tag:blogger.com,1999:blog-11976018795018974702024-03-19T21:05:45.493+01:00Utan krusidullerGilla läget! Livet är enkelt och kul!Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.comBlogger345125tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-6149732245642876342011-01-03T20:16:00.002+01:002011-01-03T20:19:38.215+01:00Häng på!Flytten är nu ett faktum! Från och med nu och ett bra tag framöver kan du följa mina äventyr på <a href="http://ultralopning.outsideonline.se/">Ultralöpning med Camilla</a>, hos tidningen Outside. Välkommen!Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-52406328916241181622011-01-02T18:36:00.005+01:002011-01-02T19:27:24.586+01:00Ett eget "första långpass"Ett riktigt lyxproblem, det där med en bugg i iPhones påminnelsefunktion. Den lovar att påminna och allt ser normalt ut, men skenet bedrar. iPhone är tyst som en mus. Lugnt sover vi vidare och skadan blev säkert värre på andra håll än på mitt. Jag missade ju någonting frivilligt som jag dessutom hade möjlighet att ta igen under dagen. Det hade varit värre att missa jobbet, t.ex.<br /><br />Nu blev årets första löppass inte alls som jag hade tänkt. Det blev varken sämre eller bättre, bara annorlunda. För det första blev inte starttiden 8.30 utan 9.01. Utgångspukten var inte Södermalm, utan Sollentuna. Och jag var inte del av en stor grupp, utan alldeles allena. Jag vet inte om jag hade vetat hur långt passet skulle bli även om jag startat enligt planen. Nu visste jag bara att jag tänkte springa <em>minst </em>30 km.<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 239px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5557645005517028706" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjswAxxDBtPkOaJRskb1yv816b0zNwo0ifRbs9052XXlJlgDKAvX8eJUwwK5wLV-mFI2qgyPASdykekgvzo5FdnHvdKfX7LP6yJbb18viN3viqMfSKZYm557jtvzzONb0PrVRIucg_2PFrZ/s320/Ek+i+vinterskrud.jpg" /><br />En vackrare start i Stockholmsområdet än Järvafältet gick nog inte att få. Natur i vinterklädnad är makalöst vackert! Under rundans första kilometrar bröt solen dessutom igenom molntäcket och snön fullkomligen gnistrade! När jag efter cirka 7 sprugna km nådde denna magnifika ek började solen så smått krypa bakom molnen igen. Men även om den höll sig undan resten av dagen så fanns bilden av vinterlandskap i solsken kvar på näthinnan.<br /><br />Till en början höll jag mig på samma vägar som under måndagens runda. Men nu var skillnaden att där det i måndags varit snöpulsning hade en plog gått fram och där jag i måndags kunde njuta av fina plogade vägar fick jag nu pulsa i snö! Samma kossor stod i hagen vid Akalla och glodde under lugg. Det var betydligt mindre folk ute och rörde sig, åtminstone under den del av rundan som sammanföll med måndagsäventyret. Mina ben kändes piggare, kanske på grund av de finare vägarna i starten. Första milen gjorde jag på nästan exakt samma tid.<br /><br />Framme vid Kista var planen att ta vägen över till Ursvik. "Det kan väl inte bara finnas skidspår där, några slags rid- eller promenadmöjligheter borde det bjudas på", tänkte jag. Så var dock inte fallet i den ände av Ursvik där jag först hamnade. Här fick jag pulsa i djup snö som dessutom packades till hårda klumpar mellan plös och socka. Det gick ett par hundra meter innan jag insåg mitt misstag och vände tillbaka. Irrade genom Kista lite till innan jag till slut fann en väg som ledde till... just det: Ursvik. Här lyckades jag i alla fall hitta en plogad bilväg. Men den tog slut vid en liten gård och jag chansade på en promenadväg som såg väl upptrampad ut, men blev allt sämre och sämre tills jag fann mig själv pulsande omkring i djup snö igen. Runtomkring mig svischade folk omkring enkelt i längdskidspåren. "Går det bra att springa?" frågade en av längdskidåkarna. "Inte värst" svarade jag och strax därefter mötte jag ett par ryttare som såg ut att ha det väldigt bahgligt på hästryggen medan snömolnen yrde kring dem.<br /><br />Frustration och djupsnö kunde jag lämna bakom mig när jag till slut fann vägen till motionsgården och visste att jag var på rätt spår igen. Om snömodd är så mycket bättre löpmässigt skall jag låta vara osagt, men nu hittade jag vägen i alla fall. Jag fortsatte i riktning Hallonbergen och Sundbyberg för att sedan leta mig genom Pampas Marina, över Kungsholmen och fram till Lilla Essingen.<br /><br />Hos fotograf-syster bjöds jag på både lunch och fika och kunde nöjd summera dagens distans till 34,5 kilometer utan att känna mig speciellt trött i benen. Det kändes skönt att bli ompysslad en stund och serverad en massa godsaker. Dessutom skrattar vi ofta och mycket tillsammans, min syster och jag! Att få åka bil hem med sambo Jörgen var en riktig extrabonus!<br /><br />Och till sist, Linda i Salomonbutiken: du hade rätt i ditt påstående att dubbarna på Speed Cross fäster fint i snön!<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 239px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5557644768918843490" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjok7VzrLi5DeTDgLA0GC5wxR0ACMOZrCO8UaehBXqhjsfbrdE45XWOOnIuU6nVoyd_FYG0rPzt64mMv7b71Uz9Hdd1XrDO7aWX1gI5Hs8DJc1cya7u9i_qBUB0l5qps3gEru3P0jhz0rIm/s320/Skosula+Speed+Cross.jpg" />Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-51524518950856145852011-01-02T07:43:00.003+01:002011-01-02T08:10:43.435+01:00En ny (tränings-)dag gryrJag borde inte sitta vid datorn nu. Jag borde vara på väg in till Slussen och möta gänget som ska göra "Årets första långpass" tillsammans. Men iPhone behagade inte väcka mig denna morgon och jag försov mig. Det gör inget. Det blir ändå ett "Årets första långpass", men på egen hand. Jag vet många vackra platser att springa på.<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 239px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5557476132466635874" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4q5fEwMJaUQQSXJ2e7Y_-BZBesv_c7y4mA30SoFpWRKDhO-yh6KLTA2Nb7Sbydj_Il4IXgyawCfHbzyNRjNR3VpjR-Fa02VTJ27tffWR45iHFHAtsF4LJQNtY_vzuq5TvYCKGk4Dmh3JJ/s320/Vintermorgon.jpg" /><br /><p align="center"><span style="font-size:78%;">Nyårsaftons morgon 2010.</span></p><p>Årets första träningspass, som bara var 80 min, blev på trainer. Om jag inte ska räkna snöskottningen på morgonkvisten, förstås. Snön som föll under hela nyårsnatten blev ganska tung när temperaturen närmade sig nollan. Dessutom börjar den stora snöhögen vid vändzonen på gatan (precis där vi bor) anta en ansenlig höjd. Och på den höjden skall snön kastas upp. Bål-, rygg-, arm- och axelmuskler krävs för detta.</p><p>Snöskottning klassar in under "fysisk aktivitet", men inte under "träning". Träning är sådant som tar mig mot mina mål, i första hand under 2011. I första hand Vätternrundan och UTMB. Att skotta snö är något som hör vintern till för oss som bor i hus, precis som att vi behöver klippa gräs och rensa ogräs på sommaren. Det har ingenting med UTMB att göra, men missgynnar det knappast heller. </p><p>Träning och traillöpning är fokus på den nya bloggen, dit jag strax flyttar. Snart är timmarna här på "Utan Krusiduller" räknade. Och det känns verkligen spännande! Just nu är de riktigt roliga stigarna snötäckta och jag kan bara längtansfullt sucka och titta ut mellan träden, förvissad om att så fort det blir springbart igen så kommer jag att vara just där. Funderar fortfarande på det där med snöskor. Hade jag verkligen trott på idén hade jag nog ägt ett par vid det här laget. </p><p>Jag får stå ut med att hålla mig på vägarna så länge snön ligger kvar. Snön i sig är perfekt träning för fotleder och benmuskler! Dessutom är det mycket bra tålamodsträning att harva fram i det låga tempo som snömodd tvingar mig att hålla. Dags att packa ryggan och starta långturen!