Utnyttja reservkrafterna

För ett drygt år sedan, hösten 2008 åkte jag på löparhelg med ett helt gäng rutinerade och blivande ultradistanslöpare. Vi begav oss till Söderköping för att sedan springande följa Göta Kanal till Motala, en sträcka på cirka tio mil. Vi hade två dagar på oss och skulle således sova över i vandrarhem på vägen. Ingen tävling alls, utan bara träning och social samvaro längs vägen.

Mitten på november. Det var några enstaka plusgrade ute och vi hade en rejäl västlig vind att tampas med. Det innebar att vi så gott som hela sträckan hade rejäl motvind. Det visade sig att det vadrarhem som arrangören bokat långt tidigare på året hade stängt för säsongen. Vi skulle hamnat där efter ca 55 km enligt första planen. Eftersom vi fick byta vandrarhem blev första dagen sträcka hela 72 km lång. Jag sprang ca 60 av dem och antog sedan erbjudandet om att åka bil resterande kilometer. Inte helt fel då benen kändes sega, jag frös och mörkret började falla.

Gissa om det var segt att börja springa igen följande morgon!?! Efter några kilometer mjukades benen upp något och jag tog chansen att hänga på ett gäng som egentligen höll lite för högt tempo för min smak. Det var därför jag upplevde att benen var helt slut vi dagens "kontroll" när det återstod 24 km till Motala. Färdigsprunget, beslutade jag som dessutom var trött på motvinden och låg på energi.

När jag satt i bilen som skulle transportera oss sista biten "hem" fick jag se ultralöparlegenden Rune Larsson komma in till kontrollen i sällskap med en tjej som såg ut att må ungefär som jag. Hon bestämde sig för att bryta löpningen även hon. Rune skulle få fortsätta alldeles ensam... Nej, det gick ju inte an! Skulle jag låta ett par sega ben hindra mig från att få sällskap med Rune, den fantastiska historieberättaren som alltid lyckas få löpare att kämpa sig ända till målgången helt osjälviskt? Det vore inget annat än superkorkat att låta den chansen gå mig förbi!

Jag hoppade raskt ur bilen, meddelade min återkomst till löpningen och frågade om Rune ville ha sällskap. Det ville han! Med Runes hjälp kämpade jag mig fram i motvind och kyla de sista 24 km till målet. Fastän jag alldeles innan betraktat all energi som tömd. Rune peppade mig och underhöll mig med spännande berättelser från både löpning och privatliv. Jag hade aldrig tagit mig hela vägen utan hans sällskap.

Så nu vet jag: även om jag tror att krafterna är helt slut så finns det energi för ytterligare tjugofyra kilometer! Många gånger har den tanken skänkt mig tröst på långa löparsträckor! "När du tror att du inte orkar mer, då har du hälften av krafterna kvar" sa pappa en gång när jag var liten. Och det är så sant. Men ibland behövs en Rune för att kunna plocka fram dem...

Tiden räcker (inte?) till

Ut i snön, bara! Foto: Sara Ringström

Att tiden inte räcker till för allt man vill göra, t.ex. träna är en vanlig ursäkt för att låta bli. Det är ju så mycket som ska hinnas med i en fartfylld vardag: jobb, familj, hemmet, vänner, se på tv... Dock är tiden den faktor som är gemensam för oss alla. Ett dygn har 24 timmar. En vecka består av sju dagar. Hur vill du fylla din tid, gapar du efter mycket eller är du fokuserad på några få saker?

Träning har hög prioritet i mitt liv. Det underlättar förstås att hinna med att träna när det samtidigt är mitt jobb. Jag kan gå av ett arbetspass och inom ett par minuter sitta på roddmaskinen för att värma upp. Behöver inte ens byta om! Men hur kul det än är att träna så är det nödvändigt med en plan för att hinna med det jag vill under en vecka. Planer är roligt och de får gärna vara ambitiösa och innehålla en och annan utmaning.

