror inte att jag är född naturligt glad och lycklig på något sätt, jag har fått lära mig det på livets stig (åh, så klyschigt klokt det låter, inte sant?). Och jag är fantastiskt tacksam för det.

Förra veckan såg jag ett avsnitt av "Grannfejden" på tv. Robert Aschberg satte sig ned med grannarna som grälade och bad dem berätta lite mera om sig själva, så att de kunde lära känna varann och kanske få förståelse. En kvinna som hette Eivor fick börja. Hon inledde med att beklaga sig över att hon minnsann varit med om mycket i sitt liv. Många svåra sjukdomar. Så berättade Eivor om hur sjukdomarna begränsat henne och tagit hennes energi och att hon numera kände sig mycket trött. Och det var också i princip allt vi tittare fick veta om Eivor.

Om du blir ombedd att berätta om dig själv, hur inleder du då?

Vill inte sitta still

Tidigare i bloggen har jag nämnt att jag emellanåt har stora luckor i mitt dagsschema som personlig tränare. Så gott som varje dag blir det någon eller några "håltimmar" mellan kunder och gruppträningsklasser. Egentligen är det givet, de flesta vill träna före eller efter jobbet/skolan.

Den här tiden passar jag ibland på att träna själv. Det brukar vara väldigt lugnt och skönt ute på träningsytan. Men jag kan ju inte bara träna och träna och träna.... En del av dessa timmar tänker jag att jag skall använda till planering, mailkonversation och telefonsamtal. Lite kontorstid, helt enkelt. Administrationen kring mina kunder och klasser får jag sköta på den här övriga tiden. Vi har ett fantastiskt fint kontor med pärmar, dator, pennor, telefon och allt som hör ett kontor till.

Men jag kan inte sitta still! Kontorsjobb verkar helt enkelt inte vara min grej. Så fort någon kollega ska ta en kaffe, gå ett ärende eller kanske träna själv så tenderar jag att haka på. Allt som innebär att jag måste lätta på rumpan från skrivbordsstolen lockar enormt! Ibland bara "måste" jag själv gå en runda i Sollentuna Centrum och kolla läget. Klockan tickar och så blir jag arg på mig själv för att det tog så lång tid alternativt inte alls blev av att jag gjorde de där administrativa sakerna. Inte undra på att chefsjobbet inte passade mig. Det innehöll en massa tid framför datorn och i telefon.

Att sitta på bussen till och från jobbet ger mig ochså myror i benen, jag märker attjag blir rastlös och spänd. Alltså springer jag dit och hem idag.

Åretruntlöparen

För många motionslöpare är säsongen nu över. Under de mörka och kalla månaderna hittar de alternativa träningsformer, gärna inomhus. Löpband kan vara ett alternativ för att hålla igång benen i löpsteget lite då och då. Men i ärlighetens namn så är det inte speciellt motiverande att inte komma någonstans när du springer. Däremot kan det vara ett ypperligt sätt att träna psyket!

Fram till för några år sedan resonerade jag likadant och lade ner utomhusträningen. Rädslan att frysa eller att halka tog överhanden och med stor sannolikhet tappade jag både kondition och teknik över vintern.

Foto: Sara Ringström

Numera är löpningen med mig året runt och varje årstid har sin charm! Rätt utrustning är förstås ett måste. När temperaturen kryper ner mot noll, eller under, föredrar jag långa tights, underställströja i ull och en vindjacka. Mössa och vantar blir en självklarhet. När start och mål sker i anslutning till en varm lokal (hemma, jobbet eller liknande) behövs oftast mindre kläder än du först tror. Det är helt okej att frysa en aning den första kilometern, för när du väl ångat igång vill du också kunna bli av med överskottsvärmen och inte svettas alltför mycket. Blöta, svettiga kläder i minusgrader kan snabbt göra dig nerkyld.

I år har jag skrivit snöskor på önskelistan till jultomten. Det är ju omöjligt att veta om vintern blir vit, låt oss ändå hoppas på det. Har aldrig provat att förflytta mig i snöskor, men jag är hemskt nyfiken.

Snart dags för ultraintervaller

Redan i september nämnde jag i ett inlägg helgen med ultraintervaller, planerad till november. Tiden har rusat sedan dess, känns det som. Nästa helg är det nämligen dags!

Tävlingen har blivit ännu mera seriös sedan initiativtagaren Krister fått hjälp av jogg.se med att lägga upp en särskild sida innehållande officiell rapportering för ultraintervall. Det kommer att kunna koras en ultraintervallsegrare samt presenteras en resultatlista där! Absolut inget måste att vara med och tävla, för det finns även en motionsklass. Men jag lockas av att finnas med på resultatlistan och därför gäller det att smida planer för att kunna prestera mitt allra bästa när det blir dags.

Det som kommer att hända är följande: 10 kilometer skall springas 8 gånger under ett dygn. Första start är klockan 6 på lördagsmorgonen och sedan går starterna var tredje timme fram till klockan 3 på natten mot söndag. Det går bara att registrera det aktuella 10km-loppet fram till nästa start, alltså behövs tillgång till internet och det går inte att slå ihop två lopp och springa 20 km på ett bräde för att få längre vila. Om du inte fuskar, förstås, det går ju inte att kontrollera.

Den stora utmaningen här är givetvis att du kommer att bli mer och mer sliten för varje intervall, både fysiskt och mentalt. Låt oss säga att det tar knappa timmen att genomföra ett lopp. Då har du två timmar på dig fram till nästa start. Vad ska du äta? Ska du duscha? Är det någon idé att komma ner i varv och sova en kort stund?