</p>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-65040578970163801532010-12-31T06:48:00.002+01:002010-12-31T08:10:27.436+01:00Ett gott slut<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3kJEyeiCRZhIGKL50Qr8U3cBtM9VTBzjSyijoSutpo94_gGiWc4NtcUrlqZt2GzhzjHurlJto6MfcOO4ty2XzagHjvfe3mPQ6hhy0V-aonVDfp7forKl1iWoXZdNcIju5aS0vLwvfHk2d/s1600/champagne.jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 150px; DISPLAY: block; HEIGHT: 127px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5556740212487659298" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3kJEyeiCRZhIGKL50Qr8U3cBtM9VTBzjSyijoSutpo94_gGiWc4NtcUrlqZt2GzhzjHurlJto6MfcOO4ty2XzagHjvfe3mPQ6hhy0V-aonVDfp7forKl1iWoXZdNcIju5aS0vLwvfHk2d/s320/champagne.jpg" /></a><br /><div>Årets sista dag ser ut att bjuda på strålande vinterväder med kyla och solsken! Det är något speciellt med att gå in i ett nytt år. "Nytt år, ny kropp" har en känd träningstidning på januarinumrets omslag, "Nytt skönare liv" står det på en annan. Det är nu det ska hända: vi ska alla bli hälsosammare och ta hand om oss själva på ett bättre sätt. En nystart, helt enkelt.</div><br /><div></div><br /><div>På Sats Sollentuna väntar vi inte på 2011 års träningspass, vi ser till att göra de sista passen på 2010 till något alldeles extra! Klockan 11 kör vi igång Cykel och SatsCorePuls, därefter skålar vi in det nya träningsåret och sedan låter vi det starta med Pilates/BodyBalance. Klasserna är fullbokade eftersom våra medlemmar har fattat grejen och är ivriga att få komma och fira med oss på årets sista dag. </div><div> </div>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-30811165198076014072010-12-30T05:13:00.003+01:002010-12-30T05:37:18.961+01:00Gruppträning våren 2011<div align="left">Under alla dessa jul-, nyårs- och trettonhelger har vi specialschema på Sats gruppträning. Många röda dagar och färre besökare på centren gör att antalet klasser är reducerat under tre veckor. Och, tro det eller ej, instruktörer behöver också lite ledigt! Men snart (10/1) kör vårens schema igång med full kraft.<br /><br />Jag kommer att ha hand om följande gruppträningsklasser under vårschemaperioden:<br /><br />Måndag 17.00 SatsCykel, Sollentuna<br />Måndag 18.30 Pilates Ball, Sollentuna<br />Tisdag 17.00 SatsCorePulse, Sollentuna<br />Onsdag 18.30 Pilates, Sollentuna<br />Torsdag 12.00 SatsCykel, Odenplan<br />Fredag 17.30 CyclingPulse, Sollentuna<br /><br />Jag har också förmånen att få leda en s.k. eventklass under en period i vår. Den är än så länge lite hemlig och jag har inte gått utbildningen ännu. Men det känns otroligt spännande och har koppling till löpning...<br /><br /><br /><br /></div><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 213px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5556323991192185218" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi50uObZM2eDOkw3no83PMIKXgoQOu6qHfX4jEfybhe6JIB3zt30g0kP7XvZecbw0ici9I4eaK_UC4kRVFepxHpTCTAfyC80bBwinXS9OE5Oe5nIMMN814ucdjDNNsIn2PESrZF0qIlO2A0/s320/SATS-CyPu_100703WEB_0295.jpg" /> <p align="center"><span style="font-size:78%;">In action! Foto: <a href="http://www.unntiba.se/" target="_blank">Unn Tiba</a> </span><span style="font-size:78%;"></span></p><p>Efter trettonhelgen väntar vi oss förstås en anstormning av både nya och gamla medlemmar på Sats. Jag brukar uppleva det som mer av en chock än vad hösten är. Sommarsemesterns förfall infaller uppenbarligen lite olika tidsperioder och även om vi får fler besökare så säger det knappast "tjoff" på det sätt som brukar ske i början av januari.</p>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-6613606285465369252010-12-29T06:00:00.002+01:002010-12-29T06:28:13.618+01:00Flytt på gångJag drömde inatt att jag skulle flytta. Jag skulle flytta till ett litet hus som stått tomt och numera beboddes av ganska stora spindlar. Spindlarna hade vävt fantasifulla girlander och banderoller som hängde lite överallt i rummen. Själva hade de gömt sig under sängen, bakom dörrar och krupit in i hörn där jag inte kunde se dem. Men jag visste att de fanns där och att deras blyghet förr eller senare skulle gå över och de skulle komma fram.<br /><br />Jag övervägde att sanera huset och ta död på spindlarna, men insåg strax att även om de väckte obehag hos mig så var de inte farliga och att även spindlar har rätt till ett hem. Kanske skulle de tycka att deras fridfulla tillvaro hotats och självmant flytta? Eller skulle vi rentav kunna bli vänner, spindlarna och jag? <br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5555967332658463986" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9V9OJTZQroFvxPTZP2L_bc6m4nTlkuffa4I_LiiJNMgsZhIclUCReljOc1YJFyno3aOeM5Swy3INjj03QizCmDCcV5Ah_MxHl63_P1da9JgnnY4ejEICy4y2FfhzLyChS8EdBGCi3EdVG/s320/jattene-flyttlada-brun__08622_PE085231_S4.jpg" /><br /><p>Den drömmen går att tolka på massor av olika sätt och säger säkert en hel del om vad som just nu pågår i mitt inre. En sak är säker: när jag släckte lampan och lade huvudet på kudden igår kväll så visste jag att jag skulle börja nästa dag med att skriva ett blogginlägg om min flytt. </p><p>Som i alla flyttsammanhang måste jag packa först och även spana in stället som jag skall flytta <em>till</em> för att fundera ut hur det skall möbleras och planeras på bästa sätt. Innan jag bjuder in någon behöver jag göra mig lite hemmastadd.</p><p>Jag skall inte flytta i verkliga livet. Det är bloggen som flyttar till en ny adress. Jag hoppas att du vill hänga med dit och fortsätta följa mina öden och äventyr under 2011. Vart jag tar vägen kommer jag inte att avslöja riktigt än. Först är det dags för avslut här på "Utan Krusiduller", där jag bloggat i snart ett års tid. Det blir utflyttningsfest innan det blir inflyttningsfest, så att säga. Missa inte det!</p>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-87238732656518181092010-12-27T13:00:00.006+01:002010-12-27T13:46:56.048+01:00Ett måndagsäventyrVisserligen stod det löpning på träningsschemat idag, men att det skulle bli ett riktigt långpass (årets<em> sista</em>?) blev en överraskning till och med för mig själv. Det var tur att jag förberett min Salomon löparrygga med lite proviant och en halv liter hett Yogi-te.<br /><br />Rundan startade med Järvafältet. Snöröjarna hade tagit välbehövlig julledighet och här fick jag mer eller mindre pulsa fram i nysnö till en början. Tur att jag tagit ullsockarna på, för jag blev snabbt blöt om fötterna.<br /><br />Av spåren att döma så hade det inte varit några större aktiviteter ute på fältet under helgdagarna. Efter några kilometer kom jag ut på en nyplogad grusväg och äntligen kändes det mer som löpning än något slags snigel-aktigt slirande. Men glädjen blev kort när jag upptäckte att min väg söderut inte blivit röjd på hela vintern. Däremot hade en smal stig blivit tydligt upptrampad och underlaget växlade mellan fullt springbart och snöpulsning. Jag tog mig framåt i alla fall.<br /><br />Framme vid Hägerstalund, efter cirka 10 km löpning och en dryg timme på klockan stannade jag till för en liten fikapaus. Bjöd mig själv på lussekatt och te. Men jag vågade inte stå stilla för länge, det var ju trots allt några minusgrader ute och även om tempot dittills varit extremt lågt så hade jag jobbat mig rejält svettig. Och då går det snabbt att bli nerkyld.