Under helgen har planen för den kommande veckan tagit form i mitt huvud och jag har bestämt mig för att högprioritera löpningen och se om jag kan få till ett löppass varje dag på minst 20 kilometer. Det skulle innebära att jag kan summera veckans mängd till 140 km på söndag kväll. Minst. Det borde göra mig lite sliten, både fysiskt och mentalt, något som förra veckans "utmaning" inte riktigt kunde åstadkomma. Observera att jag inte sätter några mål för tempo, utan endast för mängden. Vissa dagar, som idag, går det galant att hitta tid till 20 km. Andra dagar kommer jag att få tänka till och planera effektivt.

Mängden är målet och det skall uppfyllas varje dag. Det kan med andra ord gå hur långsamt som helst. Det låter kanske märkligt att söka efter utmaningar som gör dig sliten, men kom då ihåg att årets största lopp för min del är Ultra Trail du Mont Blanc. Där kommer det krävas pannben av pansar, vill jag lova!

Just nu är jag på väg ut i snön för veckans första 20 km-pass. Det ser grått och mulet ut för tillfället men om väderprognosen stämmer får jag chans att se en glimt av solen. Jag kan ju alltid hoppas!

Förstärkt frukost

När det finns möjlighet att förstärka frukosten lite extra så gör det gärna med något som detta:

Foto: Sara Ringström

Rent generellt äter vi på tok för lite frukt och grönsaker i Sverige. Vi skulle må mycket bättre om vi fick i oss minst den rekommenderade mängden på 500 gram per person och dag. Det är just nu säsong att göra mustiga grytor på fantastiska rotfrukter. Dessutom är apelsinerna som allra godast i februari!

Blå cykelmusik-inspiration

Blå cykelklass innebär på Sats att det är instruktörens val när det gäller musik och "koreografi". Självklart finns rekommendationer om att det bör vara blandad musik, både manliga och kvinnliga artister, gammalt och nytt etc. Som instruktör vill du (förhoppningsvis) tilltala en bred målgrupp. Det är ett av mina syften med musikvalet, även om det inte alltid är lätt. Min personliga smak sätter självklart sin prägel på passet.

Denna vintriga lördagkväll sitter jag vid datorn och letar nya låtar till nästa veckas klass. Det brukar gå sisådär 6-8 veckor mellan varje inspirations-kick, det vill säga att jag får lust att hitta nytt att cykla till och det brukar börja med en låt som jag börjar "bygga" ifrån. Den här gången är det "Fight for your right to party", vilken jag hoppas kommer att kännas passande en fredagkväll i cykelsalen. Gamla rocklåtar och nya dancelåtar brukar det ha en tendens att bli. Mixat med lite mjuk house och något gulligt poppigt.

En period tyckte jag att det kändes jättekul att hitta en riktigt härlig gammal svensk schlager och det mottogs med blandade känslor. Träning är en lek för vissa och fullkomligt gravallvar för andra, gissa vilken kategori som uppskattade mina gamla stenåldersschlager mest? Minns att jag spelade "Det börjar likna kärlek banne mej" på Alla Hjärtans Dag.

Kom och träna på min klass på fredag 17.30, det blir en härlig blandning låtar och mycket energi! Minst lika mycket som i fredags!

Misslyckas?

Kloka uttalanden och citat är något som det finns gott om och alltid kan du hitta något eller några som verkligen "träffar rätt". Igår avslutade jag inlägget med "det finns inga misslyckanden, bara resultat av dina insatser", något i den stilen. Tyvärr har exakt formulering och upphovsman(kvinna?) fallit ur minnet. Att hitta ett gäng citat att lagra lättåtkomliga i hjärnan kan vara en slags mental träning.

Kloka kommentarer från gullfot och Sofie RW får diskussionen om mål och motivation att liksom klistra sig fast i mitt medvetande: mål är för många förknippat med krav och de flesta har nog trots allt mål men är rädda för att misslyckas och kommunicerar därför inte ut dem.

"Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig få spänna en båge" .

Efter en av veckans föreläsningar kom en kvinna fram efteråt och kommenterade en manlig kollegas mål med träningen: "Wow, han skulle springa milen på under 40 min! Så konkret och så tuff vågar inte jag vara med mina mål". Hon var imponerad och så pratade vi kort om ifall detta är en manlig respektive kvinnlig egenskap. Är det så att killar vågar "misslyckas" medan tjejer inte gör det? För några veckor sedan skrev jag ner ett citat från en NFL-coach här som handlade om just detta att våga ställa krav och ha höga mål. Om du inte satsar så mycket så svider det mindre att förlora, men en seger blir heller inte så mycket värd.

Att anstränga dig seriöst och på vägen mot målet få en eller annan törn, det kan få dig att utvecklas enormt! När vi som små lär oss gå så trillar vi omkull oräkneliga gånger. Hur skulle det se ut om du gav upp försöken och fortsatte hasa fram krypande ända fram till vuxen ålder? Jag säger inte att jag sitter inne med några svar, men frågorna intresserar mig enormt och jag blir själaglad för läsarkommentarerna som får mina tankar att fördjupas i detta spännande ämne!

Veckans utmaning avklarad

Tre tidiga morgonpass på 18,5 km. Exakt samma runda alla tre gångerna. Det var vad jag gjorde till min utmaning denna vecka. Nu kan jag bocka av den punkten på utmanings-listan och ge mig själv med beröm godkänt.

Tisdag startade jag hemifrån klockan 07.21 och rundan tog mig 1:45:59

Onsdag startade jag klockan 05.36 och rundan tog mig 1:48:29

Torsdag startade jag klockan 04:48 och rundan tog mig 1:48:19

Jag känner mig stabil. Snittpulsen har legat på 157 i första passet och 153 i de båda andra. Jag har inte känt mig sliten, jag har inte ont någonstans och det är med glädje jag studsat upp ur sängen dessa tidiga morgnar! Det har inte funnits några tvivel om att jag skulle klara detta. Utmaning? Knappast! Den mentala utmaningen som jag väntade mig av samma runda tre morgnar i rad, den uteblev den också. Jag har haft fantastiska tankar under alla tre rundorna och aldrig känt mig uttråkad, vilket jag faktiskt förväntade mig. Jag får helt enkelt höja ribban till nästa vecka.

Två gånger den här veckan har jag varit ute och besökt företag med föreläsningen "Mål och motivation". Fortfarande utgör målsättarna knappa 10% av åhörarna och fortfarande är det luddiga "komma i form" (d.v.s. syfte och inte mål) som hägrar. Ingen kan tvingas att sätta mål, men jag önskar att vi som har mål kan förmedla inspirationen och glädjen som kommer med målen. Inte minst när man uppnår dem. Vi har haft fantastiska diskussioner under föreläsningarna och det är mycket inspirerande för mig att koma ut och träffa människor utanför träningscentret.

Förresten så vill jag bara nämna att det inte finns några misslyckanden. Bara resultat av dina insatser.

Utmana dig själv

Albert Einstein lär ha sagt att verklig dårskap är att göra samma sak om och om igen men förvänta sig nya resultat. Sant. För min egen del är det dags att göra något annorlunda i träningen. Dels för att bygga mental styrka och för att sätta återhämtningsförmågan på prov. Det blir tre tidiga morgnar med en av mina favoritrundor på 18,5 km. Tre "likadana" pass, tre dagar i följd. Det var ett tag sedan jag fick till långa pass flera dagar i rad. Då gick det galant, men nu vet jag faktiskt inte hur det kommer att gå. GPS och pulsband gör mig sällskap så att jag kan göra en utvärdering på torsdag. Om jag blir sliten? Kanske. Då får jag ta det extra lugnt i helgen.

Foto: Sara Ringström

Har du någon extra krydda eller utmaning i din träning den här veckan?