Med viss rutin från ultralopp även på udda tider på dygnet tror jag mig ha en strategi som kan fungera. Det ska verkligen bli skoj att testa den i skarpt läge nästa helg! Min utgångspunkt blir hemifrån, med genomtänkt påfyllning kylskåp och skafferi. Eftersom jag vill vara så snabb som möjligt väljer jag en relativt platt runda som till största delen består av grusväg. Nya Nikeskor behöver vara införskaffade och lätt insprugna tills dess.

Detta blir säsongens sista "tävling" och sedan väntar många veckor av träning, träning och åter träning innan det framåt vårkanten börjar bli dags för Ursvik Ultra, min absoluta favorit! Det har varit ett minst sagt intressant löparår 2010 som lett till många nyttiga insikter och bäddat för revanschens år 2011!

På hemväg

Det tillhör verkligen inte vanligheterna att min arbetsdag är slut vid lunchtid. Därför kändes det som en ovanlig torsdag igår. Trots att det blåste kyligt stod solen högt på en blå himmel när jag lämnade underjorden på Sats Odenplan strax före klockan 14. Jag stack nog ut lite med trekvartslånga tights och tunn vindjacka bland alla påpälsade höstflanörer. Och hade det inte varit för att min avsikt var att springande ta mig hemåt så hade jag varit väldigt avundsjuk på alla tjocka mössor och vantar som jag såg.

Min avsikt var att handla nya Nike löparkor och sedan springa hem i dem. De gamla har fullständigt utslitna sulor och ett hål vid tån, så det är verkligen dags. De är faktiskt en ganska sorglig syn, men har förstås burit mig många mil på grus- och asfaltvägar.

Det var nog inte meningen att jag skulle köpa nytt just dena torsdag, för när jag närmar mig Runners Store på Vasagatan upptäcker jag att jag glömt mitt Visa-kort i fickan på min Sats-väst som hänger kvar i mitt skåp i personalens omklädningsrum på Sats Odenplan. Bara att vända igen. De gamla skorna får alltså hänga med nån vecka till.

Såhär sent på hösten blir det en häftig upplevelse att starta löprundan i solsken och landa hemmavid i mörker. Min vanliga cykelväg till och från stan kändes otroligt ospännande när jag hade så gott om tid. Därför blev det en utökad tur som gick via Brunnsviken. Sol, vind och vatten var huvudingredienserna på första halvan. Reflexer och gatlyktor kryddade den andra.

Fråga en PT

Personliga tränarnas kontor har en stor glasvägg ut mot träningsytan med alla maskiner och redskap. Det är verkligen inget ställe där vi gömmer oss, utan tvärtom. I eftermiddags satt jag där en stund för att kolla mina mail samt sortera lite papper. En ung, blond tjej med en iPod på armen kommer fram till dörren (även den i glas) och jag vinkar till henne att det är okej att kliva på.

"Får jag ställa en snabb fråga till dig?" undrar hon. Jag kan knappast svara för personliga tränare i allmänhet, men åtminstone jag gillar att svara på träningsfrågor så mitt svar till henne blir givetvis "givetvis". Nyfiket sträcker jag på ryggen, spetsar öronen och undrar vad som skall komma. "Hur tränar man bort det här?" får hon ur sig samtidigt som hon lyfter ena foten från golvet och nyper tag högt upp på ena lårets insida. Det är inte så speciellt mycket hon kan greppa tag i, men ett par centimeters tjocklek har nog "det där" som hon uppenbarligen inte gillar att ha på sin kropp.

Suck... Den här typen av fråga är aldeles för vanlig. Jag brukar alltid svara med sanningen: din kropp har lagrat underhudsfett där, inte speciellt mycket och när du lyfter upp benet sådär och nyper tag hårt, ja då finns det något att klämma i eftersom musklerna är helt avslappnade. En del frågeställare klämmer tag på överarmens baksida samtidigt som de håller upp armbågen i axelhöjd. Samma svar där. Ibland trillar poletten ner redan vid det svaret, men det händer att de frågar vidare. Det hände idag. "Men HUR blir jag av med det?" envisas den blonda tjejen. Nu blir jag lite mer ironisk i mitt svar och säger att "du sitter väl inte i insida-lår-maskinen och kämpar i tron att den gamla myten om punktförbränning fungerar?". Innan hon svarar nej hinner jag uppfatta en mycket snabb och generad blick på just den maskinen.

För oss som jobbar med träning är det en gåta hur lite kunskap det ibland finns om hur kroppen fungerar. Det här är kanske jämförbart med att fråga en kock om hur man kokar ett ägg. Och samtidigt är det tacksamt, för om någon verkligen vill veta och verkligen vill lyssna på svaren, har vi otroligt mycket att ge. Kunskap som kan förbättra livskvalitén.

Jag hoppas att jag kan få mina kunder att sluta fokusera på problemen för att istället upptäcka glädjen i träningen och kunna se och känna sina framsteg. Naturligtvis försökte jag få den blonda tjejen att förstå att en personlig tränare skulle kunna vara nånting för henne, på ett snällt sätt. Det gick inte den här gången, men förhoppningsvis har jag väckt en tanke.

Dags att byta tränare?

När jag fick reda på träningsmålen i november funderade jag några sekunder på att byta tränare... Målet är 429 löpta kilometer innan det står 1/12 i almanackan. Tio marathon! Dessutom är det ett krav att jag tränar dynamisk rörlighet varje dag för att hålla mig smidig och skadefri. Inknölat tillsammans med allt detta är 2 stycken styrkepass per vecka, funktionell styrketräning är att föredra.

Det känns ju skönt att det finns en tränare som tror att det här är genomförbart och som kastar ut utmaningen. För jag är inte sen att hugga den. Men är inte målen lite väl högt satta?

Vad min tränare heter? Det är ju jag...