<br /><br /><p align="center"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 239px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5555333606042182786" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNFvrmSb2x7mX1pFqgF5QZ-T6ino8mF1PQw5UrJ1Rll7jm7XBHP38q84viMnuG7QexxAfVxt0R0QZIsC0dJQRFXd17Y8Dl842-euuS8mXXOsPC3kXRBQJWvdQRcm0OmfLExXsQPa_2oq8A/s320/Bilder+fr%25C3%25A5n+i+Phone+023.jpg" /><span style="font-size:78%;">Här tog jag fikapaus</span></p><p>Nu började någon slags inre dialog om vilken väg jag skulle välja. Jag hade ju inte minsta aning om var det var framkomligt och inte. "Du har ju hela förmiddagen på dig, passa på att ta en upptäcksfärd" sa den ena av rösterna i huvudet. "Äsch, spring där du är säker på vägen. Snön är så pass stor utmaning att du kan räkna även 15 km som ett långpass" sa en annan röst. Jag valde till slut att lyssna på det förstnämnda och stack iväg mot Akalla. Efter några kilometer hade en liten publik samlats. Den såg lagom entusiastisk ut:<br /></p><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 239px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5555332882841837266" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPfUIe8rouRvPHnbLMjbhkGTkB_v842ysKwoY_HF3elbh4cK15mSrgqwhBq8HdnFdVYLJfS5xbTXmtYROMgOtj3Km2MeOZnIofC0PdK2rJEPmRTFnsjGj29mNM0v9yhxwGz-pvrAKS-8jn/s320/Bilder+fr%25C3%25A5n+i+Phone+024.jpg" /><br /><div align="center"><span style="font-size:78%;">Highland Cattle. Vet inte om de såg nåt under sina långa luggar...</span></div><br />Nu sprang jag lite på måfå. I Akalla-trakten fanns nyplogade cykelbanor och farten ökade något. Det kändes skönt. Tänkte att jag nog skulle kunna leta mig runt eller genom Kista och sedan vidare mot Sollentuna Centrum. Kartan som jag för säkerhets skull packat ner i ryggan fick stanna där den låg, jag sprang helt och hållet på känsla och med Kista Science Tower som riktmärke. Det blev nya vägar och i och med detta kvalificerade denna runda in som en "äventyrsrunda".<br /><br />När jag passerat Kista och närmade mig Sollentuna Centrum började de två rösterna i huvudet åter att träta: "Ta bussen hem härifrån" sa den ena. Jag hade för säkerhets skull lagt ner en remsa med SL-kuponger i ryggan. "Har du sprungit ända hit så orkar du väl hem också? Tänk vad snyggt det blir med en sluten cirkel när du laddar över rundan från GPS:en" sa den andra. Första rösten verkade segra och jag kryssade mellan de grå höghusen på Malmvägen i riktning mot stationen. Men när jag nästan hunnit fram så ångrade jag mig och vek av norrut. Stannade till och stärkte mig med två små muggar te och så lunkade jag långsamt vidare i riktning hemåt. Det gick långsamt eftersom jag nu kommit in i mer trafikerade områden och där bildas snabbt snömodd.<br /><br />Långsamt kämpande, men väldigt stolt över mitt beslut tog jag mig hemåt. Hemma på gatan fick jag avsluta passet med att assistera mina grannar att putta upp hemtjänstens bil som fastnat på en oröjd uppfart. Den unga killen från hemtjänsten gasade och vi puttade på. Bilen tog sig loss lätt eftersom två av grannarna förberett med sand under framhjulen.<br /><br />En dusch och en stadig lunch senare känner jag mig hur pigg som helst! Helt otrligt med tanke på att jag sprungit 29 kilometer i snö på endast en liten lussekatt och en halvliter te. Jag borde vara tröttare. Eller så hade jag helt enkelt överskottsenergi från helgens lax, skinka, knäck och choklad i kroppen.Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-66679240814239234962010-12-27T07:35:00.003+01:002010-12-27T08:09:24.790+01:00Årets första långpassPå söndag morgon i soluppgången är det dags: <a href="http://www.teamfakta.se/?TitelID=498" target="_blank">Årets första långpass</a> startar 8.30 från Slussen, Stockholm. Traditionsenligt samlas de som har tid och lust för en långtur runt norra Stockholm. Upp till 60 km kan det bli, men det finns även möjlighet att kliva av tidigare eftersom vi hela tiden rör oss i närheten av kommunala transportmedel som tåg och buss.<br /><br />Tidigare år har dessa pass kallats "Årets <em>sista </em>långpass", men nu ligger helgerna lite knivigt till, så det får bli ett första istället. Trots att detta inte egentligen är något lopp, finns utmärkt service längs rutten. Förra årets första depåstopp var en välfylld baklucka på en personbil:<br /> <img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 180px; DISPLAY: block; HEIGHT: 135px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5555248334238387394" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZV_PNHJbrWBzTcTU809_PbJC5gFMKgtpyz2IZV2ZcsQirwNleDmModTIRxajmgPDqxFiWYILQD-RwgY2h0xAbIHkZDr68O04rAzk9514eB7T7eQC4eutWK_GtqRIgvsumv7xn0wyBJZdL/s320/%25C3%2585rets+sista+2009.jpg" /><br /><p>För det mesta är jag en riktig ensamvarg när det gäller löpträningen, men emellanåt är det trevligt att vara social och hämta eller ge långlöpartips längs vägen. Som du ser kommer det med allra största sannolikhet att samlas många löpare denna dag. Väderprognosen säger just nu -8 grader och mestadels sol. Det var liknanade förhållanden förra gången och det var perfekt vinterlöparväder! Möjligtvis hade underlaget kunnat vara lite bättre emellanåt. Det var dåligt med snöröjningen på vissa partier och det gav förstås extra träning för fotleder och benmuskler.</p><p>Det brukar vara en salig blandning löpare som dyker upp. Allt från nybörjare till erfarna ultrarävar. Många slår sitt längdrekord och det tycker jag är extra roligt att få bevittna! En ryggsäck där du kan förvara något förstärkningsplagg eller torrt ombyte och en liten termos rekommenderas. Jag ser fram emot detta äventyr på söndag. Bättre inledning på 2011 går väl inte att få?</p><p> </p>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-30478459104566254062010-12-26T17:06:00.005+01:002010-12-26T17:50:10.487+01:00Stillasittande jul<div align="center"> </div><div align="center"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiddbH9Og9pgRRx49QklOGBRCOgXbgSLOiHuGx4V4BIZojk_y78yhwuzyQCHrCYi4HAeXimdYcYfufL_dUEe34FBtMWbXJj2M__Mko7VUxRmg3ddkTbIVeVe2eFDTrSlV3vAcVZFiXFZpTS/s1600/bg_main.jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 213px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5555032409586264962" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiddbH9Og9pgRRx49QklOGBRCOgXbgSLOiHuGx4V4BIZojk_y78yhwuzyQCHrCYi4HAeXimdYcYfufL_dUEe34FBtMWbXJj2M__Mko7VUxRmg3ddkTbIVeVe2eFDTrSlV3vAcVZFiXFZpTS/s320/bg_main.jpg" /></a><span style="font-size:78%;">Bild från Salomons hemsida</span></div><div align="center"><span style="font-size:78%;"><br /></span></div>Då lägger vi strax julen 2010 till handlingarna. Såhär på annandagens kväll kan jag konstatera att den förflutit stillsamt och i trevligt sällskap och med lagom mycket god mat. En hel del sittande har det förstås blivit. Så mycket att jag känner av det i ryggen, jag som aldrig sitter still annars. Sittande till bords, sittande i soffor och sittande i bil... Och jag kommer att fortsätta sitta en stund till, på Bianchi Sempre, placerad i trainern.<br /><br />Nu återstår bara några dagar av 2010. De ser ut att bjuda på härligt vinterväder och jag hoppas hinna vara utomhus en hel del eftersom jag har det relativt lugnt på jobbfronten. Jag tänker minimera stillasittandet eftersom jag känner att jag fått nog av det under julhelgen. Nu vill jag studsa runt från morgon till kväll! Du som bor i Stockholmsområdet och har (eller tänker skaffa)Sats-medlemsskap kan avsluta träningsåret på någon av följande klasser:<br /><br />Måndag 18.00 Pilates, Sats Sollentuna<br />Tisdag 17.00 SatsCorePulse, Sats Sollentuna<br />Onsdag 12.00 Cykel, Sats Odenplan<br />Fredag 11.00 SatsCorePulse (i team med 2 kollegor), Sats Sollentuna<br /><br />Välkommen!Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-70948009062778998092010-12-25T06:37:00.004+01:002010-12-25T07:37:53.021+01:00UTMB26:e augusti 2011. Mitt i byn Chamonix i Franska alperna. Jag hoppas att jag står där tillsammans med 2300 andra förväntansfulla och laddade löpare och vänta på startskottet för den nionde upplagan av <a href="http://www.ultratrailmb.com/" target="_blank">Ultra Trail du Mont Blanc</a>. Hittills har jag gjort vad jag kan för att kunna komma dit: sprungit kvalificeringslopp och ansökt om en startplats. Återstår bara att hålla tummarna i ungefär en månad till, sedan får jag beskedet om jag blivit en av de lyckligt lottade.<br /><p><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 50px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5554500883213976594" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjh3DfUJWhHcwMYYVhKB4qPywLMQDubwwakz-GqGlTux_-7mkKtQfbpi2Hy14_Ip2B2ig0oM8mdiUrT0D1pskVb05gI7i8KCuNunr8n3cSIeA8fg8YB0sOIFWhyH5IzAT7OKmp9hWp-uHby/s400/start+UTMB.jpg" /></p><p>Den här utmaningen lockar mig enormt! Tanken var att genomföra den redan i år och jag hade också gjort alla förberedelser, stod på startlinjen, kom iväg, men vädrets makter ville annorlunda. Loppet blev avbrutet av arrangören efter 21 km. Av säkerhetsskäl. Vi fick åka tåg och buss tillbaka till Chamonix. Snopet.</p><p>Den omstart som med kort varsel arrangerades några timmar senare lockade mig till en början inte alls. Men när jag efter ett par timmar ändå tog mig samman fick jag beskedet att platserna för omstarten (där tillfälle gavs att springa drygt halva loppet) var slut. Att jag sedan fick reda på att löpare som tog sig till omstarten senare än jag ändå fått springa spädde på besvikelsen ytterligare. </p><p>Nu är revanschlustan stor och kanske, kanske kan 2011 bli "mitt" år. Jag lovar att göra mitt bästa för att det skall bli så!</p><p>Nu sitter jag här en iskall juldagsmorgon och drömmer om Chamonix i slutet av augusti... Inte alls så att jag inte vill vara "här och nu", absolut inte. Men jag har ett mål, jag har drivkraft och motivation, den känslan är härlig! </p>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-80089207542004142962010-12-24T06:52:00.001+01:002010-12-24T07:11:33.064+01:00Adventskalender lucka 24Det allra, allra bästa träningstipset har jag förstås sparat till julafton:<br /><br /><strong>Ut i terrängen!</strong><br /><strong></strong><br />Runt om i Sverige (och världen, förstås!) finns underbara platser att springa på. Det är kanske närmare än du tror ibland... Variationen i naturen är den allra bästa träningen för hela kroppen och du blir dessutom fulltankand med frisk luft och ljus!<br /><br />Egentligen behöver inte mer än så sägas. Är du sugen på att springa traillopp nästa säsong så kommer Salomon att ordna en hel drös runt om i landet, <a href="http://www.salomontrailtour.se/news.php?news=166" target="_blank">Salomon Trailtour 2011</a>. Tycker du att dessa lopp är för korta och vill ha riktigt stora utmaningar finns <a href="http://peppes.sormlandultra.se/" target="_blank">Peppes Trailruncup</a> (dock inte uppdaterad för 2011 ännu).<br /><br />Jag kommer att ta mig an den största utmaningen ännu en gång, om jag får en startplats vill säga, <a href="http://www.ultrartailmb.com/" target="_blank">Ultra Trail du Mont Blanc</a>.<br /><br />Mycket inspiration till traillöpning finns på bland annat YouTube, till exempel denna:<br /><br /><br /><iframe height="295" src="http://www.youtube.com/embed/ujyPAIKzyc8?fs=1" frameborder="0" width="480"></iframe><br /><br /><strong>GOD JUL </strong>alla bloggläsare och tack för att ni följt min adventskalender!Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-21085043393745465702010-12-23T05:15:00.002+01:002010-12-23T06:07:16.709+01:00Adventskalender lucka 23Dan före dopparedan. I år ligger snön vit på taken. Termometern visar sexton minusgrader där jag bor. Jag ler för mig själv när jag tänker tillbaka på förstasidan på en av våra stora kvällstidningar häromdagen: "Fullt kaos överallt!" Detta är ett alldeles utmärkt tillfälle att utöva dagens träningstips:<br /><br /><strong>Bygg på din mentala styrka!</strong><br /><br />Det hänger ihop lite grann med <a href="http://utankrusiduller.blogspot.com/2010/12/adventskalender-lucka-1.html" target="_blank">lucka 1</a> och till viss del även med <a href="http://utankrusiduller.blogspot.com/2010/12/adventskalender-lucka-12.html" target="_blank">lucka 12</a>. Att ha satt målet och att behålla fokus på målet, vad som än händer. Vägen dit är aldrig spikrak och det är ibland omöjligt att lista ut vilka hinder som kan möta dig och när.<br /><br />Eftersom du blir bra på det du tränar, så gäller det att träna även på detta. Kanske genom att medvetet utsätta dig för obekväma situationer emellanåt. Inom ultradistanslöpning är det väl känt att det går att övervinna både kroppens och hjärnans trötthet och att viljan, den mentala tuffheten, kanske är den allra mest värdefulla egenskapen.<br /><br />Att utsätta dig för något obekvämt kommer att göra dig starkare, om du bestämmer dig för det! Du kan förstås välja offerrollen också och brytas ner istället, kanske t.o.m. bryta ihop. Att utvecklas är aldrig smärtfritt, vad det än gäller. När jag jobbade som chef fick vi göra många jobbiga rollspel för att öva på att t.ex. lösa konflikter. Just då kändes det verkligen inte roligt alls, men när en liknande situation sedan uppstod i verkliga livet var jag oerhört glad över att ha tränat innan.<br /><br />Som all träning är detta givetvis färskvara. Hållbarheten kan säkert variera en del beroende på typ av mental utmaning.Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-85645447389038899482010-12-22T06:11:00.003+01:002010-12-22T06:33:15.349+01:00Adventskalender lucka 22Året-runt-löpare, det är vad jag är, som du vet. Jag förärades några Salomon vinterlöparplagg för några veckor sedan. Nu är jag smått förälskad i "Swift Midlayer Hoody", speciellt när temperaturen kryper ner under -10 grader. Som jag tidigare skrivit om här på bloggen, klarar du dig med en underställströja i merinoull större delen av vintern. En vindjacka utanpå är allt som behövs om du tänker vara aktiv från det att du kliver ut genom dörren tills dess att du kommer in igen.<br /><br /><strong>Ett smart mellanlager för riktigt kalla dagar!</strong><br /><strong></strong><br />Det blir dagens tips. Spana gärna in <a href="http://www.salomonrunning.com/se/product/swift-midlayer-hoody-w.html" target="_blank">detaljerna</a> på denna tröja/jacka! Det finns mycket som är smart uttänkt. Till exempel så har den inbyggda "tumvantar" som dessutom går att knäppa fast inuti ärmen om du inte vill ha dem framme. Dessa var varma nog för mig i -14 grader igår. Ärmen är också lite längre på ovansidan, så att du kan täcka handryggen, ett måste på en seriös löpartröja! Dessutom finns ett kikhål på vänster ärm, vid handleden. Då kan du se pulsklockan utan att behöva kavla upp ärmen. Fiffigt!<br /><br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 254px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5553370858191248850" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxzzhIq9hY4Zgx57IGggR_GEnIFRmm92ITyucsNg6Txk2PE1NJGjV-NN1cqFcszLkxVNghq47SJxB22_WjodCXj2U8Z9GH1sVouR7ydLEaKbye2jAjYQCjZaiptG-gqxt0EoMTiexTaxNi/s320/Salomon+tr%25C3%25B6ja.jpg" /><br /><p>Huvan är en annan mycket bra detalj, även om jag inte använder den så ofta. Passformen är toppen, den smiter nämligen åt ordentligt kring ansiktet så att ingen vind kommer in och kyler huvudet. Tjejmodellen har också en öppning för hårtofts. </p><p>Det enda jag skulle önska mig är att den vore något längre i modellen, framförallt baktill. Då hade den varit perfekt även för skidåkning och cykling. Och så gör det absolut ingenting om en tröja kommer ner en bit över rumpan även för en vinterlöpare, tycker jag. </p><p>Till vår och höst är den enligt uppgift ett bra substitut för en jacka. Kanske var det osmart av mig att välja färgen vit, men den såg så oemotståndligt läcker och vintrig ut i just den färgen! Jag får väl tvätta ofta...</p>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-23752080591075649672010-12-21T04:56:00.002+01:002010-12-21T05:38:56.853+01:00Adventskalender lucka 21<strong>Ta hjälp av ett proffs!</strong><br /><strong></strong><br />Detta är kanske hela kalenderns hetaste träningstips! När du tänkt igenom vad du vill med din träning och satt ett konkret mål, skaffat utrustning, satt av tid i kalendern då blir proffshjälpen den extra lilla skjuts du behöver för att ta dig hela vägen.<br /><br />Jag talar förstås i eget intresse här. Att hjälpa Sats-medlemmar med träningen är ju mitt jobb. Men det finns förstås proffshjälp att finna även på annat håll, i idrottsföreningar eller på nätet. Att ha en egen tränare kan lyfta dig rejält!<br /><br />Hur realistiskt är ditt träningsupplägg, om du har ett? Har du verkligen rätt teknik i de övningar som ingår i träningsprogrammet? Behöver du kanske komplettera din träning? Allt sådant kan en PT hjälpa till med. Den kunskap som du skaffar dig genom din PT kan du ha nytta av i åratal framöver.<br /><br />En seriös PT har en licensutbildning och vett att ta betalt (vitt, inte svart). På Sats kostar det<br /><a href="http://www.sats.com/se/start/2-Medlemskap/Prislista/Prislista-Personlig-traning/">såhär mycket</a>, vilket är vanliga priser i branschen. Vi är inte egna företagare, utan timanställda.<br /><br />Det finns massor av böcker om träning, med färdiga program. På nätet finns massor av tips och trix. Mängder av träningstidningar fyller hyllorna i kiosken. Du kan ha en förebild, kanske <a href="http://www.annaanka.com/">Anna Anka</a> eller någon helt annan... Men att få träffa någon i verkligheten som synar just DIG är den stora poängen. Någon som inte är partisk, ingen i familjen eller bästa kompisen, helt enkelt. Utan någon som vågar säga sanningen och sätta lagom mycket press på dig.Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-36471279259614062442010-12-20T05:20:00.003+01:002010-12-20T05:54:38.406+01:00Adventskalender lucka 20<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH8quyPt7FANykvvW2zeZVYn2EJKkCcdpesS46l-4n2frU0aRLtTh0XPsDLn-5n2N1sYiaeI-QILzCvN84vjdHPKN0hEQBUTsoIN3p7I3-z3eJfROv3X9yWmaOSBBgLPCVY8mtiTM0tOhv/s1600/julgran_64667720-300x237.jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; DISPLAY: block; HEIGHT: 158px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5552623353574754066" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH8quyPt7FANykvvW2zeZVYn2EJKkCcdpesS46l-4n2frU0aRLtTh0XPsDLn-5n2N1sYiaeI-QILzCvN84vjdHPKN0hEQBUTsoIN3p7I3-z3eJfROv3X9yWmaOSBBgLPCVY8mtiTM0tOhv/s200/julgran_64667720-300x237.jpg" /></a><br /><div>Så var vi då äntligen inne i julveckan! Här har vi gått och väntat, öppnat adventskalendrar, förberett oss med klappar, mat, eventuella resor är bokade, med mera, med mera... Förväntningarna är höga för många av oss. Men du behöver också:<br /><br /><strong>Planera in julens träningspass!</strong><br /><strong></strong><br />Det blir lätt mycket stillasittande under den stundande helgen. Dessutom kombinerat med mängder av mat (och kanske godis). De flesta av oss brukar käner sig knappast så pigga och fräscha efter en julhelg. Som dessutom infaller under årets mörkaste tid. Ett eller flera träningspass, helst utomhus, piggar upp!<br /><br />De i din omgivning som inte tränar kommer garanterat att tycka att detta är överdrivet: "Ska du inte vila, nu när det är jul?", förväntar i alla fall jag mig att få höra. Be dem hänga på! Och kanske förbered dem redan nu på att du kommer att lägga in lite fysisk aktivitet mitt i allt stillasittande.<br /><br />Hur tänker du träna i jul?</div>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-9610958013261707302010-12-19T14:05:00.005+01:002010-12-19T14:30:31.699+01:00Adventskalender lucka 19Snön faller tätt, tätt och termometern visar -6 grader. Inne i värmen sitter jag och drömmer om sommar, sol och att få cykla på landsvägscykel. Vätternrundan är det stora målet med cyklingen, men jag kommer även att köra HalvVättern och hoppas också på andra härliga cykelutflykter senare under sommaren.<br /><br />För att komma väl förberedd till Vätternrundan rekommenderas att du cyklat 100 mil under våren. Mycket för att vänja rumpan vid sadeln och övriga kroppen vid själva sittställningen. Det är inte roligt att behöva få ont eller skavsår med många mil kvar till mål. Även om jag kör en hel del cykelklasser så är det inte på den sadeln som jag kommer att sitta under rundans 30 mil. För att vänja kroppen vid rätt cykel finn det mycket finurliga tillbehöret:<br /><br /><strong>Trainer!</strong><br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 300px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5552381441607898562" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBIWM8Mr7zpWgy9CZAFqCaOwXSyZfRPhXKEFoVfacWwoNabnpf6glt-7V9fsWVG2Tao19YegnOWQAinTKII3u-nNoK3KM0_0uj-64V8lszBACyRjaifg1xQqA1k-ZiqLtYokMfP3auuWZj/s320/TAC0006.jpg" /><br />På den monterar du upp din vanliga cykel och kan alltså sitta på exakt rätt sadel, i exakt rätt ställning och bli ett med din cykel utan att behöva frysa, bli blöt eller ställa till med stor cykelrengöring efter träningspasset. Mycket praktiskt, tycker jag.<br /><br />Idag har han anlänt, min nya cykelkompis, Bianchi Sempre. Det kommer att vara vi inför och under Vättern-veckan i Motala i sommar!<br /><br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 138px; DISPLAY: block; HEIGHT: 97px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5552382229029910322" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgBeLb1R4OEsD-G-Kgvgjm9vuC2_0Wj0yL9orplVLMmZtfiw7zlKLW0jm4Ad9LT3FKC3kFHrssciEkzcSWiRRoXL0xSuxJHSEq9MnO6noWigdEHWHUHxS1RX9N5RxsY_pX3svdzdbkfWGV/s320/www_bianchi_com-48688-crop138x97.jpg" /><br />Värt att nämna i sammanhanget är den proffsiga och omtänksamma hjälp jag fick hos den nya Bianchibutiken på Norrlandsgatan i Stockholm. Där går också att ta en smarrig italieskinspirerad lunch eller fika. Eller bara strosa runt och spana in alla läckra cyklar från Bianchis kollektion 2011.<br /><div></div>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-48382793399697952872010-12-18T05:25:00.005+01:002010-12-18T06:12:11.217+01:00Adventskalender lucka 18Jag är en året-runt-löpare. Visserligen innebär det begränsningar i valet av löprundor när snön bäddat in landskapet i ett vitt täcke, men med genomtänkt utrustning går det ändå att få till riktigt givande träningspass. Grövre skosulor är ett förträffligt val, men ännu hellre springer jag med:<br /><br /><strong>Dubbar!</strong><br /><br />Det kan vara stor skillnad på underlaget under en runda. Vältrafikerade vägar, cykelbanor och trottoarer är moddiga och trögsprugna medan plogade stråk med mindre trafik inte skiljer sig så mycket från sommarhalvårets underlag. Emellanåt hittar jag en oplogad sträcka eller något som mer liknar en upptrampad stig i snön. Osäkerhet vad gäller underlagets karaktär gör att jag gärna väljer mina Icebug med dubbar.<br /><br /><br /><p><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 150px; DISPLAY: block; HEIGHT: 200px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5551874728158142018" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiarqexiW3_qJe_9BlKVxTWIBhW83rt2MMibDUZ3upSMNzEPuRyBYIdc4QZeinxwpgpZchEZogALI1R-6M4enH8TGA43CnnS5RqIybAsmo-3euEPY5N_ERGRJLLiCBX629GdNHpIbjSnTOm/s200/Bilder+fr%25C3%25A5n+i+Phone+022.jpg" />Det är tur att jag inte är frusen om fötterna och att det finns många par ullsockar i min garderob. Skorna har en tunn ovandel, konstruerad för att hålla kvar minsta möjliga väta. Att springa i dubbskor på ren asfalt är ingen höjdarupplevelse, även om det i just dessa fungerar hyfsat. Dubbarna sjunker inåt i sulan, men det blir ett ljudligt krasande under fötterna och det känns trots allt att det sitter piggar där. I det väder som råder just nu i större delen av landet är det perfekt: i packad snö gör dubbarna inte största nyttan, men de stör knappast heller.<br /><br />Det finns förstås lösa dubbar att fästa utanpå de vanliga löparskorna. De är enkla att ta av och på efter behov. Ett smart alternativ om du inte vill investera i ett par helt nya skor. Ett annat avtagbart halkskydd är <a href="http://www.yaktrax.com/pro" target="_blank">yaktrax</a>. Det är först denna vinter som jag sett att det finns och jag har hört varierande omdömen. Min slutsats blir att det beror på löpstil huruvida de fungerar i längden eller ej. <a href="http://blog.nemonisimors.com/" target="_blank">Ingmarie</a> springer snabbt sönder sina, men hon är å andra sidan en snabb framfotalöpare...<br /><br />Jag åker varken skidor eller skridskor, trots att många i min omgivning nu är lyriska när det vankas snö och is. Jag håller fast vid löpningen och de senaste vintrarna har det hänt att jag löpt en sväng på <a href="http://www.sollentuna.se/Kommunen/Se--gora/Idrott-och-motion/Vintersport/Norrvikens-sjois/" target="_blank">Norrvikens sjöisbana</a>. När jag använt GPS och laddar över informationen ser det hemskt skoj ut att jag varit ute och sprungit på vattnet. "Mamma, mamma! Man får väl inte<em> springa</em> på isen?" utbrast en liten kille en gång när jag kom travande. Kanske blev det lite svårt för mamman att förklara vem som får springa runt på isen och inte. </p><p>Jag har vistats alldeles för mycket inomhus den här veckan. Jag längtar ut! Med dubbarna under fötterna tänker jag bjuda mig själv på en riktig njutar-runda idag. Imorgon blir det troligtvis inomhusträning av det mer nördiga slaget och kanske dags att presentera en ny bekantskap...</p><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 239px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5551874426937099714" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbbG3hHemQdk8LX_C5xz59wd3ltNx1CByrcDIEDZP_LdY7Z1lyz-O4hUfXArzZxEJaPjEd1OoiaInD3PTFBdYV8eU4EOMy0d0QlIIUVCVRuk9a7oobFUfJ94WzcN1hzp2toZnFhwg3UvDr/s320/Bilder+fr%25C3%25A5n+i+Phone+021.jpg" />Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-27516122692829169402010-12-17T05:59:00.004+01:002010-12-17T06:38:08.073+01:00Adventskalender lucka 17Att springa, hoppa, svinga kettlebells eller göra Turkish getup kräver muskelspänning. I rätt muskler. De muskler som inte är involverade behöver inte aktiveras. Men är du ny på övningarna, ny på träning överhuvudtaget eller om du är stressad så är det så lätt, så lätt att du spänner dig i onödan och därmed slösar energi och tappar teknik. Därför är det ett hett träningstips att lära in:<br /><br /><strong>Avslappning!</strong><br /><strong></strong><br />När jag var ny på styrketräning upptäckte en av instruktörerna efter några veckor att jag satt och klämde åt om maskinernas handtag så att knogarna vitnade. Det gick åt mängder av extra kraft till att klamra mig fast vid maskinernas handtag, kraft som jag istället kunde lagt på själva övningen.<br /><br />Samma sak var det med löpningen i början: jag spände axlarna och sprang stelt med armarna högt framför kroppen. Just då märkte jag det inte ens, men det måste ha sett otroligt roligt ut. Och jag blev trött i armar och axlar efter bara några kilometers löpning. Någon vilja att lära mig avslappning hade jag absolut inte då, när jag var ung och otålig. Dessutom kunde jag nog inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle kunna förbättra löpningen om jag lärde mig slappna av.<br /><br />Nyfikenheten på mental träning kom flera år senare, när jag höll på att tillfriskna från en depression. Jag fick tag på en CD-skiva och en bok som handlade om hur mental träning skulle kunna förbättra idrottsliga prestationer radikalt. Alla fantastiska resultat jag skulle kunna få hade sin början i förmågan att slappna av...<br /><br /><div align="center"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 214px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5551514657763463634" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIay8ORshD6bqj7EhR8fslFVmoo9J-R_Chogb9p9OpL6lQcPOWZu7K1VlG3XGWJfGKHwRZCVChl0npo4yzFgWl6ZuoVH3JDn-krLM0s3qsXJI6ZshpesL1Y8l028xNFyOr7_rSygV5f79Y/s320/24camilla-15.jpg" /><span style="font-size:78%;">Yoga, meditation eller bara lite avslappning? Foto: Sara Ringström</span></div><br />Om du kombinerar avslappningsträningen med observationer i din vardag får du ännu större effekt. Den första uppgiften blir att detektera situationer där du har en tendens att spänna dig onödigt mycket. Styrketräningen och löpningen har varit två sådana situationer för mig, men jag upptäckte även att jag spände mig väldigt mycket när jag körde bil. Särskilt när jag väntade på grönt vid en ljussignal. Då satt jag med uppdragna axlar och klämde åt hårt kring ratten.<br /><br />Jag skulle kunna stanna hemma från jobbet idag och bara skriva vidare om avslappning (och även fortsätta hela helgen). Det är ett spännande ämne! Vill du veta mer och kanske t.o.m. börja meditera så finns det massor av litteratur och CD-skivor, bland annat på <a href="http://www.idrottsbokhandeln.se/">idrottsbokhandeln.se</a>, som har ett par häften som handlar om hur du lär dig avslappning och vilken nytta du kan få, och på <a href="http://cdon.se/">cdon.se</a> eller <a href="http://www.bokus.com/">bokus.com</a> får du en lång lista med träffar om du söker på "avslappning".Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-11483724103217704072010-12-16T05:51:00.002+01:002010-12-16T06:15:40.243+01:00Adventskalender lucka 16Högt upp på listan bland mina favoritövningar hamnar:<br /><br /><strong>Hopp!</strong><br /><br />Varför då då? Jo, för att en så enkel övning ger så otroligt mycket tillbaka när det gäller rörlighet, styrka, explosivitet, kroppskontroll... Dessutom är det toppen för tjejer att hoppa eftersom det hjälper till att håla benstommen stark.<br /><br />Videon nedan har jag haft på bloggen förut, men den tål att ses igen och visar också på ett bra sätt hur du som vuxen kan lära dig hoppa igen (om du inte gjort det sedan du var liten). Jag är grymt avundsjuk på sluthoppet i filmsnutten, det som tjejen i rosa t-shirt lyckas få till!<br /><br /><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.blogger.com/video.g?token=AD6v5dxDbHlhwaePBHG6ds_GNqCE4InfVb_h9KF2ryT_h-rb7lcpGxw0yICjPBmUHjuyWqoFfPW6ouQBM73Vm84uiQ' class='b-hbp-video b-uploaded' frameborder='0'></iframe><br /><p>I mitt träningspass igår var hopp en av ingredienserna. Jag har en begynnande träningsvärk, men det är inte bara hoppens fel utan kombinationen. Det blev nämligen flera (5 st) övningar som ställer höga krav på snabba muskelfibrer i benen i en cirkel. Hög puls, massor av svett och en "Bambi-på-hal-is-känsla" i benen blev det omedelbara resultatet. Eftersom jag tränade barfota kändes det även rejält i fotsulorna efteråt. Just den känslan omedelbart efter ett pass brukar betyda rejäl träningsvärk, vilket jag gillar att få emellanåt!</p><p>Som med all träning gäller det förstås att öka intensiteten stegvis. Om hopp inte ingår i din träning idag, så börja inte studsa omkring i vartenda pass, utan nöj dig med en gång i veckan och i <em>en </em>övning för att vänja lederna vid högre belastning. </p>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-21958556578205008282010-12-15T05:47:00.004+01:002010-12-15T06:02:19.769+01:00Adventskalender lucka 15En viktig del i den mentala träningen för mig är att ta del av äventyrshistorier där människor utsatts för svåra förhållanden och fått kämpa på gränsen till sin förmåga. Det hjälper mig att tänka att vilket ultralångt lopp jag än springer och hur trött jag än blir så kan jag vara säker på att det finns någon slags inre kraft som bär mig framåt, så länge jag själv vill vidare. En av de mest fascinerande och inspirerande historierna är den om Aaron Ralston, en amerikansk äventyrskille, som fastnade med armen mellan en stor sten och en klippvägg när han var ute på en helgutflykt. Den blev bok för några år sedan och nu har boken blivit film:<br /><br /><strong>127 timmar</strong><br /><br /><br /><iframe height="295" src="http://www.youtube.com/embed/OlhLOWTnVoQ?fs=1" frameborder="0" width="480"></iframe><br /><br />Här i Sverige får vi vänta till den 11:e februari nästa år innan vi kan se den på bio. Men den som väntar på något gott...<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 124px; DISPLAY: block; HEIGHT: 200px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5550766997411710050" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZxwMnPcbKaYy2u4BUSW3QFwjhtqLYoSjaZ4nrs2w8HLzbNiHZfZwJ0MuA_NgOBtqPB674wWhB8K72y5U7e72NMy34ee_9FUssf7J7QkzaBt90fsv70vJ4SzxCQVhMnGV2owqAntngndPI/s200/Vilja+av+sten.jpg" /><br /><p align="center"><span style="font-size:78%;">Boken finns om du är otålig...</span></p><p>...kan läsa boken så länge! Det som fasscinerar mig allra mest i denna och andra berättelser om överlevnad är att även om du tror att slutet är nära så finns så väldigt mycket kraft kvar. När vi var små brukade pappa säga något i stil med: "om du tror att du inte orkar mer så har du hälften av krafterna kvar". Nu är det inte alls så att jag längtar efter att få utsätta mig för livsfara. Det känns galet nog att springa t.ex. 100 miles, som jag gjorde förra året. När tröttheten och grinigheten sätter in, då påminner jag mig själv om t.ex. Aaron och vad han faktiskt kunde klara av. Trötta ben och låg energinivå blir plötsligt en bagatell...</p>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-70087372598088244332010-12-14T05:57:00.007+01:002010-12-14T06:28:58.509+01:00Adventskalender lucka 14Varning, varning! Detta är en riktig nörd-lucka! Jag gillar verkligen att träna utomhus och temperaturen behöver nog krypa under -20 om jag ska överväga att stanna inomhus. Som tur är gör den inte det så ofta där jag bor. Mörker, däremot är definitivt inget hinnder. Det finns ju:<br /><br /><strong>Pannlampa!</strong><br /><p>Pannlampor finns i mängder av modeller och kvalitéer. Senaste åren har de stora tillverkarna kommit med nya värstingmodeller för träning. Jag äger en av dem, Petzl Ultra för 4500 kronor(vikt 495 gram inklusive största batteriet). Men jag har även en liten smidig reservpannlampa, Petzl Tikka Plus 2 för 500 kronor, som lätt går ner i fickan (vikt 83 g inklusive batterier). </p><p>Att springa med pannlampa ger en speciell äventyrskänsla, tycker jag. Platser där få andra springer eller vistas en vinterkväll blir plötsligt mer tillgängliga. Löpmöjligheternas värld vidgas. Dessutom blir känslan att jag springer lite fortare och är mer fokuserad.</p><p>Vilken är då skillnaden mellan lamporna, eftersom det skiljer en hel del i vikt och pris? Jag gjorde ett helt ovetenskapligt test här hemma igår kväll. Jag gick ut och ställde mig 4-5 meter från vårt fågelbord. Utan lampa såg det ut såhär:</p><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; DISPLAY: block; HEIGHT: 150px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5550398685199177362" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsfwMiD3WdPQ2h2er8EIN2e236611ezyflWyH5MM-voV9IusOij0UkrTdP0kfIHZUFOjZruQCTasUVBLYrWan3CE41urRg5NrFeai4ZsXxJ4w40VLp_CPdnykDXfE4tL7XBD3H0E3YeXVy/s200/Utan+lampa.jpg" />Med svagaste ljuset på den lilla lampan, som sägs ha en brinntid på närmare 140 timmar blev fågelbordet synligt, men inte så mycket mer:<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; DISPLAY: block; HEIGHT: 150px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5550398293579614242" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkWlmEMMmDPoEQzcpLFzbBZ5toJG1S35-mJT4iIM5-4vtxih5kT8RO7QqcDV5SVDPN83O90W-Oz0XpQdXLhgPcaMgzoCkpHeEiJ_pHx6e93sW2QdDc_r23LgBweTPqTW4fiFULK1rRGq36/s200/Tikka+svag.jpg" /><br />Om jag istället använde mig av starkaste ljuskäglan ser det ut på detta vis:<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; DISPLAY: block; HEIGHT: 150px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5550398473804284626" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOgZlKwUEA_9vqphXGXarLdt1lGOHR5mHv8s0d7XxlBuqjnVxbAi9qQXtLeXdRQOvpwFfWbaYShf_u2PrrKvBXTO6Khgh4rkp_72jj0vgpucHHBLMaKo5plGLc1Nr0G4WCIX7IgKeFD8bU/s200/Tikka+stark.jpg" />Men håll i hatten, för när jag bytte lampa och justerade in det <em>svagaste</em> ljuset på värsting-lampan (ca 34 timmars brinntid i detta läge) såg det ut såhär:<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; DISPLAY: block; HEIGHT: 150px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5550398086362670770" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTBR8PML9ftpW7sEDPXOVITlDuouZe6lt0QKLsYNiXRa9yr87GL5g-jy8VPjBPqwktuiQZZuVKkUR-5oyWLrMoTkvd63oTwlQN7HFHISdTxFbby1lNeYnzHskTQberEgJpjtuAK2nei3Uo/s200/Ultra+svag.jpg" />Och i det starkaste läget, som visserligen laddar ur batteriet på knappt 4 timmar, men ändå:<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; DISPLAY: block; HEIGHT: 150px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5550397916325616658" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxa6MDWZVqHI3p8UhX-SfEZbeJqsBir-MgtHeVOO9DnEqYGNdxNNWaxP8xG2W9F2KUKJYFHC__EYO4fqkJkC3ZUE641vdYslsfu_WI1O-HhQMw4xdL87APc-LJBD9cGEPcrgp9SCuRniGy/s200/Ultra+stark.jpg" />Löpning kan verkligen bli en prylsport! Det finns många tillbehör som ger den där extra friheten att kunna springa precis när, var och hur du vill. För mig, som delar värsting-lampan med en skidälskande sambo, var det värt extra pengar för en riktigt bra lampa. Kanske är det på grund av lampan som jag verkligen gillar mörkerträningen? Hade jag bara haft en billig variant kanske jag hade dragit mig för att ge mig ut utanför gatubelysningen?Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-56389752302154898352010-12-13T05:23:00.003+01:002010-12-13T05:35:00.474+01:00Adventskalender lucka 13I Lucia-luckan har jag lagt en liten övningssekvens, som också kan bli en utmaning eller ett test, om du vill:<br /><br /><strong>Kettlebell "Björnen"</strong><br /><br /><iframe height="295" src="http://www.youtube.com/embed/VKZPl_qJMTE?fs=1" frameborder="0" width="480"></iframe><br /><br />Kettlebells lockar till mycket fart, fläkt och action! Notera att Linus på filmen tränar barfota! "Björnen" behöver inte göras på tid, det är lätt att stressa och bli slarvig i utförandet och då är det inte säkert att den är så snäll mot rygg och axlar. Men det gäller förstås all träning -vi behöver lära in rätt rörelsemönster först för att det ska bli riktigt, riktigt bra.Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-24108703667028307972010-12-12T07:01:00.003+01:002010-12-12T08:14:29.512+01:00Adventskalender lucka 12Använder du mp3-spelare under träningspasset, eller ser du kanske rentav på tv? Du kanske inte alltid tycker att själva träningen är kul, men jag lovar att det finns mycket effekt att tjäna om du lär dig:<br /><br /><strong>Fokusera!</strong><br /><br />Håll upp ditt pekfinger framför dig på rak arm. Lägg märke till hur du kan fästa blicken intensivt vid pekfingret och verkligen upptäcka alla dess detaljer. Du kanske hittar form, linjer, hudveck m.m. på ditt eget pekfinger som du aldrig tidigare lagt märke till. Medan du fokuserar blicken på pekfingtret kan du lägga märke till hur bakgrunden i rummet blivit suddig och diffus och där är det svårt att upptäcka detaljerna. Det går att göra precis tvärtom också: att försöka fokusera på bakgrunden, försöka se hela omgivningen på samma gång. Det är omöjligt förstås. Och samtidigt som du anstränger dig att mejsla fram rummets detaljer kan du lägga märke till hur pekfingret i förgrunden blivit alldeles suddigt och diffust.<br /><br />Så fungerar blicken och så fungerar även tanken. Om du hela tiden distraherar hjärnan med annat så får den aldrig lära sig att känna efter och registrera musklernas och ledernas feedback. Det är svårt att hitta känslan i själva aktiviteten om du samtidigt ser på tv, men visst kan du bli trött och hitta den där "sköna känslan efteråt".<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 214px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5549683443229984034" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPt4r1sDIijEjktm3rkhufxWgjj9PuZNSAF-8AHkUQgJ_nptvQ0ceEAiD0myuxRJjyJpPD2GHuEO66I8uJHWXTpE2KHdQ0ooDf7EFc_GrB5VkB30lyFL5vuuH0GMm-XGxsik5qInGDfL_a/s320/cam2.jpg" /><br /><p align="center"><span style="font-size:78%;">Fokus i steget. Diffus omgivning? Foto: Sara Ringström</span></p><p>Jag menar inte att mp3-spelaren skall hamna i papperskorgen eller att du aldrig kan låta tankarna segla iväg på annat håll. Ibland kan det vara just det som behövs. Men att under vissa träningspass eller vissa stunder under passet se till att verkligen hålla sinnena skärpta på vad som pågår i din egen kropp kan ge dig oväntat positiva träningsresultat! Det gör sällan så ont eller känns så obehagligt som du kanske först föreställer dig (om du inte är skadad förstås, men det är en helt annan sak). Föreställ dig dina tankar som en skarp laserstråle som du kan rikta mot valfri kroppsdel och verkligen fokusera till 100% på hur det känns just där och just nu. </p><p> </p>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-32464210293985195032010-12-11T05:29:00.003+01:002010-12-11T06:01:33.288+01:00Adventskalender lucka 11Vad vet du om din fysiska form just nu? Säkert har du en känsla i kroppen: bra eller dålig. Eller så är du osäker. Det är enkelt att ta reda på var du står:<br /><br /><strong>Gör ett fystest!</strong><br /><br />En riktig klassiker för att testa löpkonditionen är Cooper-testet, som kom redan på sextiotalet. Det kommer inte att ge dig några exakta siffror, men åtminstone ett hum om var du står idag. Under 12 minuter springer du nära din maxfart och mäter hur långt du kommer. Sedan är det bara att kika i nedanstående tabell för att få svar.<br /><p><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 310px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5549278977125615522" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC3qctNJmUxK_l8bdyXY86yH-zDlRI0oXH70_34C2fsIV1EWKzWqPojMwNd7h9QNYC7lyxdAmwpPU3npUhE7frqfg1NZ2n2J0JKIB1fl6p-HJkVgcyayvwEjNwPYjTs976KtTDMFmaz47S/s320/cooper%252520test.gif" />Kom ihåg att "ett test är inget test", utan det är när du återtestar och upptäcker en förbättring (eller försämring) som du kan utvärdera dina insatser och veta vilket resultat ditt träningsupplägg gett. </p><p>Du kan naturligtvis även göra styrketester, till exempel genom att räkna hur många armhävningar du orkar göra. Dina tester bör förstås vara relevanta för det du vill bli bättre på. Hur mycket du orkar lyfta i bänkpress kan aldrig ge svar på din förväntade tid på Vätternrundan. </p><p>De flesta blir otroligt inspirerade av att göra tester, men glömmer att sätta upp ett utmanande (men realistiskt) mål med träningen utifrån testresultaten (se <a href="http://utankrusiduller.blogspot.com/2010/12/adventskalender-lucka-1.html">lucka 1</a> i kalendern). Därför blir det sällan något återtest och därmed heller ingen utvärdering av upplägget. "Vi kan väl vänta ett par veckor till, det har varit stressigt på jobbet" är en av många ursäkter jag fått när mina kunder bävar inför ett återtest. Då tycker jag att det är viktigt att ta tjuren vid hornen och ändå göra testet för att se vad en stressig period på jobbet och uteblivna träningspass faktiskt fått för inverkan på den fysiska formen. Många av oss är otroligt prestationsiriktade och när vi tror att vi inte lyckats så sätter vi hellre på skygglappar än att se sanningen i vitögat. Och kanske lever vidare i lögnen att läget inte är så illa, trots allt.</p>Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1197601879501897470.post-9297965890452509172010-12-10T05:53:00.003+01:002010-12-10T06:42:20.939+01:00Adventskalender lucka 10Delad glädje är dubbel glädje, heter det ju. Och extra roligt blir det faktiskt att:<br /><br /><strong>Träna tillsammans!</strong><br /><strong></strong><br />Du kan dessutom slå två flugor i en smäll och både träffa polarna och ta hand om kroppen. Utan tvekan är det de som regelbundet går på gruppträning eller har en personlig tränare som stannar längst hos oss på Sats. Förmodligen är det dessa som får bäst träningsresultat också, eftersom det krävs en viss ihärdighet för att bli starkare, snabbare och snyggare. Men någon sådan undersökning tvivlar jag starkt på att vi gjort...<br /><br />Genom åren har jag ibland haft en och annan kund som köpt personlig träning för att få sällskap på gymmet. Kategorin damer i övre medelåldern som kanske inte tränat på många år och som känner sig otrygga i att gå in på en gruppträningsklass. PT:n blir någon att snacka med under passet.<br /><br />En annan kundkategori hos en PT kan vara kompisarna eller makarna som vill träna tillsammans och få skräddarsydda övningar samt någon som kapar dösnacket när det går överstyr. Just nu har jag ett par väninnor som tränar tillsammans, med mig som PT. Vi har fantastiskt roligt och kan ofta lägga in små tävlingsmoment i passen, vilket just de här tjejerna gillar jättemycket.<br /><br />Jag hade bara tränat på egen hand innan jag började plugga efter gymnasiet och en av mina nya vänner drog med mig till studenternas gympa på Fysiken i Göteborg. Hela första terminen gick jag där mest för att jag skulle hinna träffa henne. Vi satt alltid och babblade en stund i bastun efter passen. Och under själva gympan blev det lite tävling mellan oss två. Två till tre gånger i veckan hängde vi på Fysiken, vill jag minnas. Och en dag framåt jul när jag efter duschen smörjde in mina torra ben med bodylotion upptäckte jag att jag fått muskler! Naturligtvis hade jag haft dem där hela tiden, men de hade liksom inte gjort så mycket väsen av sig och jag hade aldrig tänkt på att gympan faktiskt kunde göra mig stark. Jag gick ju mest dit för min kompis skull.<br /><br />Löpning är också på väg att bli en gruppaktivitet. Vi kommer att få se mycket av löpgrupper för vanliga motionärer hos de stora träningskedjorna framöver. Några är redan igång. Så finns det också speciella löpevent, som det från Salomonbutiken imorgon klockan 12 (se <a href="http://www.facebook.com/salomonrunning" target="blank">Salomons facebooksida</a>) och <a href="http://www.teamfakta.se/?TitelID=498" target="_blank">Årets första långpass</a>.<br /><br />Se bara till att du inte hänger upp din träning och dina mål helt och hållet på din kompis. Vad händer om kompisen blir sjuk eller flyttar? Låt oss hoppas att det inte påverkar din träning på så sätt att du lägger den på hyllan utan strävar vidare.Camillahttp://www.blogger.com/profile/18159765209788919626noreply@blogger.com1